Världsekonomin – en myrliknande superorganism

Boknytt
Ultrasocial
John Gowdy
Cambridge University Press

Världsekonomin – en myrliknande superorganism

Har du sett de där bilderna som, när man kommer nära, visar sig enbart bestå av en massa individuella prickar i olika färger? Konstverket finns inte i de enskilda prickarna, det finns bara hos kollektivet prickar – som ett mönster.

På samma sätt kan man betrakta ett vanligt myrsamhälle. Varje enskild myra arbetar på instinkt. Myrstackens kollektiva intelligens finns i samtliga myror agerande tillsammans – flera miljoner ibland. Myrorna är som frispringande celler i det samlade myrsamhället.

På liknande sätt är det med våra kroppar. Du som kropp och tanke finns inte i dina enskilda celler. Du som kroppsorganism finns bara i interaktionen (samspelet) mellan de samarbetande cellerna – i kroppen, hjärnan och generna. I arvsanlagen i möte med den yttre miljön.

Gruppidentitet

Nästa steg upp. Samhället, nationen, folket, gruppen finns inte i varje enskild individ. De finns enbart i den samling av individer som ingår i kollektivet. Vilka har en delad föreställning om samhörighet och gemenskap ­– en så kallad social konstruktion (”uppfinning” eller ”påhitt”). Men det vi upplever som verkligt är verkligt.

Myror är sociala insekter, människor är sociala djur. Båda är mer än så – de är ultrasociala varelser. Och båda bedriver ett kollektivt jordbruk – myrorna odlar svamp och mjölkar bladlöss.

Och de extremt sociala insekterna och djuren (som myror, termiter och människor) har varit fantastiskt framgångsrika genom sitt intensiva gruppsamarbete och sin kollektiva identitet.

Alla levande varelser är skapade, enlig darwinismen, av evolutionen. Många tänker på evolution som självisk konkurrens mellan individer, men det är endast en sida av saken. Det är snarare samarbete som är det stora framgångsreceptet bland de sociala djuren.

Därför har den sociala människan vuxit till miljarder i antal, och kommit att helt dominera jorden. Evolutionens och livets omedvetna ”syfte” hos djuren (inklusive människan) är nämligen att få så många avkomlingar (barn) som möjligt– och därmed sprida sina gener.

Det har vi lyckats med genom att just samarbeta och hjälpa varandra. Sedan är det från en annan synvinkel ett stort problem med överbefolkningen av vår planet. Så sett har vi varit alltför lyckosamma…

Jägarsamlartiden

Större delen av människans tid på jorden har vi levt i små grupper som enkla jägare och samlare i harmoni med naturen (utan att förstöra den). Vi levde mestadels demokratiskt, jämlikt och jämställt (mellan könen), och vi delade på bytesdjur och insamlade växter. Samarbete och ömsesidig hjälp rådde.

På grund av försämrat klimat och andra orsaker (jag inte tar upp här) gick vi människor över till jordbruk för 10-12.000 år sedan. Då tvingades vi slita många fler timmar per dag, och människorna blev sjukare och kortare –och deras hjärnor mindre!

Men jordbruket producerade mer matresurser (som säd). Ett överskott av livsmedel skapades – som kunde lagras. Då behövde inte alla människor arbeta som bönder på åkrarna. Jordbruksrevolutionen skapade ett överskott (”surplus”), bysamhället växte till riken.

För att effektivisera produktionen av överskott (bra att ha i svälttider) skedde en arbetsdelning, en specialisering av arbeten. Vid sidan av bönderna kom handlare, hantverkare, diverse experter, administratörer (byråkrater)…och en härskande rik maktelit. Med staten som skydd för dem – mot folket.

Med jordbrukssystemet uppstod såväl ojämlikheten som miljöförstörelsen i människosamhället. Dessa två negativa fenomen, som går som en röd tråd genom boken, är alltså inte orsakade av människans natur, betonar författaren (utan är ett resultat av jordbruksrevolutionen).

Så uppstod det ett ojämlikt, ojämställt och odemokratiskt klassamhälle med ett jordbruk, som var till för att skapa överskott för de mäktiga. Samtidigt som det förstörde delar av naturen på olika sätt (jorderosion, avskogning, försaltning av bevattnad mark, utrotning av djur etcetera).

Kampen om överskottet

Men vänta ett tag nu! Om nu alla var så lyckliga som jämlika jägare-samlare varför gick de med på denna försämring? Ja, dels tvingade ju klimatförsämring fram jordbruk (färre bytesdjur). Och man behövde ett överskott för dåliga tider.

Jordbruket krävde större ytor, fler människor, försvar av lagrad säd från giriga grannriken, experter av olika slag. Samt ledare när samhället blev så stort att man inte längre kunde samla hela stenåldersgruppen för gemensamma beslut under kvällsmyset vid lägerelden.

Men hallå, om alla var så nöjda i stenåldersbyn, varifrån kom det då alls en ny överklass som ville ha mer mat, status (och sex) än vanligt folk? Jo, alla var inte helt lyckliga med jämlikheten, vissa ville ha makt, rikedom (och snygga partners). Låter bekant va?

Makthunger

Men dessa elittendenser motarbetades i jägarsamlarbyn med hjälp av skämt, kritik, förtal, bestraffning, fördrivning och mord. Så sker än idag för det finns fortfarande kvar mycket små grupper av jägare-samlare i Amazonas, Afrikas djungel, Borneo och Nya Guinea.

OK, men det stämmer fortfarande inte. Varifrån i den glada djungelstammen kom till att börja med lusten efter mer makt och rikedomar? Jo, den kom från våra apliknande förfäder som inte alls var jämlika utan styrdes av starka alfaledare i en social hierarki (en rangordning mellan ”rika/mäktiga” och ”fattiga/maktlösa”). De ville ha mer än andra.

Denna makthunger följde med när människan uppkom, och den har behövt bekämpas sedan dess. Det gjordes och görs med stor framgång i det småskaliga jägarsamlarsamhället, men misslyckades i det storskaliga jordbruks- och senare industri- och tjänstesamhället (det moderna stat/marknads-systemet).

Arbetsspecialisering

Nu går inte boken så mycket in på de resonemang som jag har behandlat i frågorna ovanför. Författaren, en evolutionskunnig amerikansk ekonomiprofessor vid namn John Gowdy, betonar mer hur jordbruksöverskottet skapade stora riken som präglades av ojämlikhet och miljöförstöring, arbetsspecialisering och ekonomiska klassklyftor. Ständigt rika och fattiga.

Med jordbruket kom stora riken och förtryckande imperier, där majoriteten av bönder slet på åkrarna med ensidiga tråkiga arbetsuppgifter.

Så nu kan jag äntligen knyta an till min diskussion i början av denna recension av ”Ultrasocial – The Evolution of Human Nature and the Quest for a Sustainable Future”.

Vi människor gick från att vara vanliga sociala djur till att alltmer bli en sammanhängande myrliknande superorganism. Vanliga människor blev hårt arbetande slitande, maktlösa, oviktiga celler i denna med fabrikssystemet snabbt uppkomna Hulken-liknande kollektivvarelse – med enda syfte att skapa överskott i ekonomin (underförstått mest för de redan rika).

Planetär superorganism

Än mer så blev det med jordbrukets gradvisa övergång till industrisamhälle, kapitalism och en global marknadsekonomi styrd av den omtalade 1 procenten av folket (eller några fler överklassare). Den utvecklingen har skapat ett jättelikt politiskt-ekonomiskt-ideologiskt-institutionellt (olika byråkratiska organ) världssystem.

En planetär självreglerande superorganism som alltmer styr sig själv och producerar ständigt ökande tillväxt för ”staten och kapitalet” (som ju ”sitter i samma båt” men slipper att piskan kittlar ”deras feta nackar” – jag igen).

Och från kapitalist-organismens överdådiga bankettbord faller även smulor ner till alla de vanliga människor som fastnat i den reklamdrivna konsumtionshetsen (tron att prylar gör en lycklig, när det snarare är relationer, mitt snabbinlägg i debatten)..

Nyliberalismen

Enligt de snuskigt rika själva och deras välbetalda nyliberala ideologer (försvarare) vet marknaden bäst hur ekonomin ska skötas. Dess kollektiva superorganism-kunskap är bättre än alla enskilda människor och deras tankar. De är bara bra som tysta utbytbara celler i den globala självstyrande ekonomiska jätteorganismen.

Därför bör marknaden som superorganism få sköta sig själv och fortsätta att skapa ett rikare liv för alla. ”Det går inte att stoppa utvecklingen, framsteget, framåtskridandet”, menar den ständiga köp-indoktrineringen (”hjärntvätten”). Och börsen går anarkistiskt upp och ner som hade den just en egen svårtolkad ”superorganistisk vilja”.

Därför bör alltså den nyliberala marknadsekonomin få slippa klåpande politiker, slippa staten, slippa vanligt folk som inget förstår. Helst också slippa den hotfulla folkliga demokratin som kan tänkas vilja tafsa orättfärdigt på höjdarnas privata rikedomar – från miljonbonusar och familjearv. Vilket John Gowdy skarpt kritiserar.

För som högerledaren och den konservativa nyliberala brittiska järnladyn Margaret Thatcher (kompis med åsiktsbrodern Ronald Reagan) sade 1980: ”There is no alternative” (TINA) till den segrande marknadskapitalismen (efter Murens fall 1989). Och då kan ju demokratin lika gärna skrotas och ersättas med börsnoteringarna (inflikar jag).

Och vidare ”There is no such thing as society: there are individual men and women, and there are families”, sade Thatcher. Underförstått: Håll er till den lilla varma världen, och lämna den stora kalla världen till marknaden.

Den ekonomiska människan

Ledande nyliberaler (som Hayek) erkänner att vi förr levde i jämlika osjälviska jägarsamlarsamhällen, men dessa ”primitiva instinkter” gäller just bara bland familj och vänner. I övrigt är den moderna människan en självisk, rationell individualist – en ”Economic Man”. Ska vara det!

Nu är – som du förstås har gissat – författaren radikalt emot denna allvetande, allsmäktiga, alltid allestädes närvarande superorganism. En slags början till en kapitalistisk världsstat, en främmande marknadsorganism som tar över jorden (som vore det en aliens-invasion från rymden, mitt tankeinfall).

Vilken (superorganismen) som med sitt materiella skapande av allt mer överskott, bidrar till en idag skenande internationell ojämlikhet, och en allt snabbare förstöring av naturen och av allt liv på jorden.

Klimatet

Så kommer ekonomiprofessorn från New York State in på miljöklimatfrågan, där han har en mycket imponerande och övergripande detaljkunskap, men inte utmärker sig mer än andra intellektuella klimataktivister. Som han själv skriver är det inga helt nya förslag han kommer med vad gäller att sätta stopp för växthuseffekten etcetera.

Några riktig konkreta nytänkande politiskt möjliga lösningar för att stoppa superorganismens förstörelse via ohållbar ökande tillväxt på en ändlig planet, nej det tycker jag tyvärr inte att han har. Även om viljan är god.

Och vem/vilka ska kämpa för planetens, naturens och mänsklighetens bästa i dessa tider av likgiltig politisk passivitet? Greta och Fridays for Future i all ära, men det räcker inte.

Däremot listar John Gowdy i slutet av boken upp en mängd tänkta skrämmande framtida scenarier för hur det kan gå för vår värld om inte temperaturen kan hållas i schack – och alla hans prognoser är negativa i olika grad!

Framtiden science fiction

Alla dessa möjliga scenarier är dessutom redan skildrade i många science fiction-filmer. Och alla innebär de att civilisationen – som vi känner den – går under på olika fantasifulla sätt. Som hände med alla andra historiska civilisationer i världen. De trodde också att de skulle vara för evigt. Så nu kanske det är vår tur att gå under?

Den västerländska nyliberala borgerliga tron på en linjär framstegssträcka mot den lysande framtiden innebär att allt ordnar sig med mer modernitet, mer marknad och mer teknikoptimism. Och mindre politik.

Allra minst behövs ett nytt jämlikt, hållbart, demokratiskt anti-kapitalistiskt samhällsalternativ. Som författaren helst skulle önska skedde. Ekonomisk social demokrati i hela samhällets intresse – och som en integrerad del av det sociala livet som John Gowdy föreslår – det finns inte på agendan.

Han är pessimist inför ”bakvecklingen” – nedmonteringen av goda ”välfärdsliga” samhällsfunktioner i stora delar av världen (och jag med).

Vår västliga civilisation kommer troligen, tror han, att på sikt långsamt kollapsa i översvämningar, bränder, hunger, krig, globala migrantströmmar, och våldsam kamp om sinande resurser. Massdöd väntar när jordbruket regionalt går under i temperatur-stegringens och växthuseffektens spår.

Slutet för västvärldens civilisation

Men detta är inte slutet för planeten, bara för vår nuvarande civilisation, och för vår dödligt farliga ekonomistiska superorganism, betonar ekonomiprofessorn. Kvar blir kanske på lång sikt en återgång till fria, enkla, småskaliga och jämlika jägarsamlarsamhällen – och djur och natur som återhämtar sig.

Som idag redan sker bland djuren omkring ”atomskadade” Tjernobyl och i dess närbelägna spökstad Prypjat. Liksom i gränsområdet mellan de båda Korea – områden som har lämnats i fred av människan.

Där sker den ”återvildning” (”rewildning”) som författaren och kollegor till honom önskar. Halva jorden bör redan nu reserveras för andra arter än människan, menar de. Det skulle vi på sikt dessutom själva tjäna på, tror de.

Men trots dåliga odds (sannolikhet) för en jämlik och hållbar värld menar författaren att vi ändå ska kämpa för att försöka lösa miljö-energi-klimat-krisen (jag instämmer även här).

Detta genom att typ göra uppror som celler och inifrån krossa det världsimperium superorganismen byggt. Professorn och författaren John Gowdy är ingen eko-fascist som ser människans undergång som en välsignelse för livet på planeten (inte heller jag är så människofientlig).

Det där om att liksom krossa superorganism-imperialismen är en del av mina ålderstigna slagordsmässiga vänsterreflexer. Men vilka ska annars kämpa mot den borgerliga högern, och deras nyliberala reflexiva stöd för superorganismens ”diktatur”, om inte vi i vänstern?

Helst tillsammans med alla vi som utgör de 99 procenten ”o-superrika” i världen.

Hans Norebrink

Fotnoter

# Se en svensk ”evolutionär ekonom” med liknande tema: Johan Frostegårds ”Den ekonomiska människans fall – Evolution och ekonomi i nytt perspektiv”. Också den en tvärvetenskaplig evolutionär kritik av marknadskrafterna.

# Jag ser teorin om en högerdominerad superorganism till de rikas försvar som en hjälpsam bild för att greppa det auktoritära draget i den toppstyrda ogenomskinliga (osynliga) globala marknadsfundamentalistiska stat-marknads-ekonomin.

Tar man däremot Gowdys teser på fullt allvar blir det ju ett stort stänk av konspirationsteori över det hela. Och så börjar man leta efter de skyldiga konspiratörerna. Och vi vet ju alla vilka som då brukar bli oskyldigt utpekade…

Som författaren skriver är det individen (cellen) som tvingas att underordna sig den beslutande gigantiska superorganism den maktlös ingår i. Och därmed saknar egenmakt, frihet och självförverkligande. Just det som nyliberalerna menar att superorganismen ger individen!

Men verktyget ekonomi ska vara till för människan, och inte människan (som oviktig cell) till för ekonomin. De vill John Gowdy framhålla med sin målade bild och bitska kritik av världsekonomins funktionssätt av idag.

Men kanske det ändå är lite av verkligt levande-datamaskins-robotar med Terminator-stuk över den ständigt växande människo-övervakande marknadsapparaten – och då behöver vi den goda filmhjälten Arnold Schwarzenegger på vår sida!

Darwin

# Charles Darwin skrev om naturligt urval (natural selection). Det föds fler ungar än som kan överleva. Då klarar sig de mest lämpade (anpassade) att överleva i den givna miljön (survival of the fittest). Evolutionen drivs av 1.variation, 2.arv, 3.urval.

Men Darwin skrev också om grupp-urval (group selection), att det i konkurrensen/krigen mellan grupper är den mest altruistiska (osjälviska) gruppen som överlever bäst.

Och så blir människorasen allt ”snällare” – på ett brutalt sätt. Det är en slags artificiellt urval – ”människostyrt”, som med bruksdjuren och husdjuren. Men det och liknande sätt att försöka göra människan ”godare” är oförsvarbart ”ont” (min moralkaka).

Se böcker som min ”Snällare än du tror”, samt ”The Human Swarm”, ”The Great Leveler”, ”The Goodness Paradox”, ”Ultrasociety – How 10,000 Years of War Made Humans the Greatest Cooperators on Earth”, samt ”Supercooperators – Altruism, Evolution, and Why We Need Each Other to Succeed”,

John Gowdy lyfter i sina resonemang i boken fram Multilevel Selection Theory (MLS) (flernivåurval), att urval kan ske på gen-, individ-, grupp-, och kulturnivå. Det är dock en minoritets-uppfattning bland forskarna.

# Ett av flera förslag i boken för att komma bort från stat/marknads-systemets förtryck (de bara ”låtsas vara osams”) är att inrätta ett ministerium för välmående och lycka! Något långsökt, men sött.

Jämför med det lilla kungariket Bhutan i Himalaya. De värnar om gamla traditioner, och räknar den nationella ekonomin i BNL (bruttonationallycka)…

Köp boken från Adlibris

Köp boken från Bokus

Liked it? Take a second to support Hans Norebrink on Patreon!
Become a patron at Patreon!