Kobolt är en av de metaller som det behövs mer av för att kunna tillverka de batterier som behövs för en klimatomställning av samhället. Det är en nyckelmetall tillsammans med bland annat litium och särskilda jordartsmetaller i den samhällsomvandling som är nödvändig.
Kobolt utvinns nästan utan undantag tillsammans med andra metaller. Framför allt utvinns det i nickel- och koppargruvor. Demokratiska republiken Kongo (DRK) står för 59 procent av världsproduktionen av kobolt. Här finns världens viktigaste koboltreserver, över tre miljoner ton kobolt, i vad som kallas Centralafrikanska kopparbältet. 12 länder står för resterande världsproduktion, exempelvis Ryssland, Australien, Kanada, Kuba, Filippinerna, Madagaskar, Papua Nya Guinea, Zambia, Nya Kaledonien och Sydafrika med mellan 4 och 7 procent av marknaden. Inom EU sker brytning av koboltmalm i Finland och Nya Kaledonien (Frankrike).
Större delen av världens produktion av koboltmetall sker i Kina men även Australien, Madagaskar, Zambia, Kanada, Japan, Finland och Belgien har stora smältverk. Mindre smältverk finns i Norge, Kanada och Sydafrika.
Användningsområden
Det vanligaste användningsområdet för kobolt är batterier följt av olika legeringar, hårdmetall, katalysatorer och färgpigment. För det sistnämnda ändamålet har koboltmalm brutits i flera hundra år och för användning i stål, hårdmetall och olika legeringar har koboltmalm brutits sen 1800-talet. I Sverige bröts koboltmalm under 1700-talet i Los i Hälsingland. Produkten var färgpigment (koboltblått). I Tunabergs gruvor i Södermanland utvanns kobolt mellan cirka 1887 och 1914. Kobolt har också utvunnits i Glanshammar, Vena, Håkansboda, Riddarhyttan och Slättberg.
Användningsområden för kobolt
Fyndigheter i Sverige
I Sverige bedrivs idag ingen gruvbrytning för kobolt i dagsläget. Kobolt har däremot hittats på flera platser, bland annat i Kleva gruva, i Undenäs i Karlsborgs kommun, Venafältet (Bergslagen), Kiskamavaara (Kiruna) och kring Lainejaur (Skelleftefältet). Kobolt i Sverige förekommer ofta ihop med nickel. Nedanstående karta har inte med de sydsvenska förekomsterna och inte heller Kiruna. Men de finns med i denna skrift från SGU. En annan källa till kobolt är återvinning, där stor potential finns. Uppskattningsvis tio ton kobolt omsmälts i Sverige varje år, medan användningen ligger på över 500 ton.
För närvarande finns inga aktiva planer på gruvbrytning av koboltmalm i Sverige. Däremot pågår och planeras prospektering på olika håll. De bolag som ägnar sig åt detta är i huvudsak australiska såsom Bayrock Resources Ltd som har rättigheterna att prospektera och arbeta med fyndigheten i Lainejaur.
Läs mer:
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – litium
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – fosfater
- Ökad gruvbrytning i Sverige – sällsynta jordartsmetaller
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – grafit
- Gamla järnmalmsgruvor blir som nya
- Det krävs mer gruvbrytning i Sverige
- Det går inte att vara mot gruvbrytning om vi vill ha mer eldrivna fordon
