Idag produceras inga fosfater i Sverige. Det viktigaste användningsområdet för fosfater är tillverkning av handelsgödsel (konstgödsel). De fosfater som behövs för handelsgödsel i Europa importeras i huvudsak. 84% importeras och 16% produceras i Finland. Det viktigaste landet för import till Europa är Marocko. En stor del av produktionen där kommer från det ockuperade Västsahara.
Ryssland har tidigare stått för 20% av importen. Sannolikt har den importen idag ersatts av import från Kina som står för 48% av världsproduktionen Marocko står 11 procent och USA för 10 procent. Av förbrukningen kommer dock 17% från återvinning.
Fosfatrika järnmalmer
Sverige har däremot stora tillgångar av fosfater i de fosfatrika järnmalmer (apatitjärnmalmer) som bryts i Kiruna, Malmberget och Svappavaara. Detta har aldrig tagits tillvara tidigare och det finns därför stora mängder fosfater i gruvslaggen från tidigare brytning. Inte bara i slaggen från gruvorna i Norrbotten utan också i slaggen från en del tidigare gruvor i Bergslagen som Grängesberg, Blötberget och Håksberg.
Att framställa fosfatgödsel (P-gödsel) från apatit har vissa hälsomässiga fördelar då den fosfat som bryts i världen idag innehåller höga halter av kadmium. Användningen av denna handelsgödsel orsakar ökande halter av kadmium i maten vilket är dåligt för hälsan. Fosfatgödsel från apatit innehåller inget kadmium. Däremot innehåller slagghögarna och apatitjärnmalmen ganska mycket arsenik vilket för att utvinningen kommer att ge upphov till slagg med hög arsenikhalt. Något som också kan utgöra en fara för människors hälsa lokalt där det lagras.
Norrbotten
I Malmberget är tillgångarna av fosfathaltig malm 1,4 miljarder ton med en snitthalt på 0,58 procent fosfor, i Kiruna lika mycket med en snitthalt på 0,33 och i Svappavaara 800 miljoner ton med ett snitt på 0,49 procent. I Per Geijer-fyndigheten som också finns i Kiruna är tillgången 400 miljoner ton med ett snitt på hela 2,73 procent fosfor, säger Pierre Heeroma. Mineraltillgångarna på sällsynta jordartsmetaller är i Kiruna 1,4 miljarder ton med en snitthalt på 163 ppm (gram per ton). I Malmberget är det lika stor volym men med snitthalt på 227 ppm sällsynta jordartsmetaller.
I Luleå i Norrbotten håller LKAB på att bygga en anläggning som ska producera fosfater och sällsynta jordartsmetaller från både gruvslagg och den järnmalm som bryts. Den planerade produktionen av fosfater på 400 000 ton motsvarar 5 gånger Sveriges behov. När det gäller sällsynta jordartsmetaller beräknar LKAB att produktionen blir 2 000 ton per år. Det motsvarar 30 procent av dagens import till EU. Dessutom kommer de att producera fluorprodukter och gips. Produktionen av fluorprodukter för kemiindustrin och medicinapplikationer beräknas bli 16 000 ton och produktionen av gips beräknas bli 650 000 ton per år vilket motsvarar hela Sveriges behov.
Planerad produktionsanläggning i Luleå. Bild: LKAB
Bergslagen
I Grängesberg finns det också planer på att utvinna fosfat och sällsynta jordartsmetaller ur gruvslaggen. Bolaget bakom planerna är Gränges Exploration Holding AB (Grangex). Ett annat bolag som har planer på att öppna en gruva med apatithaltig järnmalm är Nordic Iron Ore AB. De vill öppna en gruva i Blötberget där de ska bryta och ta tillvara på järnmalm, apatit och lantan. De undersöker också möjligheterna att bryta apatithaltig järnmalm i Håksberg och Väsmanfältet.
Slagghögar i Grängesberg. Bild: Grangex
Läs mer:
- Ökad gruvbrytning i Sverige – sällsynta jordartsmetaller
- Det behövs ökad gruvbrytning i Sverige – grafit
- Miljön och gruvan i Norra Kärr
- Leading Edge Materials och Norra Kärr
- Gamla järnmalmsgruvor blir som nya
- Gruvor behövs – men inte gruvan i Kallak
- Det krävs mer gruvbrytning i Sverige
- Det går inte att vara mot gruvbrytning om vi vill ha mer eldrivna fordon
- Gruvbolagen – LKAB
- Grangex – litet gruvbolag med planer
