Ingen fungerande kontroll av livsmedelsfusk

Idag finns ingen fungerande kontroll av livsmedelsfusk i Sverige. Livsmedelskedjan sträcker sig från jord till bord och omfattar allt från odling av grödor och uppfödning av djur till distribution, bearbetning och försäljning av livsmedel till konsumenter. Livsmedelsindustrin är Sveriges tredje största industrigren. Försäljningen av livsmedel i landet uppgick under 2022 till 356 miljarder kronor. Idag fungerar inte kontrollen av fusk inom livsmedelsbranschen. En statlig utredning föreslår därför en central enhet inom tre myndigheter som ska kontrollera fusk med livsmedel.

Det finns gott om exempel från de senaste åren på företag som ertappats med att fuska med produkter i livsmedelskedjan. Alla uppskattningar som gjorts tyder dessutom på att det bara är toppen av ett isberg. Det kan handla om att otillåtna eller farliga ingredienser används i mat. Vidare att kött från andra djurslag än vad som anges på förpackningen används eller att innehållet i en vara späds ut. Det kan också handla om att en vara felaktigt utges för att vara ekologisk eller av svenskt ursprung.

Fusket kostar

Fusk i livsmedelskedjan medför att konsumenterna betalar ett överpris för varor av sämre kvalitet eller lägre värde. Det finns också en risk för att livsmedel eller varor som kan vara skadliga för människors och djurs hälsa eller miljön släpps ut på marknaden. Seriösa företag missgynnas genom att de utsätts för illojal konkurrens.

Fusk i livsmedelskedjan beräknas kosta samhället miljardbelopp varje år. De ekonomiska vinsterna av fusk är så omfattande och risken för upptäckt så liten att det drar till sig organiserad brottslighet och andra oseriösa aktörer. Fusket i livsmedelskedjan utgör idag en del av den kriminella ekonomin. Företagen används som verktyg för olika typer av brottslighet.

EU-kommissionen har konstaterat att det finns brister i Sveriges utförande av offentliga kontroller för att identifiera avsiktliga överträdelser av bestämmelserna i livsmedelskedjan genom bedrägligt eller vilseledande agerande, dvs fusk.

Splittrat kontrollansvar

I Sverige är kontrollansvaret i livsmedelskedjan uppdelad mellan ett stort antal kontrollmyndigheter. Totalt cirka 270 stycken på nationell, regional och lokal nivå. Vissa myndigheter utför kontroll inom flera olika sakområden. Andra inom enbart en begränsad del av ett sakområde. Dessutom utförs kontrollen på vissa områden av privata kontrollorgan.

Anledningen till att det finns det många små kontrollmyndigheter är att kommunerna ansvarar för kontrollen på flera områden. Ansvaret för att samordna kontrollen nationellt inom de olika områdena som utgör livsmedelskedjan har fördelats mellan tre myndigheter. Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. Dessa myndigheter har även det huvudsakliga ansvaret för att lämna stöd, råd och vägledning inom sina respektive områden.

Det här är ett system som inte fungerar. Det utförs idag inte någon sådan planerad fuskkontroll som avses i EU:s kontrollförordning. Dvs kontroll som ska utföras på grundval av en övergripande risk- och sårbarhetsanalys.

Den fuskkontroll som utförs i Sverige i dag är huvudsakligen händelsestyrd. Den utförs till följd av konkreta misstankar, tips eller klagomål. Det finns ingen nationell samordning eller gemensam planering som säkerställer att en enhetlig och effektiv fuskkontroll utförs på alla områden i hela landet. Omfattningen av den fuskkontroll som utförs varierar kraftigt mellan olika sakområden och kontrollmyndigheter.

En reaktiv kontroll är visserligen en viktig del av kontrollverksamheten. Men den är inte tillräcklig för att leva upp till EU:s krav på att vara riskbaserad.

Gemensam lägesbild

För att den planerade fuskkontrollen ska vara ändamålsenlig behöver kontrollorganisationen ha en gemensam lägesbild att utgå från. Den omvärldsbevakning, sårbarhetsanalys och riskbedömning som ska ligga till grund för planeringen behöver utföras på ett sammanhållet sätt. Det är därför inte rimligt att varje enskild kontrollmyndighet ska utföra en egen risk- och sårbarhetsanalys.

Den statliga utredaren föreslår därför att ansvaret för att utföra den risk- och sårbarhetsanalys som ska utgöra grunden för den planerade fuskkontrollens inriktning ska läggas på de myndigheter som i dag är centralt samordningsansvariga. Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket.

Som utgångspunkt är den mest naturliga lösningen att de kontrollmyndigheter som utför vanlig kontroll också ska utföra planerad fuskkontroll. Detta eftersom det är samma materiella bestämmelser som ska tillämpas och samma verksamheter som ska kontrolleras, om än med olika syften och kontrollmetodik.

Inte möjligt med fuskkontroll idag

Utredarna bedömer dock att en majoritet av dagens kontrollmyndigheter saknar tillräckliga förutsättningar för att på ett ändamålsenligt sätt kunna utföra planerad fuskkontroll. Många mindre kontrollmyndigheter har redan i fråga om den vanliga kontrollen utmaningar med kapacitet och likvärdighet. Planerad fuskkontroll skulle bli en ny uppgift som skiljer sig i både planering och utförande från den vanliga kontrollen.

Den skulle även kräva att myndigheterna bygger upp delvis nya kompetenser och förmågor. För många kontrollmyndigheter skulle det dessutom bli en sällan uppgift eftersom kontrollen inte ska utföras löpande på alla verksamheter. Den statliga utredningen har bedömt att det varken är realistiskt eller lämpligt att bygga upp en sådan kompetens, kapacitet och beredskap vid samtliga kontrollmyndigheter. En sådan lösning skulle förmodligen bli både dyr och ineffektiv.

Utredningen bedömer också att en ändamålsenlig fuskkontroll inte heller kan åstadkommas genom utökad samverkan mellan myndigheter på lokal eller regional nivå. Bristerna kan inte heller åtgärdas genom förbättrad samordning och/eller vägledning från de centrala myndigheterna. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att ansvaret för att utföra planerad fuskkontroll ska centraliseras.

Skapa en central fuskenhet

Förslaget från utredningen är att ansvaret för att utföra planerad fuskkontroll flyttas till Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket. Genom att koncentrera ansvaret till de tre centrala myndigheterna skapas möjligheter att bygga upp en personalstyrka som både är specialiserad och tillräckligt stor samt har den beredskap och de resurser som krävs för att utföra den särskilda typ av kontroll som planerad fuskkontroll är. En särskild fuskenhet ska enligt utredningens förslag inrättas på Livsmedelsverket för att leda och samordna arbetet.

En centralisering underlättar också samverkan kring fuskkontrollen med andra nationella myndigheter (exempelvis myndighetssamverkan mot arbetslivskriminalitet, A-krim) och internationellt med andra länder och EU-organ (exempelvis Europols återkommande insats mot livsmedelsfusk, Operation Opson).

Kontrollansvaret föreslås följa den befintliga ansvarsfördelningen så att var och en av de tre centrala myndigheterna ska ansvara för den planerade fuskkontrollen inom de områden där myndigheten i dag har ett centralt samordningsansvar. Genom att på central nivå bibehålla kopplingen mellan den vanliga kontrollen och fuskkontrollen kan myndigheternas erfarenhet och kunskap på de olika områdena tas till vara.

Läs mer om livsmedel: