Beräkningar utan protokoll. Som en fördjupning på Phil A. Neel och Nick Chavez text Forest and Factory – The Science and the Fiction of Communism läste jag Aaron Benanavs (författare till bl.a. boken Automation and the Future of Work artikeln, Verso förlag) essä How to Make a Pencil från tidskriften Logic(s).
What would a socialist economy look like?”
Svaren på den frågan kan variera men de flesta av dem involverar idéer kring planering. Sedan 1940-talet har ekonomisk planering från vänster ofta fokuserat på datorkraft. Ett exempel är Stafford Beer’s ökända, men knappt påbörjade, projekt Cyberssyn under Allende’s administration i Chile på 1960-talet.
Planering
Att dagens utvecklade informationsteknologi, både när det kommer till datorkraft och datorernas möjlighet att kommunicera med varandra, kommit så långt skänker oss en historisk förutsättning att genomföra en planerad ekonomi menar vissa.
Denna tes driver till exempel Leigh Phillips och Michal Rozworski i boken The People’s Republic of Walmart. Som påpekar att större företag som Walmart och Amazon redan bedriver en minutiös planering, och automatisering, av sin verksamhet.
“While there are certainly emancipatory potentials here, they are far from adequate to the task of planning production in a post-capitalist world. The digital socialist focus on algorithms presents a serious problem.”
Risken med att tro att ett socialistiskt projekt skulle kunna utgå ifrån denna kapitalistiska planering, menar Benanav, är att den begränsar sig till att mäta och optimera värdeflöden. Och inom kapitalismen är värde det samma som bytesvärdet, ofta mätt i pengar.
“After all, the societies of the future will want to do more than just produce as much as possible using the fewest resources.”
Protokoll istället för beräkning
Vilka andra värden som man bör ta hänsyn till kan endast avgöras av de människor som lever av och i den produktion som skall planeras. Just därför anser Benanav att socialister bör intressera sig mer för protokoll än beräkning. Att beräkna avkastning på investering är ingen utmaning med dagens teknologi. Men att ständigt omskapa de protokoll som avgör vad som investeras och vad som är avkastningen är den riktiga utmaningen för socialister.
Benanav menar också att Ludwig von Mises och sedermera Friedrich von Hayek’s kritik (det sk. “kalkyleringsproblemet”) av en planerad ekonomi kan användas för att nyansera, om inte rent av skjuta i sank, Phillips och Rozworski’s argument. Den planering som automatiserats hos Walmart och Amazon är snarare distribution än produktion. Inom produktionen är det fortfarande marknadens priser som avgör vilken form produktionen skall tas. Genom fria agenters samverkan.
“Mises and Hayek were correct to observe that people’s participation in decision-making will remain essential for any economy to function. Yet their vision also sets strict limits on who has the opportunity to exercise this agency.”
Problemet är att dessa fria agenter endast har att ta hänsyn till den enkla värdeformen och att de utgörs av en väldigt liten del av befolkningen. I en socialistisk planerad ekonomi skulle istället hela befolkningen inkluderas i denna beslutsprocess. Och de skulle utgå ifrån andra värden än det nominella bytesvärdet: energianvändning, resursåtgång och arbetstid t.ex.
Demokrati och planering
Istället vänder sig Benanav till den ursprungliga måltavlan för Mises kritik, Otto Neurath. En av de mest framstående teoretikerna av planerad ekonomi. Men som fått en mörk skugga över sig efter realsocialismens auktoritära samhällsplanering.
Benanav menar tvärt om att Neurath ägnade stor energi åt just de demokratiska processer, vilka Benanav kallar protokoll i denna text, snarare än själva algoritmiska beräkningsproblem.
“For Neurath, the algorithmic character of the price system was a problem to be overcome, rather than something that socialists should try to replicate.”
“Instead of just optimizing for efficiency, then, socialists need to figure out how to incorporate multiple qualitative criteria directly into their planning mechanism.”
Detta blir tydligt i Neuraths essä Economic Plan and Calculation in Kind från 1925. Där han laborerar med en process där experter kan skapa rationella exempel för olika övervägningar som en befolkning kan använda sig av för att ta samhällsviktiga beslut. System där man kan överväga olika handlingars utfall, utan att i förväg bestämma vilka beslutsunderlag som skall väga tyngst (mer fritid, fler radioapparater, minskade utsläpp osv).
“In Neurath’s model, decisions made collectively, at the highest level, would then filter down through the rest of the economy, to be implemented across various industries and workplaces.”
Varje beslut (tillverka fler radioapparater) kommer i sin tur bestå av flera lager av tillhörande beslut (av vadå, hur många, hur snabbt osv) som tas av en allt mer granulärt beslutsorgan. Men denna komplexitet kräver att samhället har tillgång till fler än en typ av protokoll, vilka dessutom samverkar med varandra.
Protokoll
Neurath’s revolutionerande idéer om protokoll skapade tyvärr fler frågor än han själv hade svar på. Han ägnade sig fortsatt åt att teoretisera kring protokoll som skulle möjliggöra för den delvis illitterata, utspridda och avskiljda befolkningen inom realsocialismen att delta i planering.
“Today, literacy is widespread across the world, and cell phones are common even in remote areas. The possibilities for protocol socialism are correspondingly enlarged. However, true democratic decision-making about production cannot simply be a matter of a perpetual social-media plebiscite scrolling across one’s phone screen—for the simple reason that many individuals lack the practical knowledge necessary for making most production decisions.”
Även om förutsättningarna ser helt annorlunda ut i västvärlden idag så saknas kunskap och erfarenhet av principer av deltagande planering. Benanav skriver att dessa enklast kan växas fram om planeringen sker bland de som direkt berörs av den specifika produktionen. Antingen för att de lever inpå den, inom den eller utav den.
Att ställa om från en kapitalistisk planerad produktion till en socialistisk dito kan inte ske genom en enkel knapptryckning. Så som Phillips och Rozworski tycks förespråka. Istället är det socialistiska projektet att skapa nya protokoll för planering genom en aktiv och levande demokratisk process.
“Instead, step-by-step adjustments would make the production process ever more rational—in the Neurathian sense, not the capitalist one—across a wide variety of criteria. People themselves would propose, debate, and implement improvements for themselves.”
Flaskhalsen är alltså inte en otillräckligt utvecklad informationsteknologi, artificiell intelligens eller algoritmer.
Det är inte beräkningen som är problemet. Utan bristen på protokoll.
httpster
Ursprungligen publicerat på bloggen Turist utan upphovsrättsliga restriktioner.
Läs mer:
- Forest and factory
- Byt ”socialism” mot ”ekonomisk demokrati”
- Rörelsesocialism inom och bortom en nationell horisont.
- Socialismen och dogmerna
- Makten över produktionen – socialism byggs från botten
- Socialism är arbetarmakt
- Liberal socialism, frihetlig socialism, demokratisk socialism
- Pelle Dragsted – Nordisk Socialism
- Förändrad äganderätt och ekonomisk demokrati
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.