Det kännetecknande för stadsplaneringen i Göteborg är att den inte finns. Det finns inga strategier, inga egentliga idéer och ingen arbetsplan. Det finns egentligen inte ens nån ansvarig. Det finns ingen stadsarkitekt. Istället är det hugskott från fastighetsägare, byggföretag, enskilda politiker och bilindustrin som tycks styra i Göteborg. Följden har blivit en stad med gles bebyggelse, undermålig kollektivtrafik och stora öde och förfallna områden i centrala staden. En som tyckt om detta är arkitekturskribenten Mark Isitt som skrivit flera artiklar i Göteborgs-Posten, bland dem Arkitektur – inget för Göteborg och Börja odla en kvalitetskultur.
Han skriver bland annat:
Enligt byggnadsnämnden motsvarar de spöklika industritomterna i innerstaden en yta av Halmstads storlek. Men medan Halmstad tog århundraden att bygga förväntas Halmstad i Göteborg att stå klar redan om 20 till 30 år. Den dag mäklarna löddrat färdigt om de sååå naturnära lägena, bara ett långskott från centralstationen, med spårvagnar och parkering alldeles runt kröken – den dagen förväntas 100 000 personer ha bosatt sig där.
Mitt i Göteborg.
I Sveriges andra stad.
I Nordens kanske bästa stadsläge.
Det där handlar om Gullbergsvass. I stort ett lika centralt finns ett stort antal liknande områden med större eller nästan lika stora ytor. Som alla borde bebyggas med en blandstad. En stad med affärer, bostäder, kontor och småindustrier om vartannat. Det handlar om Backaplan och Kvillebäcken, Ringön och Mölndalsåns dalgång. Politikerna i Götebrog har världen chans att skapa en fungerande och levande framtidsstad på de gamla övergivna och till stor del tomma ytorna i dessa gamla industriområden. I alla områdena finns också stora möjligheter att behålla delar av den bebyggelse som finns. Något som kan bidra till att skapa en levande stad.
För det som behövs för att få en bra stad med ett fungerande socialt liv är:
- Hög täthet. Låt gå för höghus, men långt viktigare är att man utnyttjar marken optimalt.
- Blandning av aktiviteter. Bostäder, arbetsplatser, service på samma ställe.
- Inga barriärer som klyver stan, typ motorvägar eller ingenmansland mellan förortsstadsdelar. Stan ska vara kompakt. Inte heller några stora kvarter ty de fungerar som barriärer.
- Gott om gamla billiga hus. Ty intressanta aktiviteter har sällan gott om pengar. Det nyskapande är alltid fattigt, även om detta nyskapande i ett senare skede kan bli en kommersiell succé.
(punkterna är citerade från Jan Wiklunds kommentar på mitt förra inlägg om stadsplanering och kommer ursprungligen från Jane Jacobs).
Alla punkterna går att uppfylla i de områden i centrala Göteborg jag nämnt tidigare.
I Stockholm har det i modern tid, med undantag av 60- och 70-talet, alltid funnits en betydligt bättre stadsplanering än i Göteborg. Därför har huvudstaden bättre kollektivtrafik och en tätare bebyggelse. Denna tradition har nu lett till att politiker och tjänstemän I Stockholm är mer intresserade av stadsplanering och mer framåtsyftande. Man diskuterar förtätning och och kvartersstad. Även om man även där har långt att gå har man kommit mycket längre än i Göteborg. Och i Stockholm finns en stadsarkitekt. Liksom även en diskussion om att se helheten och att avstå från ad hoc-beslut och olika hugskott.
Det är dags att vi får en stadsarkitekt i Göteborg och en övergripande vision och planering för bebyggandet av de centrala ödeytorna. Precis vad Mark Isitt efterlyser, vilket är bra. Även om jag inte delar hans förtjusning för Guggenheim i Bilbao eller andra underliga hus.
Läs mer om Stockholm hos Alternativ Stad.
Och läs om vettigare bostadsbyggande i Göteborg.
Intressant?
Borgarmedia: GP1, SVD1,
Andra bloggar om: Mark Isitt, Stockholm, Stadsförnyelse, Gullbergsvass, Kvillebäcken, Mölndalsån, Ringön, Backaplan, Göteborg, Arkitektur, Stadsplanering, Samhälle, Politik
Relaterat:
Pingback: Vem ska staden vara till för? | Svensson
Pingback: Gärna på min bakgård | Svensson