Det menar Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid CHESS, Centre for Health Equity Studies, Stockholms Universitet/Karolinska institutet och medlem av WHO Commission on Social Determinants of Health, i ett debattinlägg i SVD. Ja han skriver förstås att ohälsa eller hälsoklyftor är ett hot mot samhället, men eftersom ökade klyftor vad det gäller hälsan beror på ökad ojämlikhet i samhället så innebär det att ökad ojämlikhet är ett hot mot samhället:
Risken att dö är högst för de med lägst inkomst för att sedan sjunka steg för steg med högre inkomst. Effekten av skillnader i födelseår, utbildning och civilstånd mellan inkomstgrupperna är kontrollerade i grafen. Vi fann en liknande effekt av förmögenhet. Dödsrisken avtar gradvis med ökande förmögenhet.
De som saknar skattepliktig förmögenhet år 1990 har ungefär dubbelt så hög dödsrisk som den tiondel som har högst förmögenhet. Effekterna av inkomst och förmögenhet är delvis oberoende av varandra – låg inkomst och ingen förmögenhet ger nära fem gånger högre dödsrisk än hög inkomst och stor förmögenhet. Den långa uppföljningsperioden för dödlighet, 18 år, gör det rimligt att tolka sambanden kausalt.
[…]
Min slutsats är att en omfördelning av inkomster borde öka folkhälsan, mätt som genomsnitt. På den punkten har nog W&P rätt. På en väsentlig punkt kan man dock ifrågasätta deras tes. Det är inte givet att alla (”nearly everyone”) tjänar på omfördelning av inkomster, särskilt inte på kort sikt. Den kan mycket väl ha olika hälsokonsekvenser för kvinnor och män, olika samhällsklasser och i olika delar av världen.
Ojämlikhet i ekonomiska resurser bidrar till ojämlikhet i hälsa. Omfördelning av ekonomiska resurser påverkar graden av ojämlikhet i hälsa. Betänk följande: Decennierna före finanskrisen såg vi en gigantisk global omfördelning av inkomster, som av allt att döma fortsätter. Samtidigt, från 1985, ökar skillnaderna i hälsa (mätt som förväntad livslängd) mellan världens länder. Även inom länder sker en sådan långsiktig ökning. Det gäller också i Sverige där män och kvinnor med universitetsutbildning nu lever fem år längre än de med grundskola; en skillnad som växt oavbrutet under tre decennier. Har dessa två tendenser till ökad ojämlikhet något samband?
(W&P i citatet är Wilkinson och Pickett och det är en hänvisning till boken Jämlikhetsanden). Det som ökar ojämlikheten i samhället är den borgerliga regeringens nyliberala nedskärnings- och privatiseringspolitik. Man omfördelar pengar från fattig till rik, med hjälp av subventioner till rika på olika sätt som pigavdrag, sänkt fastighetsskatt för de rikaste, borttagen förmögenhetsskatt osv. Kort sagt en politik inriktad på ökade klyftor i samhället. Med ökad ohälsa som en följd för främst de fattiga.
För att hotet mot samhället i form av ojämlikhet ska kunna bemötas krävs i första hand en annan politik i grunden. Tyvärr ser det inte ut som om oppositionen kommer att presentera någon sådan.
Intressant?
Bloggat: Loke, HBT-sossen, Ett hjärta rött, Emil Broberg,
Läs även andra bloggares åsikter om Ojämlikhet, Jämlikhet, Ohälsa, Denny Vågerö, Jämlikhetsanden, Sjukdom, Hälsa, Social rättvisa, Social välfärd, Samhälle, Politik
Pingback: Det är skillnaderna som är problemet | Svensson