Att döda träd – en del av allemansrätten?

Naturligtvis är det inte det. Men det tycks mig som om en del människor i vårt samhälle inte tycker att alla lagar gäller dem. Jag tänker på överklasstyper med flotta villor som mejar ner skogar för att förbättra sin utsikt eller bygger enorma murara och staket utan bygglov för att förhindra andras utsikt. Förutom dessa trädmördare finns det förstås också andra, folk som inte tycks gilla stora träd av nån psykologisk anledning. Psykiskt sjuka människor helt enkelt. Såna som granmördaren kring Delsjön i Göteborg.

Bärplockning ingår däremot i allemansrätten. Liksom att man får röra sig fritt i skog och mark. Att inskränka allemansrätten grund av småskalig ekonomisk verksamhet som bärplockning eller utflyktsturism är naturligtvis helt befängt. Endast en bråkdel av den svenska naturens använd av sådan verksamhet och de ekonomiska skadorna för markägare är i praktiken försumbara.

Det samma gäller bär. Endast en mycket liten del av bären i svenska skogar plockas och därmed har bärplockningen i praktiken ingen som helt ekonomisk betydelse för markägarna.  Studier som gjort vid Lantbrukuniversitetet (SLU) i Uppsala indikerar att cirka 30% av landets hallon plockas, cirka 10% av lingonen, 5% av blåbären och ungefär lika stor andel av hjortronen (Källa, Stora Bärboken, 1986). Detta var på 1970-talet och idag plockas förmodligen mindre. Den småskaliga plockningen för kommersiella ändamål har liten ekonomisk betydelse. Den dras däremot med andra problem som utnyttjande utländsk arbetskraft och svarta pengar.

De som vill inskränka allemansrätten har dessutom ofta mycket gemensamt med samma överklasstyper som vill ha bättre utsikt. En del av dem tillhör säkerligen de som är stora markägare i Sverige.

Läs också:

  • Inskränkningar i äganderätten – allemansrätt och socialism
  • Äganderätten och upphovsrätten
  • Om inskränkningar i äganderätten
  • Kultur – för vem, av vem och varför?
  • Inskränkningar i äganderätten – gruvlagstiftningen
  • Repressiv lagstiftning fungerar inte
  • Kollektiv kultur – bra för välfärden
  • En modern branschs inställning till piratkopiering
  • Genmodifierad föda – vad är problemet?
  • Inskränkningar i upphovsrätt och äganderätt är nödvändiga
  • Ägares begränsade rättigheter
  • Rennäringen – också en inskränkning i äganderätten
  • Intressant?
    Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

    Advertisements
    • Anonym

      Börjar bli många politiska ”red herrings” som tas fram för att försöka angripa allemansrätten.

    • Anonym

      Börjar bli många politiska ”red herrings” som tas fram för att försöka angripa allemansrätten.

    • För den enskilda individen (stormarksägare eller ej) som drabbas av storskalig kommeriell verksamhet på sina på sina ägor tror jag problemet kan vara nog så irriterande och kännbart. Dock så verkar detta vare ett i sammanhanget miniskult problem jämfört med den indirekta skada vi människor gör på skog och mark via vårt hänsynslösa utnyttjande av vårat gemensamma luftlager med därtill uppkomna skador.

      I Malmö där jag bor minskar grönområdena i staden konstant för att bereda plats för ytterliga förtätad urbanisering. Detta är ett riktigt problem då det enda gröna jag ibland ser om dagen är färgen på klottret på huskropparna.  Malmö är verkligen 2x2m parkernas stad. (pildammarna exkluderat.)

      • Stroaskalig kommersiell verksamhet är gruvbrytning. Det finns inte en tanke på att förändra den lagstiftningen. Bärplockning och naturturism är småskalig ekonomisk verksamhet som i huvudsak bedrivs på statens, skogsbolags eller kyrkans mark eller på allmänningar. Skadorna är i det stora hela försumbara. Förutom gruvlagstiftningen så innebär vägbyggen, järnvägar, vindkraft, rennäring osv större ingrepp och större problem för markägare än bärplockning och naturturism (som inte något av det är storskalig någonstans i Sverige). Hela debatten är ett försök från de rika att skaffa sig mer privilegier.

    • Haha.  jo gruvbrytning är ju oftast storskalig!
      Som jag sade verkar storskalig kommersiell verksamhet vara ett mindre problem. Men jag kan ändå beteckna företag som anordnar forsränningsexpeditioner om ett 50tal personer per dag som storskalig verksamhet!
      Då gäller det ”basecamps” och inte att de glider fram i vattnet vill säga.
      bara ett exempel. finns med säkerhet flertalet.