Nabila är en lögnare – eller?

I en ledartikel i ETC önskar Nabila att hon vore en lögnare. Det är hon kanske också. För hon påstår samtidigt att rasismen i Sverige ökar. Ett påstående som enligt den statistik som finns inte är sant. Den statistik som finns är dels Nationella Trygghetsundersökningen (NTU), dels anmälda hatbrott. Dessutom finns SOM-institutets undersökningar. Enligt NTU är läget så att rasismen i Sverige och hatbrotten inte ökar:

Enligt uppgifter från Nationellatrygghetsundersökningen (NTU) 2012 utsattes uppskattningsvis 86 000 personer (1,2 procent) av Sveriges befolkning (16-79 år) för 151 000 främlingsfientliga hatbrott år 2011. Uppskattningsvis 28 000 personer (0,4 procent) utsattes för 50 000 antireligiösa hatbrott, och uppskattningsvis 13 000 personer (0,2 procent) utsattes för 21 000 homofobiska hatbrott. Jämfört med tidigare år kan nivån sägas vara jämn avseende utsatthet för både främlingsfientliga och homofobiska hatbrott (utsatthet för antireligiösa hatbrott finns endast för 2011).Det bör noteras att antalet svarande för hatbrottsfrågorna i NTU är lågt, vilket skapar större osäkerhet i skattningarna.

Att Nabila gjort fler anmälningar om hatbrott och rent subjektivt upplever ökad rasism är naturligtvis sant. Definitivt ingen lögn. Så på sättet är Nabila ingen lögnare. Hennes eller andra kvinnors privata upplevelser är ingenting som bara kan bortförklaras. Det är verkliga övergrepp som måste tas på allvar. Men det går inte heller att generalisera utifrån personliga upplevelser och erfarenheter. Som enskild kan en person befinna sig i ett sammanhang som är avvikande och inte representativt för Sverige i stort. Enskilda upplevelser är ingen bra grund för att bedöma om rasismen ökar eller inte ökar i Sverige helt enkelt.

Att Sverige fått kritik mot behandlingen av romer är naturligtvis också riktig. Romer diskrimineras och utsätts för rasism. Samtidigt är det en milsvid skillande mellan hur romer har det i Sverige och hur det är i större delan av Europa. Det är mycket, mycket bättre i Sverige, om än inte helt bra.

Ekonomiska klyftor växer visserligen mest i Sverige som Nabila skriver. Det handlar om klassklyftor och har inget med rasism att göra. Samtidigt ska vi komma ihåg att trots det faktum att klyftorna i Sverige växer hör de till de minsta klassklyftorna i världen. Utvecklingen är mycket dålig, men utgångspunkten var väldigt bra.

Att hävda att folk är rasister bara för att de bor i ett etniskt rent område är också dumheter. Det är naturligt att människor söker sig till folk som är lika, folk som är släktingar. Det gör syrianer/assyrier, det gör kurder, det gör alla andra befolkningsgrupper också. Det har inget med rasism att göra. Det är inte heller den enskilde personens fel att bostadsmarknaden i Sverige inte fungerar. Framförallt har det inget med rasism hos den enskilde att göra. Att exempelvis jag råkar bo i ett område med 21% utlandsfödda (andelen i hela Göteborg är 23%) eller det faktum att min son bor i ett område med över 50% utlandsfödda har ingen bäring på om vi är antirasister eller inte, rasister eller inte.  Lika lite betyder det att min ena dotter bor i en kommun med mycket låg andel utlandsfödda. På denna punkt svamlar Nabila helt enkelt. Därför har frågor som ”Skulle du ha något emot att någon med annan etnisk bakgrund bodde granne med dig?” betydelse för att mäta hur rasistisk en befolkning är. Var någon bor är däremot ingen mätare på det.

Inte heller är det så att afrofobiska brott ökat bara för att antalet anmälningar om afrofobiska brott ökat. Det är vanligt när det gäller brottslighet att anmälningarna ökar när vi börjar bry oss om ett brott eller problem. Ökat antal anmälningar måste dock inte betyda ökat antal brott. Något som är välkänt inom forskningen om brott. Det är samma sak med anmälningar om afrofobi. Likaväl som det kan tyda på ökad afrofobi i samhället kan det tyda på en ökad medvetenhet och minskad tolerans för afrofobi. Något som är bra. Brottsförebyggande rådet Brå skriver i sin rapport om hatbrott så här:

Statistiken kan ge indikationer på hur hatbrott uppmärksammas i polisanmälningarna och strukturen på de anmälda händelserna. Den säger dock mycket lite om förekomsten av hatbrott i samhället eftersom de flesta brottsliga händelser inte polisanmäls.

Att tro att mannen är den som misshandlar en kvinna är inte heller ett tecken på rasism. Det vanliga är att kvinnor blir misshandlade av sina män. Det gäller alla folkgrupper, alla folk. Det är en helt självklar och naturlig misstanke att en kvinna har blivit misshandlad av sin man. Det är också mycket vanligt att misshandlade kvinnor ljuger om det. Det är dock självklart olyckligt om en kvinna som berättar om att en främmande man gett sig på henne inte blir trodd och det finns säkert rasistiska föreställningar bakom många av de fall (kanske de flesta) där invandrade eller muslimska kvinnor inte blir trodda. Men att förutsätta att alla som tror att en kvinna misshandlats av sin man är rasister bara för att kvinnan är invandrare, muslim eller svart är att gå för långt.

Kort sagt: Nabilla går för långt i sin ledare. Hon drar felaktiga slutsatser från för lite eller ingen fakta och tar personliga upplevelser som bevis på generella företeelser. Det är inte lögnaktigt. Men det är ändå inte rätt och riktigt att göra så. Nabila är därför kanske inte en lögnare, men däremot slarvig och oproffessionell. Sverige är inget rasistiskt land. Nabila har fel. Anna Dahlberg med flera har rätt.

Mer om rasismen i Sverige och människors attityder till invandring, invandrare och flyktingar finns i följande inlägg:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

About these ads