Socialismen och dogmerna

Socialismen och dogmerna. Många vänstermänniskor hänvisar till 100 år eller mer än 100 år gamla texter som om de vore skrifter som innehåller evig sanning. Det liknar i själva verket religionernas syn på gamla texter. Kristendomens (eller kanske vissa kristnas) användning av bibeln och islams (i alla fall vissa muslimer) användning av koranen kan tas som exempel på hur det fungerar. De som läser bibeln ordagrant och tolkar allt som stå i den bokstavligt kallas bokstavstrogna. Ett annat ord för dem är fundamentalister. De kan också kallas dogmatiker.

Socialister, kommunister, anarkister och andra vänstermänniskor som läser Karl Marx, VI Lenin, Leo Trotskij, Rosa Luxemburg och andra gamla socialister, kommunister och anarkister på detta sätt gör sig skyldiga till samma fel som fundamentalistiska kristna och muslimer. Och det är många som läser de gamla tänkarnas böcker på detta sätt. Dogmatiskt. Deras förslag om hur en ska göra för att förändra samhället börjar i dessa gamla texter och de gamla tyckarnas teorier.

Jag menar att det förhållningssättet till politik är reaktionärt och inte kan leda framåt. Istället leder till att dess personer förordar gamla lösningar som inte kan fungera. De förordar även saker som redan prövats med katastrofala resultat. Detta utifrån gamla teorier som skrevs när vi hade ett helt annat samhälle än det vi har idag. Teorier som det anser ha ett evigt värde på samma sätt som kristna anser att bibelns ord har ett evigt värde och muslimer anser att koranens ord har ett evigt värde. Det är ett orimligt sätt att betrakta världen på. Ett orimligt sätt att formulera alternativ och lösningar på. Det ger gamla lösningar som inte fungerar.

Verkligheten måste vara utgångspunkten

Jag menar att en socialist av idag måste utgå från den verklighet vi lever i och fundera på hur den kan förvandlas till ett bättre samhälle med större jämlikhet och jämställdhet. Utan våld och utan förtryck. Utan odemokratiska metoder och utan att förvrängas av otidsenliga teorier och idéer. Verkligheten ska styra lösningarna och teorierna. Tyvärr fungerar många socialister inte så. De försöker formulera lösningar utifrån teorier som de sen tvingar på verkligheten. Ett sånt dogmatiskt förhållningssätt kan bara leda till ett samhälle som går åt helvete.

Socialister av idag vill ha ett samhälle utan klasskillnader, med jämlikhet och jämställdhet. Ett samhälle med tolerans för avvikare av alla de slag. Ett samhälle där övergrepp inte tillåts men där allt som inte skadar andra människor eller naturen ska vara tillåtet. Dessutom ska det vara ett samhälle som ser till att resurser inte överutnyttjas och att de fördelas jämlikt. Ett ekosocialistiskt samhälle. Hur samhällsförändringen kan ske och genomföras måste också utgå från det samhälle som existerar, inte från 100-200 år gamla teorier. Jag har skissat på vissa delar av ett sådant samhälle liksom olika program på hur ett sådant samhälle skulle kunna skapas och utformas.

Läs mer om maktfördelning:
En skiss på ett modernt socialistiskt program:

Jag ska också gå in på särskilda områden med exempel på hur nyttjanderättigheter kan fungera i praktiken. Det finns också vissa problem med företag som ägs av de anställda som behöver adresseras och om aktiehandel i ett socialistiskt system. Dessutom om hur socialistisk politik för IT, internet, AI, upphovsrätt till musik, texter, konst, dataprogram, patent och liknande skulle kunna se ut.

Läs mer:

6 svar på “Socialismen och dogmerna”

  1. Instämmer till 100 procent! Kunde inte ha skrivit det bättre själv! Tänkt så länge, men varit orolig för att utstämplas som politisk inkorrekt!
    Vi bär inte på en sanning, vi har en åsikt bland andra åsikter. Vi har ingen vetenskaplig ideologi, vi har ett samhällsideal bland andra. Vi är ingen sekulär religion med trosvissa svar på allt. Vi bör sluta tänka som en religiös sekt med en helig bok av Eviga Sanningar.
    Vi anser att just vårt drömsamhälle är bäst, men andra anser deras är bäst (och vi tror att de borgerliga också har ett egenintresse, men vi som arbetare och progressiva har också ett egenintresse – vi är för den breda arbetarklassen).
    De finns ingen deterministisk plan för mänskligheten från jägarkommunism via slaveri, feodalism, kapitalism, socialism till överflöds-kommunism. Nutiden och historien är mer invecklade än så, och framtiden vet vi inget om.
    Vi har så många fel att ångra och beklaga. Realsocialismen var ett totalt misslyckande. Inte socialism, och inte ens demokrati och nationell frihet under imperiejättarna Kina och Sovjet.
    Arbetarklassen i väst gjorde inte revolution, de blev inte utfattiga, de fick inte makten vare sig i väst eller öst, syd eller nord. Populist-vänsterregimer som Nicaragua och Venezuela blev diktaturer, de befriade hjälteländerna Sydafrika och Zimbabwe blev korrumperade och ojämlika etcetera.
    Demokratin är i kris över hela världen. Högerextremister och islamister växer sig starka. Klimatkrisen kan bana väg för massflykt, motsättningar och krig. Det finns glimter av vänsterframgångar men var finns en helt färdig och direkt användbar plan för ett rättvist och hållbart samhälle?
    Vi i vänstern har de rätta, jämlika, jämställda och ekologiska idealen, de höll förr genom historien och inspirerade människor, de håller nu och för framtiden. De är evigt hållbara vi människor har bärt med oss dem genom århundraden. De ska vi vara stolta över, de är samhälleligt hållbara för alltid.
    Men de gamla gubbarna och dogmerna kan vi skippa. De visade sig ha fel om det mesta. De hade också bra drömmar, men byggde helt fel samhällen, och blev väl fästa vid makt och privilegier, skapade nya klassamhällen.
    Så var står vi då nu? Vi har en grönröd ekosocialistisk dröm som håller, som vi aldrig behöver förkasta. Så enkel egentligen, vi värnar om livet, djuren, naturen., miljön, klimatet och hela den jord vi bör dela i fred med hela mänskligheten – nu och inför framtida generationer. Vi är internationalister.
    Våra mänskliga relationer bör präglas av alla individers lika värde, rättvisa, jämlikhet, jämställdhet, anti-rasism, fredligt samarbete nationer emellan. Och kärnan: poliisk demokrati bör utvidgas till ekonomisk, vardaglig och arbetsplatsdemokrati. Ett klasslöst samhälle där ”Alla ska vara med och dela och bestämma”.
    Idealen finns, verkligheten finns, den senare måste vi ta hänsyn till. Och där vill jag framhålla vetenskapsrönen om klimatet. Och evolutions-vetenskapen växande kunnande om människans natur. Detta är den verklighet vi har att arbeta med för att forma naturen och samhället i miljö-socialistisk riktning.
    Exempelvis visar vetenskapen att människan är en extremt social samarbetande varelse (bra), som också bygger ojämlika hierarkier, och tänker i termer av vi-dom (dåligt). Då menar jag att mångkulturalism är en återvändsgränd – nya och gamla svenskar bör uppmuntras smälta samman till ett vidgat VI. En enad nation.
    Och alla politiker och tjänstemän i ett socialistiskt samhälle bör ha en vanlig arbetarlön, (som i Pariskommunen), och helst blanda vanligt arbete med riksdagsjobb. Inga privilegier för politiker gör det mindre lockande för karriärsugna alfahannar att använda politiken i eget själviskt klassyfte,

  2. Jämförelsen mellan religösa skrifter, som Bibeln och Koranen, som lästs under tusentals år och 100 – 150 år gamla politiska texter haltar betänkligt. Den dimension du missar är att de religiösa skrifterna är fyllda av både metaforer och poesi som inte sällan tål att reflekteras över oavsett tidsålder.

    ”Knastertorra” verk som Kapitalet (vilket tar sin grund i industrialismens barndom i mitten av 1800-talet) eller Lenins elitistiska verk (partielitens ledande roll etc.) innehåller ingenting alla av vare sig poesi eller metaforer, utan är krass sakprosa som i mångt och mycket, vilket du är inne på, i många fall passerat ”bäst-före-datum”.

    Med detta inte sagt att religösa skrifter ger upphov till bokstavstro, som ofta blir tämligen motsägelsefull. Detta är dock mycket mer ett resultat av ”uttolkare”, oförmögna att se helheten”, än av de religiösa grundtexterna som sådana.

  3. Kan också hålla med. Jag tror också privat på ”Gud” i någon obegriplig form.
    Men det handlar här om dogmer, teser, ”sanningar”, monopoli på verkligheten. Då framstår marxismen-leninismen-maoismen som en sekulär dogmatisk religion, med helgon, hädelse, riutualer etc

  4. För att sammanfatta: Vi måste självklart känna till den reella verkligheten – inte den önskade – för att kunna förändra den. Utgå från den på gott och ont existerande verkligheten. Den består av:

    1. Den materiella fysiska och biologiska grunden: rymden, jorden, resurserna, metallerna, atmosfären, klimatet, haven, vattnet, luftgaserna, naturen, jordbruksmarken, djuren, miljön, människan som evolutionär och biologisk varelse. Och alla de positiva och negativa sätt som vi har påverkat vår planet. Här behövs en grön omställning.

    2. Människan som evolutionär, psykologisk varelse. De från våra djuriska förfäders uppkomna beteendetendenserna (påverkbara i olika grad). De från våra sociala djuriska och mänskliga förfäders uppkomna samarbets-tendenser – i form av Vi-Dom. Företräde för den ”egna gruppen”, och samarbete eller konflikt med De Andra. Tendens till hierarki (ojämlikhet) och solidaritet i ”vi-gruppen. Från våra med schimpansers och bonobos delade djurförfäders uppkomna tendens till jämlikhet. Från den nuvarande moderna människans än större förmågan till jämlikhet. Här behövs mer evolutions-vetenskaplig och evolutionspsykologisk kunskap och skolning i vänstern.

    3. Den biologiskt-evolutionärt uppkomna kulturförmågan, som ger oss förmåga att direkt och snabbare än generna, anpassa oss till den rådande miljön, och förändra samhället. Dock har kultur en ”seghet” på gott och ont. Den skiljer också olika mänskliga gruppe från varandra. Till denna kulturella ”seghet” på gott och ont hör också gamla politiska strukturer och ideologiska och klassmässiga tankemönster. Som exempelvis minnet av realsocialismen och folkhemmet. Här behövs mer lyhördhet för de associationer olika ord och termer väcker hos folkflertalet. och i den samlade vänstern.

    4. Människan som flexibel, politisk, samhällstänkande varelse. Individ-egoistisk och/ eller allmänmänskligt humanistisk. Gruppsolidarisk klasskänsla eller inte. Solidaritet eller konkurrens. Elitär eller för vanligt folk. Naionell och/eller inter-nationalism. Partiers aktuella program. Här behövs en enad vänster, och en stor vänstertidning.

    Detta är ett snabbutkast. Till exempel finns en ”kulturell tröghet” i vilka associationer olika ord och termer väcker. Därför ändrade vi ”kommunism” mot ”vänster” Frågan är om inte även ”socialism” och ”vänster” borde ersättas? Ekodemokrati – ekonomisk och ekologisk demokrati? ”Vanligt folk” nåt – ”vanlisar”. Löntagarstyre, folkmakt, folkvälde (folket som vanligt folk, och som majoriteten och den breda allmänheten/arbetarklassen?
    Kunde vänsterpartiet heta VANLI – för vanligt folk, mot eliten?

Kommentarer är stängda.