Stympning?

Manlig omskärelse innebär ingen stympning, vilket jag tidigare skrivit om två gånger, dels för att argumentera för att den allmäna vården ska hantera manlig omskärelse. Dels för att hävda att omskärelse ska göras på samtyckande vuxna. Nu blir jag stärkt i min syn av en debattör på SVD:s debattsida. Läkaren Bengt Björkstén för i stort sett fram samma argument som jag fört fram. Han är dock lite oklar på det där med samtyckande vuxna.

Andra bloggar om: , , ,

Advertisements
  • GZ

    Bengt Björkstén var inte alls oklar på punkten om ”samtyckande vuxna”, tvärtom, hela hans inlägg var ett försvar för föräldrarnas rätt att omskära sina barn.
    Han skriver vidare ”Det finns ett stort värde i att inlemmas i en lång traditionskedja” och ”inlemmas i en kulturell gemenskap” dessa argument kunde användas också för kvinnlig omskärelse, varför gör ingen det? Ett argument som används så här selektivt tappar all trovärdighet. Den civiliserade människan har lämnat många andra skadliga sedvänjor bakom sig, varför skulle det vara så omöjligt att göra det med religiöst hokus pokus?
    Vidare beskriver han de påstådda medicinska fördelarna, men jag menar att om de verkligen existerade och övervägde de risker och skador som varje år drabbar en del av pojkarna (även i Sverige för att inte tala om mindre utvecklade länder) hade omskärelse redan för länge sedan rutinmässigt införts på BB i hela världen.
    När man läser om de fall som hamnat på Socialstyrelsens bord, där även ingrepp utförda av leg. läkare ingår, kan man inte låta bli att tycka att dessa barn utsätts för ett fruktansvärt lidande och t.o.m. dödsfall, för vadå? Jo, för föräldrarnas religiösa trosföreställningar!
    Sedan jämför Björkstén omskärelsen med vaccination och provtagning och kallar de senare för kulturellt betingade; här tror jag inte han får med sig Sveriges läkarkår, så gott som alla erkänner de medicinska fördelarna med vaccination och provtagning medan det däremot är många barnkirurger som av etiska skäl vägrar utföra omskärelse. Att Björkstén tar till dessa grepp visar bara att han försöker bagatellisera vad omskärelsen egentligen handlar om ‚Äì just det, stympning.
    Till sist skriver Björkstén ”Föräldrar väljer det bästa för sina barn.” Jag skulle vilja tillägga ”det de TROR är det bästa..”. Att barnet inte alltid samtycker till att det verkligen varit det bästa för dem är det många vuxna – som fått sina liv förstörda av frireligiösa föräldrar – som kan vittna om, för att ta ett i svenska förhållanden välkänt exempel. Står du också upp för dessa föräldrars rätt att ”veta bättre”?