Förortsproblemen har inga enkla lösningar

Förortens problem kan inte lösas utifrån utropar Johan Oljeqvist och Birgitta Stymne Göransson, Fryshuset i en debattartikel i SVD.  Förortens invånare behöver återta kontrollen över sina bostadsområden fortsätter de. Det är flera fel med det resonemanget. För det första måste man definiera vad som menas med kontroll. Menar man kontroll över sitt eget boende, demokratiskt inflytande över beslutsprocesser eller att det inte är brottslingar som dominerar gaturummet. Det verkar som om de två författarna av debattartikeln i SVD menar det sistnämnda eftersom de utgår i från bilbränder, stenkastning och oroligheter. Händelser som har komplicerade bakgrundsorsaker som de två också påpekar. De två fokuserar dock på på osmidiga poliser som orsak och på att folk utifrån inte kan komma in i förorterna och lösa problemen.

Det är ett felaktigt fokus för det kan inte på något sätt förklara sådant som att de som utsätts för en stor del av brotten i form av rån och överfall är de svennar som bor i förorten (rånarna tror antagligen att de är lite rikare och har mer grejer) medan de som begår brotten i stor utsträckning är ungdomar som är barn till invandrare. I upploppen i Göteborgsområdet har dock även ungdomar med svensk och finsk bakgrund deltagit. Det finns få förorter i Göteborg utan familjer och ungdomar med svenska eller finska namn. De begår inte brotten för att de är barn till invandrare utan för att de är frustrerade, utanför och känner sig förfördelade. För att de är fattiga. För att de är problem. Brott är ett enkelt sätt att skaffa sig mer status snabbt, att skaffa sig större betydelse, att bli någon. Det kanske inte vara så länge, men det går snabbt att uppnå ett visst rykte och en viss status på det sättet. En anledning till att de kan begå brotten är att den sociala kontrollen fallit samman. Föräldrarna är utanför samhället, utan kontroll och har ingen makt över sina ungdomar. I vissa fall som i vissa familjer i vissa av Göteborgs förorter är föräldrarna i själva verket en del av problemet.

Sådant kan inte lösas lokalt, det är helt enkelt för farligt för andra ungdomars föräldrar att agera. Dessa problem kan bara lösas med insatser utifrån. Sociala insatser på kort och lång sikt, avprivatisering av skolor, ombyggnad av stadsdelarna så att de upplevs säkrare, omhändertagande av barn från problemfamiljer och polisiära insatser på kort sikt är saker som är nödvändiga för att lösa problemen. Annars kan många som bor i förorterna inte bo kvar. Men samtidigt finns det ingen annan stans att bo, för det finns inga bostäder.

Att tro att många av de problem som finns går att lösa med att föräldrarna återtar kontrollen, som de två från Fryshuset gör, är otroligt naivt. Hur ska de göra det, det är en floskel, och hur ska folk våga vara ute när de då riskerar att bli rånade av ungdomar med skjutvapen så som det  är i vissa delar av Bergsjön? Det är helt enkelt livsfarligt för folk att patrullera gatorna, att ta tillbaka gaturummet, i en sådan situation. Jag vet folk som har försökt och periodvis gjort det (och det hade aldrig gått utan stöd från polis och andra myndigheter), men nu är det för farligt. Hur ska barn i skolan som trakasseras (ofta blonda/ljusa barn av svenskt, finskt eller annat ursprung, eller barn med svenska namn) i skolan skydda sig när föräldrarna till de barn och ungdomar som hotar dem inte bryr sig, lärarna inte bryr sig (kanske för att arbetssituationen är för hård, men ändå)? Hur ska man lösa upp de familj- vänskaps- och religiösa band som styr folk bort från deltagande i samhället till en klankultur genom att just de föräldrar som är en del av detta tar tillbaka gatorna, det offentliga rummet som de två från fryshuset föreslår? Det går helt enkelt inte. Det är otroligt naivt. Det är inget som kan lösas genom att föräldrar som inte kan svenska eller som uppfostrar barn genom misshandel och hot kommer ut på gatorna. Det är inget som kan lösas genom att man använder sig av klankulturens strukturer vilket skulle bi resultatet av förslagen från Stymne Görnasson och Oljeqvist.

Självklart är det en minoritet som beter sig illa, som rånar och har sig. Det skriver också debattörerna från Fryshuset. Självklart är det en minoritet av föräldrarna som använder misshandel, hot och tvång som uppfostringsmetoder, men det är i de smågrupperna som problemen finns. Det går inte att lösa på det sätt som de två från Fryshuset tror. Det fungerar helt enkelt inte. Självklart gör polisen en massa fel, myndigheterna en massa fel och ungdomarna själva såväl som deras föräldrar en massa fel. Det hela är komplicerat och därför finns inte heller några enkla lösningar.

Det behövs mer resurser till skolan och förskolan, det behövs mer resurser till socialkontoren, det behövs socialbidrag och a-kassa man kan leva på, det behövs avprivatisering av skolan, det behövs nya bostäder och omplanering av förorterna. Det behövs mer pengar till fritidsgårdar och fler fritidsgårdar och fältassistenter. Det behövs arbetstillfällen och arbeten. Det behövs poliser, det behövs fler invandrare och barn till invandrare bland poliserna. Polisiära instater kan inte lösa problemen, men de är nödvändiga för att problemen ska kunna lösas. Problemen kan lösas genom sociala insatser på de områden jag pekat på. Men det kommer att ta tid. Och det kräver att folk utifrån såväl som folk själva i förorten tar tag i problemen. Men det kan inte lösas av förorternas befolkning allena. Förortens problem kan alltså inte heller lösas inifrån.

Intressant?
Borgarmedia: SVD1, 2, 3, 4,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements
  • Mr_Speck

    Vad ville SvD-artikelns författare egentligen förmedla angående problemförorterna ?
    Att dessa är att jämföra med amerikanernas ockupation av Irak & Afghanistan; bra facit då av svensk ”integrationspolitik”.

  • Jag tycker att det är intressant att det är SvD som tar upp det här… hade för mig att de var mer av ”vänd på batongen, skrapa bort reg nummret, veva” filosofin när det gäller samhällsproblem. Trevligt att ha fel ibland. Jag tror inte heller på fryshusets vd lösning som någon självständiglösning. Jag tror inte på att belöna ”bråkstakarna” utan mer att man kanske kan locka de som bara hänger på till vettigare aktiviteter. Vilket kanske fryshuset vet hur man gör.