Genmodifierade livsmedel behövs

Min uppfattning är klar på denna punkt. Genmodifierade livsmedel (GMO) behövs. Både för människans skull och för miljöns skull.

Genteknik kan idag användas för att genetiskt modifiera växter på ett betydligt snabbare sätt än vår traditionella långsiktiga genmodifiering som gett oss de livsmedelssorter och varianter av dessa som vi odlar idag. Några forskare, Jens Sundström och Sten Stymne, från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) skriver om detta i DN:

Forskare har utvecklat en bladmögelresistent potatis, Fortuna, genom att föra över två gener från en vild potatissläkting till vår odlade potatis. Bekämpningsmedel mot bladmögel i potatis står för 20 procent av all bekämpning mot skadesvampar i svenska jordbruket trots att potatis bara odlas på 3 procent av jordbruksarealen.

Trots de stora omedelbara miljövinsterna så protesterar Greenpeace mot denna potatis. Argumentet de framför är att generna också kan föras över med hjälp av traditionell förädling. Sanningen är att efter drygt 40 år av växtförädling är det bara en resistensgen som man har lyckats överföra från en vild potatissläkting till en odlad potatis. Sorten heter Toluca och är usel i alla andra agronomiska egenskaper än just den partiella bladmögelresistensen (se bild). Traditionell förädling av potatis är en extremt långsam process eftersom de egenskaper man vill ha i potatisknölen måste fixeras genom kloning, men detta har medvetet förtigits av Greenpeace.

Organisationen utförde också en aktion mot den genmodifierade potatisen Amflora med förändrad stärkelsekvalitet och blockerade ett lagerhus för utsäde i Norrland. Ett argument var att man kan förädla fram samma typ av stärkelsepotatis med hjälp av konventionell mutationsförädling. Det är möjligt, men det tar flera decennier att få fram en godtagbar sort.

Gentekniken behövs för att snabbt kunna minska belastningen på miljön, i fallet med potatisen ovan kan man minska användningen av gifter väsentligt. med gammaldags genmodifiering genom korsningsbefruktning etc skulle det ta mycket längre tid att uppnå det. Om det nånsin skulle gå att få fram en potatis med bra egenskaper som också är resistent mot bladmögel.

På grund av begränsade vattenresurser i stora delar av världen så behöver också nya spannmålssorter och nya oljeväxter tas fram. Med hjälp av modern genteknik kan detta göras betydligt snabbare än tidigare. Ett sätt att få fram nya miljövänligare och energisnålare jordbruk är att använda sig av perenna växter:

En skog eller en permanent gräsmark är täckt av växter och genomvävd av rötter året om. De växer år efter år med små insatser och liten miljöpåverkan. Arnulf Merker fann sin växt i den vilda tvååriga oljeväxten Lepidium campestre – fältkrassing eller kung Salomos ljusstake. I odlingsförsöken sås den på våren tillsammans med till exempel havre eller korn. Där ligger den och småväxer nära marken i skuggan under havrevippor och kornax. När tröska och halmpress dragit upp rullgardinen efter skörden, får den under sensommaren och förhösten ljus nog för att växa till sig och kunna överleva vintern. Som övervintrare gör den plogen onödig den hösten, skyddar marken under vintern, håller fast jorden, ligger i startgroparna när vårsolen börjar värma och ger en bra skörd sommaren därpå.

I försöksodlingarna har den vilda fältkrassingen gett över 1 ton olja per hektar. Att jämföra med de 900 kilo som vårrybs – en annan sedan gammalt högt förädlad och länge odlad oljeväxt – kan prestera.

Dennis Eriksson, som har doktorerat inom projektet, är övertygad om att fältkrassingen kan förädlas så att den ger högre avkastning och samma kvalitet som på oljorna som finns i raps och rybs. Han är dessutom övertygad om att kung Salomos ljusstake kan fås att lysa i mer än två år och bli en flerårig, perenn, växt. Om forskarna vid Sveriges lantbruksuniversitet som nu jobbar vidare med projektet lyckas ”tämja” den vilda fältkrassingen och förvandla den till en ny jordbruksväxt, är det minst sagt anmärkningsvärt. Senast som något liknande hände var för minst 200 år sedan.

[…]

I många länder där behoven är som störst är spannmålsskördarna också som lägst – under 2 ton per hektar – och då inte på grund av dåliga naturliga förutsättningar utan för att jordbruket är outvecklat. Jämför det med svenska medelskördar av höstvete på cirka 6 ton och vårkorn på 4 ton per hektar. Problemet är att vårt sätt att ta ut höga skördar inte är långsiktigt hållbart. Från våra högproducerande åkrar läcker det ut slam och näring som göder och dödar Östersjön. Om Mississippi, som rinner genom det amerikanska majsbältet och ut i Mexikanska golfen, säger den svarta humorn bland amerikanska markforskare att den är to thick to navigate but to thin to cultivate.

Under de senaste 200 åren har kanske mer än hälften av all matjord från världens alla åkrar blåst eller runnit ut i havet. Maskar och markvittring ger oss förvisso också ny jord, men kanske inte mer än hälften av den mängd som försvinner med vind och vatten. Det finns dock ingen naturlag som kopplar ihop hög produktion med stor jorderosion eller förödande näringsläckage.

För att kunna förösrja de nio miljarder människor som snart finns på jorden behövs det ökad livsmedelsproduktion. Det behövs sannolikt köttodling, minskad boskapsskötsel på marker där vegetabilisk föda för människor kan odlas och istället extensiv köttproduktion i länder som Sverige med relativt dåliga betingelser för odling av vegetabiliska livsmedel. Det behövs grödor som kräver mindre mängder gödsel och bekämpningsmedel och för att få fram sådant snabbt behövs modern genteknik och en stor satsning på det. Men det finns inte bara praktiska problem utan också ekonomiska problem för att göra detta.

Precis som på så många andra områden i den kapitalistiska världen finns det inget marknadsekonomiskt tryck mot att få mer miljövänliga grödor. Det är snarare tvärtom. De stora bolag som kontrollerar framtagandet av ny grödor är främst intresserade av att göra stor vinster. Eftersom samma bolag också gör bekämpningsmedel, handelsgödsel osv så vill man ha växter som är anpassade till det, till sin egen produktion och verksamhet och då framställer man inte växter/sorter som är miljö- och klimatvänliga:

Men det finns stora hinder på vägen. Rent vetenskapliga och odlingstekniska förstås – men också mer institutionella. Företag som lever på att sälja utsäde har inget primärt intresse av att framställa utsäden som kanske bara behöver sås vart femte år. Eftersom målet är samhällsnyttigt skulle staten kunna spela en viktig roll. Men skattebetalarna är i vart fall i Europa mycket skeptiska, för att inte säga direkt avståndstagande, till avancerad växtförädling där genteknik ingår. Därmed är det politiska intresset inte heller starkt. Fångade mellan två ointressen och ett avståndstagande lär det vara svårt att komma fram till målet. Europa riskerar att hamna på efterkälken.

Det blir i så fall en av vetenskapshistoriens många ironier. Europa var ju scenen för den växtförädling som gjorde industrialismen möjlig. Den växte ur den gröna revolution och det jordbruk som kunde försörja industrisamhället med mat, arbetskraft och marknader. Växtförädlingen var då en strategisk samhällsresurs, samfinansierad av stat och näring för att öka produktionen. Nu är den återigen en strategisk samhällsfråga. Men den här gången är målet att med bibehållen skörd kunna minska förbrukningen av olja, gödsel, gifter, jord, natur och miljö.

De stora företagen har inneburit att genmodifierade grödor (GMO) fått dåligt rykte. Därför att dessa bolag framställer GMO-produkter för att maximera sin vinst, inte för att göra nytta för människorna eller mänskligheten. Det är dessa bolag som inte vill spara lokala sorter, som motsätter sig användandet av traditionella kunskaper osv. Inte gentekniken i sig. Inte användandet av gentekniken i sig. Utan storföretagen. Kapitalismen.

Det behövs ett jordbruk med växter som också kan odlas på magra torra marker. Ett jordbruk som inte läcker näring och fyller åar och hav med slam som göder, dödar och förfular. Ett jordbruk där behovet av energi till maskiner och gödsel är kraftigt reducerat och där stoppad erosion och läckage gör att det inte behövs mer gödsel än vad som försvinner med skörden. Det behövs växter som är motståndskraftiga mot sjukdomar och skadedjur och det behövs växter som kan ge hög avkastning utan att skada naturen och miljön.

Den moderna gentekniken ger möjlighet att snabbt skapa den typen av växter.  Med hjälp av perenna växter  får ogräs en mindre möjlighet att störa jordbruksproduktionen och mindre bekämpningsmedel behövs. Plöjning behövs inte vilket innebär att man skapar en en kolfälla istället för en kolkälla som den öppna plöjda marken är. Mark med växtlighet fångar in mer än ett ton koldioxid per hektar och år. Det är dessutom en mycket mer levande miljö än den mark där plogen rivit sönder jordens ekosystem.

Kom dessutom ihåg. I stort sett alla livsmedel vi människor äter kommer från genmodifierade växter och djur så länge det inte är viltkött från jagade djur eller fisk som fiskats i hav och sjöar på traditionellt sätt. Det är bara det att förr gick genmodifieringen långsamt. Idag kan vi med hjälp av teknik skynda på den. Och som jag ser det kan genteknik mycket väl vara förenligt med ett ekologiskt, småskaligt och miljövänligt jordbruk. Det finns ingen motsättning där. Men mellan kapitalism och miljövänligt ekologiskt jordbruk finns det en motsättning. Det är där problemet ligger inte hos gentekniken i sig.

Intressant?
Bloggat: Lasse, Lanestrand, Röda Berget, Westerholm,
Borgarmedia: SMPAB12DNSvD123
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Liked it? Take a second to support Anders_S on Patreon!
Become a patron at Patreon!

4 svar på “Genmodifierade livsmedel behövs”

Kommentarer är stängda.