ETC pratar med experter med grund kunskap om brottsligheten

Göteborg har länge haft problem med gängvåld. I närmare 20 år. Sen 2006 har det varit lite värre om vi undantar perioden kring år 2000 då det också var väldigt våldsamt. Men de senaste åren har gängvåldet minskat drastiskt.

Ingen av de så kallade experter som ETC Göteborg pratat med verkar ha förstått detta. ETC Göteborgs journalist Lucas de Vivo har själv sannolikt inte heller de kunskaper som behövs för att ställa rätt frågor. Följden blir att ETC Göteborg ger en felaktig bild av gängvåldet. Det framställs som om det fortfarande är jättestort problem vilket det i verkligheten inte är. Sen 2013 har skjutandet och gängvåldet i Göteborg avtagit kraftigt.

Antal skjutvapenmord i Göteborgs kommun 2005-2017

2005: 3
2006: 8
2007: 5
2008: 6
2009: 8
2010: 3
2011: 2
2012: 3
2013: 9 (varav 8 i gängrelaterade mord)
2014: 7
2015: 7 (totalt 12 döda i gängrelaterade mord)
2016: 7
2017: 3 (varav ett egentligen kan vara relationsrelaterat)

Skjutningar 2013-2017

2013, 57
2014, 52
2015, 31
2016, 39
2017, 9 (på 7 månader, det motsvarar cirka 15-20 på hela året)

Källa till uppgifterna för alla år utom 2016 är Brå:s statistik över anmälda brott.

Antalet mord med skjutvapen var lika högt perioden 2006-2009 som det var 2013-2015. Under 2017 har det än så länge varit färre gängmord än 2016. Flertalet skjutningar och skjutvapenmord är relaterade till kriminella gäng och nätverk, men inte alla.

Att hävda att gängvåldet ökat kraftigt i Göteborg under de senaste åren förfaller enligt statistiken som felaktigt. Jämför vi med 2010-2012 är våldet betydligt mer omfattande de senaste åren men jämför med 2006-2009 är det inte mer omfattande. Men nu säger skjutvapenmord inte allt om gängvåldet. 2015 dödades 4 personer av en bomb i ett gängrelaterat mord och i år har en person dödats med en handgranat. Det var alltså en klar topp år 2015. Det total antalet dödade under bägge de våldsammare perioderna är ungefär detsamma.

2006-2009 fanns det tre konflikter i Göteborgs undre värld, mellan Original Gangsters och Naserligan, mellan Hells Angels/Red & White Crew och Bandidos MC/X-team och mellan Gårdstensalliansen (dominerat av Naserligan) och Bandidos MC/X-team.

2013-2015 har det främst funnits två konflikter, en gängkonflikt i Bergsjön/Kortedala och konflikten mellan Backagänget/Friskvädersnätverket och Vårvädersligan som främst berört Biskopsgården med många dödade. Men det finns också en konflikt i Gårdsten och en konflikt i Tynnered. Under 2016 och 2017 har Tynnered varit den stadsdel i Göteborg som haft flest skjutningar.

Stockholm har dock under perioden 2013-2017 haft betydligt fler skjutvapenmord än Göteborg. Så har inte varit fallet tidigare. I Malmö har det varit ungefär lika många som i Göteborg vilket betyder att det är betydligt värre där i förhållande till befolkningen. 2011-2012 hade Malmö betydligt fler skjutvapenmord än de andra två svenska städerna. Att hävda att det skulle vara värre i Göteborg tycks inte med sanningen överensstämmande, med undantag av perioden 2006-2009 då Göteborg helt klart stack ut med betydligt mer gängvåld än de andra två städerna. Idag sticker Göteborg ut åt andra hållet. Med mycket mindre gängvåld än i de andra större svenska städerna. Gängen har med andra ord redan stoppats i Göteborg.

Det som bör analyseras är vad den stora minskningen i antalet skjutningar i Göteborg beror på. Detta för att veta vad mer som kan göras och vad som måste fortsätta. Annars blir bara pratet om åtgärder meningslösa floskler.

Till stor del beror minskningen av antalet skjutningar på göteborgspolisens vettiga arbetssätt där förebyggande arbete, förtroendeskapande åtgärder och bra utredningar av inträffade mord dominerar. Hårda tag och överdimensionerade polisinsatser undviks. Det låter som motsatsen till det som den sympatiske Karwan Faraj föreslår i ETC. Bara för att någon är sympatisk och gör bra saker är det inte säkert att den har en korrekt analys eller begriper vad som kan göras åt problemen. Karwan Faraj begriper tyvärr inte och har för grund kunskap om brottslighet liksom om polisarbete. Hårda tag hade inte lett till minskad brottslighet på det sätt som polisens mjuka tag i verkligheten gjort. Mjuka tag, och förtroendeskapande åtgärder har visat sig vara överlägset de hårdare tag Karaj verkar förespråka.

Polisens arbete är dock inte framgångsrikt bara på grund av dem själva. Det krävs också sociala åtgärder för att gängbrottslighet ska kunna bekämpas. Det krävs insatser från föreningar, skolor och fritidsgårdar vilket vi sett exempel på i alla berörda stadsdelar under de perioder som det varit som värst med skjutningar, men kanske främst i Hammarkullen.

Förutom dessa sociala och polisiära insatser har utvecklingen gynnats av sjunkande arbetslöshet och god ekonomisk utveckling i Göteborgs-området. De problem som främst försvårar bekämpning av gängbrottsligheten är bostadsbrist och segregation. Bostadsbristen gör det svårt för familjer att flytta när de eller någon i familjen hotas av kriminella gäng och det gör det lättare för kriminella gäng att rekrytera socialt utsatta personer. Dessutom skapar bostadsbristen trångboddhet vilket gör att många ungdomar föredrar att tillbringa fritiden på gatorna istället för hemma. De blir då lättare att rekrytera för gäng. Det måste helt enkelt byggas fler billiga hyresrätter. Det krävs troligen att de statliga räntebidragen till byggande av hyreslägenheter återinförs för att det ska vara möjligt.

Segregationen underblåses av skolsystemet med privatskolor för de utan problem och med bättre resurser på olika medan andra går kvar i den allmänna skolan. Religiösa skolor underblåser olikheter och fördomar. Det krävs en avprivatisering av skolan och ett förbud mot religiösa skolor.

Allt som görs måste också vara långsiktigt vilket är precis vad kriminologen Torbjörn Forkby säger i ETC. Polisens arbeta med mjuka metoder och förtroendeskapande åtgärder måste fortsätta och en långsiktig politik för inriktad på arbete åt alla behövs. Arbetslösheten måste hållas långsiktigt låg.

Att engagera civilsamhället som Lena Bjugård Bränfeldt, tillförordnad stadsdelsdirektör på Västra Hisingen, föreslår är naturligtvis alltid bra, men det har en begränsad betydelse över tid. Folk kan bara vara aktiva en kortare tid och när barnen och tonåringarna är vuxna är det inte längre intresserade, alternativt kan inte göra nåt.

Karwan Faraj och polisen Sören Angbo har naturligtvis också rätt i att samhället måste kliva in med social resurser i form av satsningar på fritidsverksamheter. Men även det har begränsad effekt och når helt klart inte alla.

Bland journalister frodas också en annan populär teori om varför skjutandet i Göteborg minskat, Nämligen att så många sitter fängslade eller har dött. Det är en falk teori vad det gäller antalet fängslade. Många i flera av de senare konflikterna sitter inte i fängelse längre. När det gäller det att många har dött så är det förmodligen oväsentligt. Däremot är det troligen väsentligt att vissa individer dött, däribland bröderna Selman och Edis Alihodzic som varit inblandade i de flesta konflikter i Göteborgs undre värld sen 2006 då allt startade.

Gängvåldet i Göteborg har främst minskat på grund av två saker:

  1. Polisens förändrade arbetssätt med mjuka metoder och förtroendeskapande arbete i förgrunden
  2. Minskad arbetslöshet och fler arbetstillfällen

Det viktiga är att arbetslösheten fortsätter minska och att polisen fortsätter arbeta med mjuka metoder. Ingen av ETC:s så kallade experter har brytt sig om att gängvåldet i Göteborgs minskat och de missar därför också varför det skett, vad som gjorts och vad som behöver göras. Deras förslag är därför bara bra och trevliga förslag som saknar analys och underbyggnad samt med marginell effekt på brottsligheten.

Läs mer:

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Advertisements