Brottslighet inom assistansföretag och med assistansersättningen är omfattande. Denna typ av brottlsighet har hanterats återkommande inom den myndighetsgemensamma satsningen mot organiserad brottslighet.
I flera av de många ärenden som avgjorts finns klassiska upplägg med överdrivna vårdbehov, pappersassistenter (folk som tar emot pengar för att de arbetar med personlig assistan men faktiskt aldrig arbetat som personlig assistent) och återbetalning av löner (den som fått lönen betalar tillbaks pengar til arbetsgivaren). Kopplingar finns till gängkonflikter och gängrelaterade skjutningar, terrorfinansiering samt ekonomisk brottslighet.
Assistansbedrägerier uppgår enligt vissa beräkningar till belopp om flera miljarder årligen. Något som dock troligen är en överdrift. Försäkringskassan återkrävde 144 miljoner kronor inom assistansersättning 2019. EN siffra som sannolikt är långt under det verkliga beloppet som felaktigt utbetalats.
.
Det finns mycket som tyder på att reglerna för arbetskraftsinvandring och assistansersättning systematiskt utnyttjas av kriminella nätverk och gangstergäng. Kombinationen av en rättighetslagstiftning (LSS) och en generöst utformad arbetskraftslagstiftning där behovsprövning åligger arbetsgivaren möjliggör ett grovt systemutnyttjande.
Ett permanent uppehållstillstånd för en familj, ibland med en assistansberättigad familjemedlem, kan därtill garantera en potentiell livslång försörjning av svenska staten, vilket innebär att det finns starka incitament för tredjelandsmedborgare att medverka i upplägg av denna karaktär.
Assistansbedrägerier i kombination med arbetstillstånd har uppmärksammats i flera
tidigare rapporter med bäring på organiserad brottslighet, men det finns inte någon gedigen
kartläggning eller djupare analys av fenomenet sedan tidigare. Bedrägerierna underlättas av att flera olika myndigheter har ansvar för olika delar av hanteringen.
Kommunerna har ansvaret för funktionshindrade som omfattas av LSS vid grundläggande hjälpbehov upp till 20 timmar per vecka. Om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka tar staten genom Försäkringskassan över ansvaret för assistansersättningen.
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) ansvarar för tillsyn och tillståndsgivning för att bedriva verksamhet inom personlig assistans i privat regi. När Försäkringskassan upptäcker allvarliga brister hos assistansanordnare anmäls dessa till IVO.
Migrationsverket ansvara för att bevilja arbetstillstånd och det görs efter att en arbetsgivare ansökt om detta efter att ha erbjudit någon i ett annat land arbete.
Utgifterna för assistansersättning har ökat kraftigt sedan införandet. Det första året beviljades 6 100 personer assistansersättning. År 2014 hade antalet personer ökat till 16 400, därefter har en minskning skett till drygt 14 000 personer år 2019. Det genomsnittliga antalet beviljade timmar har ökat kraftigt från 68 timmar per person och vecka år 1995 till 129 timmar år 2019. Totalt uppgick utgifterna för assistansersättning till 28,5 miljarder kronor år 2019.
Socialstyrelsen angav 2012 att ökningen inte kunde förklaras genom naturliga orsaker såsom befolkningsutveckling och förekomsten av funktionshinder hos befolkningen. Den största ökningen bedömdes komma från överutnyttjande och övervältring av kostnader. I Socialstyrelsens granskning från 2018 angavs att orsaken till ökningen av timmar sannolikt beror på lagens utformning, med en otydlighet kring så kallade övriga behov, där det i princip inte finns några begränsningar. Det innebär att om personen med behov av stöd enligt LSS kan beskriva ett behov har denne i regel rätt att få det tillgodosett.
I Försäkringskassans egen analys av Försäkringskassans administration av assistansersättningen från 2017 medan de i motsats till Socialstyrelsen att timutvecklingen i sig inte har att göra med fusk eller oegentligheter, utan att myndighetens handläggning och tillämpning varit en bidragande orsak till timutvecklingen och felaktiga utbetalningar. Exempelvis har de behov som assistansersättningen kan täcka blivit fler med tiden. I rapporten lyfts dock även lagens utformning, med betydande tolkningsutrymme, samt de ekonomiska incitamenten hos privata aktörer att driva på timutveckling.
Det är uppenbart att hela systemet med personlig assistans är felkonstruerat och att det har medfört att den organiserade brottsligheten hittat ett enkelt sätt att tjäna pengar genom att lura staten. Det är också ett brott som är svårt att utreda.
Assistansbolag får i regel ersättning utbetald från Försäkringskassan månaden efter redovisad assistans. Ersättningen ska sedan täcka alla kostnader såsom lön, arbetsgivaravgifter och skatt. För att skapa utrymme för bedrägerier frigörs assistanstimmar som redovisas till Försäkringskassan såsom utförd assistans trots att arbete inte utförs.
Förenklat kan sägas att antingen överdrivs brukarens behov av assistans, eller så utförs inte den assistans som brukaren har behov av med risk för vanvård som följd.
Assistenter är ofta med på upplägget att överdriva tidsredovisningen av utförd assistans. Det förekommer så kallade pappersassistenter som inte arbetar överhuvudtaget utan endast redovisar tid på redovisningarna som lämnas till Försäkringskassan. Vanligen behåller assistenten en del av lönen medan resten förs vidare till personerna som styr brottsupplägget, varav någon vanligen finns i en nära krets till brukaren. Det är inte ovanligt att assistenter, företrädare för brukaren och företrädare för assistansbolaget i samförstånd genomför bedrägerierna.
Med nuvarande utformning av assistansersättningen är det mycket svårt för myndigheterna att i efterhand kontrollera huruvida redovisad assistans har utförts, vilka arbetsuppgifter som assistenten faktiskt har utfört, eller huruvida brukarens behov har tillgodosetts.
Genom förändrade regler för arbetskraftsinvandring gjordes det dessutom mycket enklare för den organiserade brottsligheten.
Den 15 december 2008 trädde nuvarande regler för arbetskraftsinvandring i kraft. Ändringarna innebar att den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen avskaffades och det blev istället upp till arbetsgivaren själv att bedöma behovet av rekrytering av arbetskraft från tredjeland. Detta är en del av privatiseringen av det svenska samhällets institutioner och myndigheter. Privatiseringen av den svenska välfärden som alltså kraftigt gynnat den organiserade brottsligheten.
Genom att driva företag ges den organiserade brottsligheten omfattande möjligheter för människosmuggling. Den anställd är dessutom helt beroende av arbetsgivaren under de två fösta åren och kan inte byta jobb. Detta gör den anställda till livegen vilket lätt kan utnyttjas av kriminella gäng. Det gör att en person kan tvingas till brott och prostitution om de kriminella gäng så vill. För annars åker de ut ur Sverige igen.
Men det finns fler problem. Många som får arbetstillstånd för personlig assistens kommer inte ens en gång till Sverige utan huvuddelen av pengarna hamnar hos arbetsgivaren, i många fall ett kriminellt nätverk. En liten del av pengarna utbetalas till den på pappret anställde som alltså i dessa fall inte finns i Sverige.
Det är uppenbart att systemet för personlig assistansersättning måste ändras liksom att systemet för arbetskraftsinvandring måste ändras. Det är inte rimligt att arbetsgivaren har ansvaret för att kontrollera om behovet av det aktuella arbetet existerar. Den nuvarande hanteringen av arbetstillstånd är som att uppmana till brott, det är att bjuda in de kriminella nätverken och gangstergängen. Ihop med system för personlig assistansersättning som är okontrollerbart har det gett den organiserade brottsligheten ett lätt sätt att tjäna pengar. Dessutom har det underlättat människohandel för andra brottsliga ändamål och gjort det möjligt för kriminella att grovt utnyttja fattiga människor från andra länder.
