Eliten i Sverige ser till att deras egna barn i princip får ärva deras position. Så fungerar det delvis i kulturvärlden där det är tydligt att barn till kända personer i kulturvärlden också får upphöjda positioner i kulturvärlden.
Det förekommer också inom den politiska sfären. Barn till inflytelserika politiker får ofta även de topposter inom politiken eller som tjänstemän inom någon offentlig förvaltning. Mest uttalat är det dock inom näringslivet där folk i generationer ärvt direktörsposter och styrelseposter från sina föräldrar. I allmänhet är det söner som ärver sina fäder men det har börjat luckras upp under senare år då även kvinnor börjat ärva jobb och positioner. I näringslivet går det att hävda att klanstrukturer och parallella samhällstrukturer existerar. Det gäller knappast inom politiken eller inom kulturen.
Det är iofs inget märkligt med detta. Läkarbarn blir ofta läkarbarn, det är lättare för en ung arbetare att få jobb på fabriken eller i företaget där pappan jobbar eller i en vårdinrättningen där en mamma eller annan släkting jobbar. Det är på grund av uppfostran och kontakter lättare för ett kulturbarn att bli författare, TV-personlighet eller skådespelare än för andra. Det är så det kapitalistiska privilegiesamhället fungerar. Just denna typ av socialt arv kan vi aldrig göra nåt åt.
Men det går att minska effekterna av det genom att jämna ut löner och inflytande. Vi kan faktiskt gör skolan lika för alla (vilket den inte är fallet idag då överklassen får bättre undervisning i bättre skolor än vad arbetarklassen får), höja skatten på inkomst av kapital till samma nivåer som skatten på arbete, införa arvskatt (kanske till och med avskaffa arv) liksom förmögenhetsskatt, sänka lönerna för extrema höginkomsttagare och höja lönerna för arbetare. Vi kan också förändra antagningen till högskolan så att erfarenhet, faktiska kunskaper och ideér också kan ge möjligheter till studier vid sidan av betyg och högskoleprov. Detta skulle medföra att ärvda positioner i framförallt näringslivet skulle minska i omfattning.
Det går också att begränsa antalet styrelseuppdrag en människa får ha liksom skapa striktare regler för övergångar mellan myndigheter och näringsliv samt regler som omöjliggör för aktiva offentliga beslutsfattare, politiker och tjänstemän att ha uppdrag i näringslivet. Samma regler bör också gälla forskare. När det gäller allmännyttiga stiftelser som i många fall är den del det parallellsamhälle som överklassen byggt upp för att undvika skatt men behålla makten kan reglerna ändras så att hälften av ledamöterna alltid måste utses av demokratiskt valda instanser.
Det är också nödvändiga åtgärder för att kunna bekämpa de skadligaste och mest odemokratiska klanstrukturerna i samhället såväl som de parallella samhällsstrukturer (Moneyland) som överklassen byggt upp för att gynna dem själva.
Läs mer:
