Idag är det vanligt att kommuner lägger in sitt veto mot vindkraftsutbyggnad. Det finns många anledningar till det men det skapar problem. Det gör att vindkraftsutbyggnaden varken blir så stor eller så snabb som faktiskt behövs. Detta problem borde åtgärdas. Alla vindkraftsbolag borde åläggas att betala en viss avgift på samma sätt som när det gäller gruvbrytning.
Malmer och mineraler
När det gäller brytning av malmer och mineraler måste gruvbolagen betala en ersättning till staten och markägaren för detta. Mineralavgiften är idag mycket låg, 0,2%. 2/3 går som ersättning till markägaren. Den borde utan problem kunna höjas till mellan 5 och 10%. Den kan fördelas med fem procentenheter till markägaren/markägarna och andra som nyttjar marken som samerna på vissa håll, lika mycket till kommunen där gruvan ligger och resten till en statlig gruvfond. Fonden kan förvaltas av Sveriges Geologiska Undersökningar (SGU).
På detta eller liknande sätt borde det fungera även med andra gemensamma resurser som påverkar naturen. Exempelvis vindkraft, vattenkraft, telefoni, radio, skogsbruk, jakt och fiske. Naturligtvis bör också en del av avgiften gå till markägaren för den mark där vindkraftverken, radiomasten eller vattenkraftverket står.
Skogsbruk
När det gäller skogsbruken fanns det mellan 1905 och 1992 en så kallad skogsvårdsavgift. Avgiften baserades på skogsbruksvärdet av fastighetens taxeringsvärde. Medlen användes i första hand till olika ekonomiska stöd och rådgivning till skogsbruket. En liknade avgift bör införas igen men de pengar som kommer in bör främst kanske användas till naturvårdsåtgärder. Kanske kan även här en statlig fond införas för förvaltningen av pengarna.
Fiske
För fiske i havet som sker utan enskild fiskerätt bör en avgift också införas. Den bör i sin helhet gå till staten och ska omfatta allt fiske, såväl fritidsfiske som yrkesfiske. Hur den ska se ut när det gäller fritidsfisket är dock inte lätt att räkna ut. Kanske kan den konstrueras som kassettavgiften fungerande, med en viss procent av priset på fiskeredskap för fritidsfiske. Pengarna bör gå till fiskeriförvaltning, dvs Havs- och vattenmyndigheten.
Vindkraft, vattenkraft och mobilmaster
När det gäller utnyttjande av mark för vindkraft, vattenkraft, mobilmaster, radiomaster och liknande kan en avgift som liknar mineralavgiften införas. Även de pengar som kommer in på detta bör delas mellan markägare, kommuner och stat. Statens andel kan även i detta fall läggas i en fond. Med en avgift på vindkraft som delvis går till kommunerna så kommer sannolikt antalet kommunala veton att minska.
Läs mer:
- Allmänningens tragedi, äganderätt och nyttjanderätt
- Nyttjanderätt är det rimliga för gemensamt ägda resurser
- Nyttjanderätt inom dagens svenska jordbruk – jordbruksarrenden
- Ursprungsbefolkning, nyttjanderätt och äganderätt
- Nyttjanderätt i stället för äganderätt
- Ersätt markägande med nyttjanderätt till mark
- Äganderätt bör ersättas av nyttjanderätt
- Vem ska bestämma i skogen?
- Förändrad äganderätt och ekonomisk demokrati
- Inskränkningar i äganderätten – gruvlagstiftningen
- Rennäringen – också en inskränkning i äganderätten
- Inskränkningar i upphovsrätt och äganderätt är nödvändiga
- Om inskränkningar i äganderätten
- Vatten – en gemensam resurs som inte ska vara privatägd
- Hur förvalta havens gemensamma resurser?
