När Ulf Kristersson representerade Sverige på COP 27 i veckan kunde han känna sig trygg. Hans internationella obetydlighet garanterade att ingen ställde honom till svars. För det fanns sannerligen frågor att ställa.
Inte bara om varför han i sin regeringsdeklaration stod och blåljög om att Sverige var i det närmaste fossilfritt på 70-talet.
Varför han avskaffat landets miljödepartement och hånfullt lagt frågor om klimat och miljö under industriministeriet. Eller varför hans ministrar, samma dag som han pratade i Sharm el-Sheikh, tillkännagav att de flyttat 750 miljoner från det underfinansierade järnvägsunderhållet för att kunna satsa en miljard på bilvägar. Att någon skulle förstå vad det innebar att hans regering skrotar de beslutade förändring- arna i reseavdraget som skulle minskat bilsubventionerna en aning är lika osannolikt som att han skulle fått frågan om hur det känns att vara vald till statsminister med hjälp av antivetenskapliga klimatförnekare.
Reseavdragen
Just reseavdragen är annars något av det mest hycklande i regeringens politik. Motiveringen till att inte bara hålla kvar utan även förstärka de nuvarande bilsubventionerna är det vanliga när bilen kommer på tal: landsbygden. Men det är inte där reseavdragen hamnar. När jag runt 2010 skrev min bok Slutkört gick jag igenom siffrorna som visade att av de tio kommuner som har högst reseavdrag i landet fanns sju i området runt Göteborg, några år senare var siffran åtta av tio, med de övriga två på pendlaravstånd till Stockholm.
Det var ingen avancerad grävande journalistik bakom detta, bara att läsa innantill i SCB:s pressmeddelanden. Och så har det fortsatt. År 2020 gick hälften av kostnaderna för avdraget till de tre storstadsregionerna, 60 procent om Södermanlands och Uppsala län räknas med. Efter- som det är ett skatteavdrag gynnar det dessutom högavlönade mer. Hela systemet är uppbyggt för att driva på arbetspendling med bil för att garantera de stora företagskoncentrationerna arbetskraft och rota fast människor runt storstäderna i bilberoende.
Att Skatteverket dessutom häromåret beräknade att 56 procent av reseavdragen var felaktiga – i 98 procent av fallen för höga – gör inte systemet bättre.
Allt detta vet naturligtvis regeringen. Om syftet hade varit att stötta landsbygden skulle det funnits en rad andra åtgärder att ta till som vore betydligt mindre klimatskadliga.
Först och främst genom att minska koncentrationen av jobb till storstadsområdena men även genom ett differentierat reseavdrag, riktat just till dem som bor i regioner där det är svårt med kollektivtrafik. I stället väljer Kristersson att förstärka de bilsubventioner som kör samhället ännu djupare in i en återvändsgränd som det kommer att bli allt svårare att backa ut ifrån.
Lars Henriksson
Ursprungligen publicerat i Internationalen.
