I Flamman har en vänsterpartist från Haninge vid namn Gunnar Bergström skrivit en debattartikel som ett svar på en ledare av Leonidas Aretakis om drogfrågan. Aretakis förespråkar där bland annat legalisering och avkriminalisering av narkotika. Det är något som Bergström starkt vänder sig mot. Han ansluter sig rakt av till den förda narkotikapolitiken i Sverige. Jag har också skrivit en kommentar till Aretakis artikel som kan läsas här. Bergströms artikel finns inte på nätet.
Den narkotikapolitik som idag förs i Sverige togs fram av vänstermänniskor på 1970-talet. Den har på sätt och vis fungerat då Sverige har ett mindre bruk av narkotika än jämförbara länder. Samtidigt har den haft en del mycket negativa effekter. Det är nästan omöjligt för narkotikamissbrukare att få vård då de betraktas som kriminella bara för att de brukar narkotika. När det gäller missbruk av alkohol betraktas det som en sjukdom.
Även missbruk av narkotika borde ses som en sjukdom. Där jag och Bergström helt överens. För att det ska vara möjligt krävs en avkriminalisering av eget bruk. Om det ses som en sjukdom skulle det vara lättare att få vård och vi skulle en vård som inriktar sig på att hjälp de som hamnat i ett missbruk istället för att straffa dem så som är fallet idag.
En annan negativ effekt av kriminaliseringen av eget bruk är att dödligheten på grund av narkotika är mycket hög i Sverige. Narkotikadödligheten beror i stort sett helt och hållet på missbruk av opioider (heroin med mera). Det räcker därför inte heller med an avkriminalisering av enbart cannabisbruk.
Slösar med polisens resurser
En tredje effekt är att polisen ägnar stora resurser till att sätta fast narkotikamissbrukare. Det är ett bar sätt att visa på effektivitet hos polisen. Eget bruk av narkotika har 100% uppklarning vilket innebär att många såna brott innebär att polisen uppklarningsprocent höjs kraftigt. På det sättet döljs polisen ineffektivitet kring många andra brott som stölder och inbrott vilket är de vardagliga brotten som drabbar vanliga människor.
Dessutom slösar polisen tid och resurser på personer som inte borde betraktas som brottslingar utan som sjuka. Dessa resurser kan användas bättre, exempelvis för att utreda bedrägerier, välfärdsbrott och skattebrott. Sådan brott kostar samhället enorma pengar och omsätter mycket mer än narkotikahandeln.
Gynnar de kriminella gängen
Den svenska narkotikapolitiken leder också till att polisen alienerar fattiga ungdomar från samhället. De upplever sig trakasserade och tar avstånd från myndigheter och överheten. De är i det läget lätta att rekrytera för kriminella gäng som behöver ha vissa tjänster utförda. På det sättet bidrar den usla svenska narkotikapolitiken till de kriminella gängens verksamhet och tillväxt. De ekonomiska aspekterna på droghandel, avkriminalisering och legalisering kräver en helt egen artikel och utlämnas därför här.
Avkriminalisering
Gunnar Bergström vill i praktiken också att innehav för eget bruk ska avkriminaliseras men hanteras av en särskild myndighet så att missbrukarna kan få vård. Samtidigt hänger hans resonemang inte ihop på denna punkt för han vill att det fortfarande ska vara ett brott. Och om det är ett brott är det fortfarande ett ärende för polisen och rättsväsendet. Det är helt enkelt inte möjligt att göra som Bergström vill. Vill han att vård ska var enkel och lättåtkomlig för narkotikamissbrukare krävs helt enkelt avkriminalisering.
Slutligen menar Gunnar Bergström att vi ska lära av den tidiga arbetarrörelsen som krävde förbud mot alkohol. Det var ju faktiskt tur att det aldrig blev nåt förbud som det blev i exempelvis USA. För där lade alkoholförbudet grunden för den US-amerikanska maffian och många andra kriminella grupperingar som har överlevt intill vår tid.
Även i Sverige uppstod det kriminella gäng på grund av de åtgärder som genomfördes mot alkohol. En del av de kriminella nätverk som då uppstod överlevde under många decennier. Min uppfattning är det inte egentligen finns nånting att lära av de som krävde förbud. Däremot kan vi lära av deras sätt att organisera.
Läs också:
Läs mer:
- Gängvåldets orsaker – narkotikahandeln
- Gängvåldets orsaker – misslyckad narkotikapolitik
- Om gängvåldets orsaker – polisens repression och utanförskap
- Gängbrottsligheten är ett resultat av välfärdsstatens nedmontering
- Georg Malmberg – den obehaglige smugglarkungen
- Smugglarkungen Ernst Bremer
- Spritsmugglarna i Strömstad på 1920-talet
- Smugglarkungen Algoth Niska
- Spritsmugglarna i Malmö under motboksepoken
- Fifflarna – Gösta Hannell och Rolf Hannell
- Fifflarna – Folke Hannell och Håkan Hanell
