Erfarenheterna av rivningar i och av försummade områden

Socialdemokraten Lawen Redar presenterade nyligen ett kontroversiellt förslag om Sveriges försummade områden. Jag har skrivit om detta tidigare och påpekade då att det faktiskt finns ett visst stöd i forskning för att rivningar kan fungera bra vad det gäller att minska brottsligheten i ett område. Data från USA tyder på det. Samtidigt är sådan data problematiska. Så därför ska jag närmare gå igenom erfarenheterna av rivningar i försummade områden i USA.

Försummade områden i USA har en brottsligheten som är från 20 upp till hundra gånger större än brottsligheten i motsvarande områden i Sverige. Brottsligheten i hela Chicago är cirka 30 gånger så hög som i Sverige. Med en så hög brottslighet är det troligt att alla åtgärder som vidtas kommer att få effekt. I områden med lägre brottslighet som de försummade områdena i Sverige kommer effekterna därför inte vara lika tydliga, kanske inte existera alls.

Till saken här också att de hus som revs ofta hade stora mängder tomma bostäder och en massa problem med läckande vattenledningar, elavbrott, icke-fungerande hissar, att det regnade in med mera. Det var handkla om hus och fastigheter om si stor utsträckning av förfallna. Idag finns inte speciellt många sådana byggnader i Sverige. På 1980- och 1990-talen var det mycket vanligare.

Rivningarna i USA var också mycket mer omfattande. Ofta revs flera kvarter eller hela bostadsområden. Det tror jag inte är vad socialdemokraterna och Lawen Redar förordar. Totalt revs mer än 18 000 lägenheter från mitten av 1990-talet till cirka 2010.

Rivningarna i USA skedde dessutom i ren stadsmiljö. De rivna kvarteren omgavs av tät stadsbebyggelse och låg inte inbäddade i grönområden på det sätt som det ser ut i Sverige när det gäller försummade områden.

Rivningarna i Chicago

En studie från 2015 som jag läst sammanfattningen av men inte hela (den kostar en massa pengar) berör rivningar på grund av brottslighet. Rapporten studerar bara rivningar i Chicago.

Rivningarna berörde Robert Taylor Homes med som mest 27 000 invånare som revs åren 1997-2007. Totalt revs mer än 4 400 lägenheter i 28 stycken 16-våningshus. Ett annat område som revs var Henry Horner Homes. Rivningarna där började redan 1995 och de sista husens revs 2008. Totalt mer än 1 600 lägenheter revs.

Andra rivningar berörde 1 600 lägenheter i Stateway Gardens (revs 2001-2007) och Ida B. Wells Homes (nästan 1 700 lägenheter som revs 2002-2008). Dessutom Lake Michigan High-Rises (över 400 lägenheter, utrymdes 1985-86, revs 1998), Grace Abbott Homes (cirka 1 200 lägenheter), Ogden Courts och Robert Brooks Homes (cirka 400 lägenheter revs 1998-2001).

Vidare Jane Addams Homes (cirka 1 000 lägenheter, revs 2002-2007). Vidare Rockwell Gardens (revs 2000-2006),  Harold L. Ickes Homes (över 700 lägenheter, revs 2009-11), Washington Park Homes (revs 1999-2002), LeClaire Courts (drygt 300 lägenheter), Praire Courts (nästan 900 bostäder, revs 2002-2003), och Racine Courts (drygt 100 lägenheter).

Slutligen också Cabrini Green Homes (revs 1995-2011). Det området bestod av över 3 000 lägenheter och hade som mest 15 000 invånare. 600 lägenheter i låga radhus som byggdes redan på 1940-talet bevarades i Cabrini Green. Totalt revs minst cirka 18 000 lägenheter i Chicago.

Rapporten konstaterar inledningsvis att det inte fanns nån korrelation mellan brottslighet och när ett hus revs. Men också att rivningarna haft effekt, både i det lokala området och generellt.

Effekt på brottsligheten

Minskningen av våldsbrottsligheten i och nära de områden där höghus revs uppvägde avsevärt ökningen av våldsbrott i samband med ankomsten av fördrivna invånare i och nära deras nya stadsdelar. Ökningen i andra områden var alltså inte lika stor som minskningen.

Rapportförfattarnas uppskattningar tydde på att rivningar av höghus var förknippade med stora minskningar av brottsligheten i de områden där höghusen låg. Allt från en 33 % minskning av stöld till en 86 % minskning av avlossade skott. Detta i förhållande till brottsnivåerna i dessa områden år 1999. För de flesta typer av brott, smittade dessa minskningar av sig till områdena runt de rivna husen eller områdena. Men i de områdena var minskningarna mindre, från 7 % för stöld till 40 % för mord i förhållande till 1999 års brottsnivåer i dessa områden.

De hittade också en ökning av brottsligheten i samband med ankomsten av fördrivna hushåll från de rivna husen, kvarteren och bostadsområdena i de områden som de flyttade till för ungefär hälften av brottstyperna. Dessa effekter sträckte sig från cirka 2 % för störning till 30 % för gängaktivitet i förhållande till 1999 års brottsnivåer i dessa områden.

För den andra hälften av brottstyperna fann rapportens författare ingen effekt av fördrivna hushåll på brottsligheten. För misshandel och våldtäkt och inbrott skede också en mätbar ökning av brottsligheten i områden (kvarter) inom en halvmil från de områden (kvarter) dit de fördrivna hushållen flyttade. Dessa ökningar representerar dock bara 2,5–3,5 % av 1999 års brottsnivåer i dessa områden.

Brottsligheten fortsatt hög

Samtidigt ska vi komma ihåg att de stadsdelar i Chicago (ex. East Garfield Park, Bronzeville/Douglas, Grand Boulevard) där de flesta av de rivna områdena låg fortfarande ligger bland de områden som har högst brottslighet i Chicago. Undantaget är Cabrini Green. Men där är mordfrekvensen ändå 5 gånger högre än i Stockholm. Det tyder på att den generella minskning som forskarna konstaterade mer hade med den allmänna minskningen av brottsligheten att göra och inte med rivningarna att göra. Denna minskning berörde hela världen och hela USA.

Det verkar som om inte ens rivningar av hela stadsdelar har effekt om inte andra åtgärder som jämnar ut de ekonomiska förhållandena och klassorättvisorna rättas till också vidtas. Vilket är i linje med vad jag tidigare har skrivit om detta. Lokal minskning av brottsligheten men ingen generell minskning. Tillfällig minskning men ingen permanent minskning.

Och om rivningar av hela stadsdelar inte har nån effekt har knappast rivningar av enstaka hus nån effekt. Om det dessutom inte finns några bostäder att flytta in i blir resultatet ökad hemlöshet och ökade sociala problem. I Chicago fanns det en mängd tomma lägenheter och bostäder. I de stora svenska städerna råder bostadsbrist.

Rivning av enstaka hus

Rivning av ett enda hus finns det dock inga studier av. Förmodligen och sannolikt har det inga som helst effekter. Men det finns en försummad stadsdel i Sverige där det faktiskt rivits ett hus. Huset flyttades dessutom till Kaliningrad i Ryssland där det byggdes upp igen. Det hela beskrivs i TV-serien Hammarkullen eller Vi ses i Kaliningrad. Det enda kända resultatet av den rivningen som gjordes påt grund av lägenhetsöverskott var att det 10 år senare fanns en brist på stora lägenheter i området.

Läs mer:

 

Ett svar på “Erfarenheterna av rivningar i och av försummade områden”

Kommentera gärna med hjälp av ett Mastodonkonto

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.