Makthavarna i vårs städer vill reglera och kontrollera allt. Allt ska formas enligt förutbestämda normer om vad som är lämpligt och moraliskt acceptabelt. I stort sett allt ska vara kontrollerbart och utsättas för marknadsmekanismer. Konsekvensen är att städerna blir tråkiga, intetsägande och platta. Livlösa. För att förhindra det måste vi försvara mångfaldens balans.
Det och de som är avvikande, inte låter sig styras och kontrolleras ska rensas bort, gömmas bort, döljas eller spärras in i verkliga bojor eller kemiska bojor. Staden ska vara strömlinjeformad, ren, välartad och moraliskt oantastlig.
Gentrifiering
Föreningar sägs upp från sin lokaler och om det inte går så höjs hyrorna så att de måste lägga ner eller flytta. Konstnärer av olika slag drabbas på samma sätt. Som i Hammarkullen och västra Nordstan för att nämna några ställen där det har hänt.
Oreglerade miljöer som en del småbåtshamnar, områden som ockuperats av olika typer av bosättningar och verksamheter med begränsade ekonomiska möjligheter rensas upp. Som längs med Säveån och Gullbergskajen. Områden med blandade verksamheter förvandlas till enformiga miljöer med bostäder och kontor. Konstnärer och små verkstäder rensas bort som i Masthugget och på Masthuggskajen i Göteborg.
Industriområden rensas upp och verksamheter med små ekonomiska möjligheter rensas ut genom hyreshöjningar och byråkratiska regler. Exempelvis är det vad som sker på Ringön. Eller så rivs de och ersätt av dyra bostäder som i Kvillebäcken eller Elisedal i Göteborg.
Resultatet av detta är att enfaldens obalans sprider sig. För att förhindra det är et nödvändigt med motstånd på alla plan. I Hammarkullen gör folk motstånd, det har de gjort i alla tider. Men även på andra håll måste vi göra mer motstånd. Det görs också motstånd och gentrifieringen av staden har inte gått så bra som makthavarna förmodligen önskat.
Hyreshöjningarna i de av staden ägda kulturfastigheterna måste upphöra så att konstnärer och föreningar utan stora ekonomiska möjligheter kan vara kvar. Det kan bara ske om människor gör motstånd och kämpar för att bevara det blandade och oreglerade. Det gäller att försvara mångfaldens balans.
En bra stad
För en bra stad, en stad i balans, består av mångfald. Blandad bebyggelse, blandade verksamheter, verksamheter med små resurser blandat med ekonomiskt framgångsrika. Människor med olika ursprung och från olika samhällsklasser blandade i samma områden.
Områden som är tillåtande med avvikare, som tillåter att missbrukare syns och behandlas med värdighet och respekt. Ett samhälle som inte vänder sig bort från de allra mest utsatta, de som samlar tomburkar och tigger oavsett anledning därtill. Det kan vara fattigdom eller nån typ av sjukdom eller diagnos.
Det behövs områden som tillåts vara vilda och reglerade för att ge utrymme för det avvikande och udda tillsammans med andra mer välordnade områden. För mångfaldens skulle. För balansens skull. En tillåtande stad. Där tillit och respekt för alla människor inklusive missbrukare, fattiga, psykiskt sjuka och brottslingar, är ledord. En stad som garanterar mångfaldens balans. En levande stad för alla människor. Staden där folk väljer att försvara mångfaldens balans.
Läs mer:
- Hammarkullen mellan kamp och vanskötsel
- Vad är problemet i Hammarkullen?
- Att ett område anses utsatt kan bero på politisk aktivitet
- Försummade områden blir lätt förslummade områden
- Göteborg – gentrifiering och strömlinjeformning
- Bostadsbrist och gentrifiering ger tråkiga städer
- Visitationszoner döms ut av kriminolog
- En socialistisk stadsplanering
- Mångfaldens balans bör återinföras i naturen
- Civilkurage och dumheter – om att respektera alla medmänniskor
