Klasskriget mot de unga

SkitlivBoknytt
Skitliv
Victor Bernhardtz (red.)
Atlas
ISBN: 9789173894340

Klasskriget mot de unga

Vänta vid mobilen. Oro. Alltid redo arbeta. Timmis. Vick. Flexhjon. Bemanningsföretag. Daglönare. Drömmen om fast anställning och heltidsjobb. Bo hos mamma. Rycka in på flera jobb för att pussla ihop en månadslön att leva på. Ändå inte råd att skaffa egen bostad.

Gratis övertidsarbete. Tyst och snäll, rädd att bråka, rädd att reta chefen, rädd att mista jobbet. ”Jag ska ändå inte stanna kvar här”. Hamburgerjobb. Låglönejobb. Servicejobb som sliter. Ständigt nya arbetskamrater, nya arbetsplatser, nya arbetsuppgifter. Sällan vila i rutiner.

Inga banklån. Bo i andra hand. Flytta hem. Aldrig kunna planera fritiden, aldrig kunna bestämma med vänner. När ska man kunna skaffa barn? Mansgrisigt ”lillagummande”. En osäkerhet kallad frihet av arbetsköparna som själva sitter trygga med skamlöner, lyxpensioner och guldfallskärmar.

Personalomsättning. ”Facket är att kasta pengar i sjön”. Hotet från öster, krisen i söder, arbetslösheten i norr. Konkurrens. Ångest. Inga svar på jobbansökan. ”Hjälper det att utbilda sig?”. Pigjobb. Ensamjobb. Putsa på ceven. Meningslösa kurser.

Nedlagda industrier. Telefonförsäljning med provision och hets. Flytande tjänsteproletariat. Små uppsplittrade allt tystare arbetsplatser. Trygga fabriksjobb på stora proletära arbetsplatser med samma arbetskamrater försvinner till Kina.

Leva på sin partner. Stress. Rotlöshet. Anpassning. Osäkert jobb – osäkert liv – ”prekariat”. Stängda dörrar. Släpps inte in i samhället. Sälja på gatorna. Det riktiga jobbet lyser med sin frånvaro på framtidens arbetsmarknad.

Svårt med barnomsorg på obekväm arbetstid. Få de sämsta tyngsta jobben på företaget. Kolla sms. Aldrig riktigt ledig. Inte våga ta sommarsemester. Svika barnen eller svika arbetskamraterna? Väcka ungarna på bussen på väg till morgonpasset. ”Det här samhället har gjort det omöjligt för mig att ge mina barn en rimlig och trygg uppväxt”.

Treskift och helgarbete. Sena kvällar i kassan. Kort varsel. Gå hem tidigare om arbetsuppgifter saknas. Låg sjukpenning. Forskning visar att unga människor med osäkra anställningar har sämre hälsa. Oro förlora jobbet. Inga ekonomiska marginaler.

Timanställningar överallt – ”det finns inget annat”. ”Idag kastar man ut folk som inte klarar kompetenskraven”. ”Man vågar inte prata”. Fyra av fem med tidsbegränsad anställning vill vara fast anställda. Arbetsgivarnas frihet ökar när de timanställdas frihet minskar – dessa väntar vid telefonen. Enahanda jobb. Mössan i handen som förr i världen.

Andrahandskontrakt. Bo på kompisens soffa. Inte råd att sjukskriva sig. Tidiga morgnar. Långa arbetsresor. Inbördes rivalitet om jobben. ”Frågan är inte om man skulle bli arbetslös utan när man blir det”. Utlasad. Pussla. Hoppa från tuva till tuva. Jobba på nåder.

”Många unga klassas som andra klassens arbetare eller medborgare”. Provisoriskt liv. ”Kört för min generation”. Framtidsångest. Leda. Uppgivenhet. Bristande kämpaglöd.

Antologin ”Skitliv – Ungas villkor på en förändrad arbetsmarknad” (185 sidor) skildrar på ett mycket levande sätt ett Sverige på dekis. De feta efterkrigsåren med en stark arbetarrörelse och ständiga välfärdsökningar är ett blekt minne blott. De magra nutidsåren med nyliberalism och en allt aggressivare och offensiv överklass är sedan länge vardag.

Boken ger en snabbskiss av denna historia, men gör mest nerslag i gräsrötternas verklighet. Min enda kritik är att det (som vanligt) är medelklassintellektuella som skriver, inte arbetarungdomen själv. Och var finns den starka vänster som kan hjälpa till att bekämpa förnedringen av de unga?

En av mina arbetskompisar frågar mig ständigt detta; ”På 70-talet när det var som bäst i Sverige då skrek ni i vänstern på gatorna och kämpade här på jobbet. Idag när det blir allt sämre och ni skulle behövas, var finns ni alla nu?”

Det de unga drabbas av idag drabbas vi medelålders av imorgon. I de rikas upptrappade klasskamp mot vanligt folk är det de unga som får ta första stöten. Som står i frontlinjen. Som är den svagaste länken. Sedan anfaller överheten oss medelålders på allvar. Dagens villkor för de unga är allas villkor imorgon.

Som uppvuxen under de goda åren trodde kanske jag (och många andra) att överklassen hade blivit lite tämjd. Att de numera kände lite ansvar för nationen och folket. Men nu dyker de dreglande giriga huggtänderna upp bakom den flagnande civilisationsfernissan.

Girighet och korruption. Ökad utsugning. Växande klassklyftor. När folkhemmet krackelerar tittar borgarklassens eviga och sanna varggrin fram igen.

Hans Norebrink

Läs mer: SVD, TCO-T, ETC, Corren, SVT,  ArbB, BT, Lindbäck, Utsikt,

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Köp boken hos Bokus

Köp boken hos Adlibris 

About these ads