Vetenskapen har sagt sitt – nu återstår bara handling

IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) publicerade förra veckan sin senaste klimatrapport. För den som följt forskningsresultaten kring klimatförändringarna är det inga nya resultat, i grunden är det främst formuleringarna som blivit mer säkra i takt med att den pågående globala uppvärmningen blivit allt mer påtaglig. Att klimatuppvärmningen är skapad av människor fastslås nu som ”extremely likely” och likaså att förändringarna kommer att vara oåterkalleliga i slutet av vårt århundrade om utvecklingen tillåts fortsätta som den gör nu. Inget av detta är nytt, utan bara skarpare formuleringar av slutsatserna som drogs i 2007 års IPCC-rapport.

Vetenskapen har återigen sagt sitt. Nu återstår politiken, men om de vetenskapliga slutsatserna dras med nödvändig tydlighet i IPCC-rapporten, så är de vaga formuleringarna kring de nödvändiga politiska åtgärderna i sig själv ett uttryck för världssamfundets politiska oförmåga. När regeringsrepresentanter från hela världen har givits inflytande i hur rapporten formuleras kan inte resultatet bli annat än en kompromiss. De ingrepp i den ekonomiska ordningen som krävs blir därmed omöjliga att nämna av hänsyn till just de intressen som satt oss i nuvarande läge.

En omställning är omöjlig utan en genomgående planering av infrastrukturen, minskning av transporter och produktion – insatser som kräver ökad planering av hela marknaden om de skall vara acceptabla för befolkningen. Med andra ord är det insatser som går i strid med alla politiska föreställningar om en tillväxtdriven ekonomi och åtgärder som går direkt emot alla kapitalintressen. Den minskning av utsläppen som krävs innebär en direkt konfrontation med några av världens mäktigaste bolag. Att säga att fossilförbränningen måste upphöra är detsamma som att beröva de mäktiga olje-, kol- och gasföretagen sina tillgångar, totalt på tvärs med hela den rådande liberala ekonomiska politiken och i praktiken ett brott med kapitalet.

Så länge fossilkapitalet tillåts sätta den politiska agendan kommer alla åtgärder för att bromsa klimatförändringarna vara otillräckliga. Och ju längre utvecklingen fortskrider, ju radikalare åtgärder kommer att krävas.

Inom det politiska etablissemanget, oavsett partifärg, finns varken perspektiven eller den tillräckliga viljan. När det kommer till de avgörande frågorna så är svaren alltid de samma, på kommunal, nationell och internationell nivå; transporterna måste öka, produktionen måste öka. Till varje pris. Trots att vårt samhälle är rikt på både resurser och tekniska lösningar kommer inte politikerna att genomföra några av de nödvändiga förändringarna, inte utan ett massivt tryck underifrån. Därför krävs utomparlamentarisk mobilisering, gräsrotsallianser mellan rörelser i världens producerande och världens konsumerande länder. Vi har svaren, bara inte styrkan.

Ursprungligen en ledare i Internationalen.

Intressant?
Mer: Politism,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

About these ads