Vården i Sverige – en klassfråga med valfrihet för rika

På GP-debatt skriver en representant för de svenska storföretagen följande:

Erfarenheten från Sverige visar att öppnandet av marknaden för vård och omsorg inte bara lett till ökad valfrihet för medborgarna utan också till fler företag och ökad nöjdhet hos patienterna och brukarna, skriver bland andra Sara Öberg, ansvarig för inre marknadsfrågor vid Svensk Näringslivs Brysselkontor.

Hon har på ett sätt rätt. Valfriheten har ökat. Men inte för alla. Utan bara för de som redan har det bra, som redan har en bra vård, som har pengar och råd med valfrihet. För privatiseringen av den svenska vården, oavsett om det handlar om äldreboenden, vårdecentraler eller apotek har lett till sämre service för fattiga och bättre service för de som har det bättre. Bättre service i innerstäderna och sämre i förorter. Fler vårdcentraler  där över- och medelklass bor, färre där arbetarklass bor. Fler apotek där över- och medelklass bor, färre där vanligt folk bor.

Privatisering, marknadsstyrning och nedskärningar inom vården och välfärden har lett till sämre service för fattiga och bättre för rika. TIll ökad klyftor i samhället, TIll ökad orättvisa och ökad ojämlikhet. De företag som ägs av de rika, de som ovan citerade Sara Öberg företräder, gör större vinster på vanliga skattebetalares bekostnad. Det är vi som betalar deras skattebefriade vinster i skatteparadis som Jersey, Guernsey, Cypern etc. Privatiseringen och marknadsstyrning är kort sagt en kraftig överföring av resurser från fattiga till rika. Det tycker förstås de rika själva, deras företag, deras företags representanter i Svenskt Näringsliv är helt okej. Det tycker inte jag.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Advertisements