Helene Rådberg är huvudsakligen poet, men hennes senaste bok är en roman: Mammajournalerna.
Där ger hon med hjälp av olika texttyper – utdrag ur sjukhusjournaler, olika personers minnen, prosalyriska partier etc – en komplex och gripande beskrivning av sin relation till sin mamma, som led av psykisk sjukdom och till slut tog sitt liv. Men den skildrar också det samhälle i vilken denna relation utspelades. Bland annat beskrivs psykvården i folkhemmet kritiskt. Men även mer övergripande samhällsstrukturer aktualiseras. Inte minst skildras det svenska klassamhället, som i följande stycke om brukssamhället Sandviken:
Det är i Tvättinrättningens slammer, bland ångande tvättkar, farmor lärt mig att kulört tvättas med kulört. Att vitt ska koka med vitt. Att lakan ska sträckas, vikas och manglas. Blåtvätt tvättas för sig. Ingen berättar för mig att tjänstemännens fruar fick lämna in sin tvätt och att någon annan än de själva tvättade den, eller att en av disponentens döttrar, på den tiden farfar var barn, snärtade till arbetarhustrurna med ridpiskan om hon tyckte att deras förkläden inte var skinande rena när hon gled genom Bruket.
Även senare tiders klassorättvisor beskrivs, exempelvis när Rådberg tar upp de de villkor som präglat hennes arbetsliv:
Omkring mig finns bara kvinnor som arbetar hårt.
Kvinnor som går på samma sorts scheman, som pusslar ihop omsorgs- och vårdarbete på betald arbetstid med det oavlönade hemarbetet. Kvinnor som sitter fast i den unkna gamla folkhemsdrömmen om familjen och den intill utplåning omhändertagande kvinnan. Runt om mig upprepas med tom vältalighet att jag är viktig, runt om upprepas hur viktiga vi är som arbetar inom vård och omsorg.
Att arbetarkvinnor inte längre piskas är så klart ett framsteg. Men fortfarande måste vissa slita åt andra.
I det exemplar av Mammajournalerna jag lånat på biblioteket har någon för övrigt skrivit ”Inget är nytt under solen!” intill formuleringen om den tomma vältaligheten om betydelsen av vård- och omsorgsarbete. Det är inte svårt att förstå varför. I samband med coronapandemin har ju denna vältalighet varit osedvanligt utbredd.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0
