Människans natur är som skolan – alla har åsikter om dem, eftersom alla är människor och alla har gått i skolan. Men vetenskap bör prägla utforskningen av de beteenden och drifter som människosläktet utvecklat evolutionärt – inte personliga tyckanden och önsketänkande.
Exempelvis evolutionspsykologin som studerar, forskar och gör experiment för att kartlägga människans medfödda natur och moraliska val. Ett berömt experiment som visar på grundläggande aspekter av människans sociala väsen är det så kallade Ultimatumspelet, som man testat med försökspersoner från 30 länder sedan 1982.
Detta med så olika testgrupper som enkla outbildade jägare-samlare i Nya Guineas fattiga avlägsna djungelbyar, och toppstudenter vid flashiga Harvard Business School i USA – en central plantskola för blivande rikedomsvinnare i den moderna kapitalistiska världsekonomin. Även barn har testats.
Ultimatumspelet
Upplägget är följande: Via datorer möts två främlingar, de spelar en enda gång, de träffas aldrig mer, och de känner inte till varandras identitet. De ska spela om resurser, till exempel 10 dollar.
En Donator får 10 dollar och ska sedan komma överens med en Beslutare hur dessa ska delas. Kommer de överens om hur de ska dela pengarna får de dessa. Blir de inte överens om hur de ska dela får Ingen pengarna.
Donatorn gör ett förslag om uppdelning, och Beslutaren godkänner eller avvisar det. I överensstämmelse med borgerlig kapitalistisk ideologi och enligt den förment vetenskapliga nationalekonomin bör Beslutaren acceptera hur få dollar som helst, eftersom det är bättre än ingenting.
För enligt den liberal-konservativa synen på människan – The Economic Man (Homo economicus) – och enligt (abstrakt) nationalekonomisk teori är människan en rationellt resonerande, strängt kalkylerande, nyttomaximerande, självisk individ.
I linje med den beteendeekonomiska tanken bör Beslutaren acceptera även minsta skambud på säg en ynka dollar, eftersom det inte går att få mer än Donatorn erbjuder. Som självisk individ är det logiskt att tack ja till även minimala erbjudanden eftersom en dollar är mer än ingen dollar.
Donatorn bör enligt de teoretiska ekonomiska modellerna vara lika själviskt ekonomisk, och föreslå så mycket pengar till sig själv som möjligt, säg nio dollar. Men denne har också att ha i åtanke hur han tror att Beslutaren kommer att reagera på ett skambud.
Det visar sig att de borgerliga (ny)liberala nationalekonomiska teorier om egenintresse och ekonomisk maximering inte alls stämmer. Såväl vuxna som barn är spontant och rutinmässigt mer generösa än högerteorierna om människans natur hävdar.
Delar lika
I genomsnitt delas de tio dollarna upp i ungefär hälften var. Och föreslår Donatorn en mindre summa, så tackar Beslutaren nej fast de därigenom förlorar allt. I intervjuer berättar försöksdeltagande Beslutare att de blev arga på Donatorns snålhet och därför ville bestraffa honom.
Beslutare kände sig orättvist behandlade. De vägleddes av en känsla av vad som är moraliskt rätt eller fel. Därför avstod de från den erbjudna mindre summan för att bestraffa Donatorn. Och det beteendet är typiskt i de flesta samhällen.
Aphögern
Genom snillrika modifikationer av Ultimatumspelet där man använder frukt som belöning istället för pengar kunde man dock slå fast schimpanser (och troligen alla andra djurarter utom människan) uppför sig enligt teorin om den ekonomiska människan.
Apor reagerar inte alls på orättvisa delningsförslag utan tar de smulor de får. De uppför sig som Homo economicus – individer som alltid vill maximera sina personliga ekonomiska vinster. Lite är för dem bättre än inget.
Detta visar på hur unik människans moralkänsla är. Den formades under jägar-samlartiden (”urkommunismen”) då rättvisa och jämlikhet i stort präglade samhället (männen kan ha haft mer patriarkal makt, det finns olika forskaråsikter om det).
Rättvisa, jämlikhet och moral handlar alla om hur individen ska uppföra sig i kollektivet, vilka regler för ömsesidigt samarbete som ska gälla. Människan är ju ingen ensam individ utan en del av ett ultrasocialt samhälle.
Därför kan vi slutligen konstatera att högerns, nyliberalernas och nationalekonomernas människa inte finns. Deras teoretiska ekonomiska människa beskriver istället i praktiken apsamhället.
Inte människan med sin evolutionärt medfödda naturliga sociala moralpsykologi.
Den ovetenskapliga högern behöver därför tänka om. Deras teorier kan begravas på historiens sophög, eller exporteras till schimpanserna i Afrika…
Hans Norebrink
Noter
# Textens fakta kommer från den engelske antropologen och primatologen Richard Wranghams bok ”The Goodness Paradox – The Strange Relationship Between Virtue and Violence in Human Evolution”, sidorna 205-206.
# Andra forskare menar att schimpanser visst kan reagera mot orättvisa och själviska flockmedlemmar. Och att det fröet hos oss utvecklades till nedärvt rättvisetänkande. Idag under attack från nyliberalismen.
# I ärlighetens namn bör de på vänsterkanten som fortfarande hävdar att människan i grunden (enbart) är osjälvisk och god (det onda är samhällets/kapitalismens fel). Alternativt föds som ett helt tomt blad på vilken godhet kan ”skrivas in”, kallas för ”Den ovetenskapliga änglavänstern”. Jämför med tankefiguren ”Den ädle vilden”.
