Anders Teglunds Cykelbudet är en dagboksroman om ett år då författaren – som egentligen är pianist, förläggare och diversearbetare i kultursvängen – jobbar som matbud för Foodora.
Det hela börjar med att coronapandemin gör det näst intill omöjligt för honom att försörja sig. Arbetet som cykelbud blir en ekonomisk räddningsplanka, samtidigt som han tidigt inser att det också är ett bra ämne för ett reportage och efter hand börjar skriva på det som ska bli Cykelbudet. Dessutom börjar han engagera sig fackligt.
Teglund ger en mycket intressant skildring av arbetet på Foodora, och av dem som utför det. Inte minst diskuterar han förutsättningarna för facklig organisering. Han lyfter bland annat fram att det är svårt att skapa gemenskap och solidaritet när många ser jobbet som cykelbud som något tillfälligt, eller kombinerar det med andra ”gig”.
Cykelbudet är emellertid mer än ett reportage om Foodora. Det är också en roman som med utgångspunkt i en persons liv skildrar coronapandemin, villkoren för kulturarbetare i Sverige, frågor om klass- och statusskillnader och mycket annat. Den är mycket engagerande och rent av svår att lägga ifrån sig.
Magnus Nilsson
Ursprungligen publicerat på Litteratur och klass. Publicerat här i enlighet med licensen CC-BY-NC 4.0.
Läs också:
- Varför infiltrerar journalisterna bara arbetarklassen?
- Vem ska tala för den mest utsatte gigarbetaren?
- Gigarbetaren måste föra sin egen talan
- Gig-arbetarna behöver författares hjälp
