Förslag om vad man kan göra mot kriminella gäng haglar både från regering och opposition. Alla med fokus på ökad repression, särskilt mot ”dom andra” – men utan att göra troligt att det skulle hjälpa stort.
Kanske det inte heller är meningen att det ska hjälpa något annat än respektive partis opinionssiffror på kort sikt. I alla händelser är det ganska yrvaket.
I Sverige har vi inte så mycket erfarenhet av grövre gängvåld och hur det uppstår. Det har man i USA, så där har det forskats en hel del i den frågan. Randall Collins refererar denna forskning i boken Violence.
Polisen trakasserar ungdomar
Steg ett är att ungdomar inte litar på att polisen ska skydda dem. Detta eftersom deras erfarenhet säger att polisen är en fiende som trakasserar dem. Därför måste man skydda sig själv. I första hand genom att göra troligt att man kommer att använda våld mot den som jävlas med en. Man använder ”gatukoden” som Collins kallar det för – dvs signalerar tuffhet och hot.
Att ”göra troligt” kan betyda mycket – men viktigt är att ibland också använda våld, bara prat hjälper inte. (Här är förstås ungdomar mycket mer realistiska än t.ex LO som så sällan använder stridsåtgärder att ingen numera tror att de kan). Däri ingår förstås också att bilda gäng där man skyddar varandra, och annonsera gängtillhörigheten tydligt.
Att åka fast permanentar brottsligheten
De flesta använder ”gatukoden” pragmatiskt, dvs bara när det behövs. Normalt sett beter de sig som vanliga människor. En del lever sig dock in i den och gör den till sin personlighet, särskilt de som någon gång åker fast för något. Dels för att det är det enda de visar sig bara bra på, och dels för att de får stor användning för den om de tvingas bo på en anstalt och uteslutande umgås med – och skydda sig mot – andra som har levt sig in i ”gatukoden” och dess krav på tuffhet och förakt mot samhälleliga regler.
En ungdomsgeneration är kort så det här hinner inte leda till så mycket brottslighet. När man väl har passerat ungefär 20-årsgränsen integrerar man sig, om man kan.
Rasprofilering förvärrar brottsligheten
Om man däremot hör till de ungdomar som poliser använder s.k. rasprofilering mot varar perioden av småbråk och småkriminalitet mycket längre. För då varar misstron mot poliser mycket längre. Därför ökar chansen att en del börjar identifiera sig med ”gatukoden”.
Nu är ju rasprofilering inget som poliser är ensamma om. Även t.ex. Ulf Kristersson använder det när han låter tangentbordet glappa. Liksom andra politiker och journalister som låter förstå att brottslighet är bara något ”dom andra” ägnar sig åt. Så också de bidrar till att öka ungdomars misstro mot det officiella samhällets vilja att skydda dem, och till att öka behovet av självförsvar.
Collins struntar helt i bakgrundsvariabler, eftersom de inte förklarar så mycket – ungefär 95 procent av alla dom som visar alla tänkbara ”negativa” bakgrundsvariabler blir ju hederliga. Istället refererar han till undersökningar om hur faktiskt existerande kriminella gäng en gång har bildats.
Och det har gått till så här.
Och då framstår också de verksamma medlen mot gängkriminalitet tydligt. Dels att ge unga människor en möjlighet att integrera sig, främst genom offentliga investeringar som skapar jobb. Dels att poliser, politiker och andra myndighetsrepresentanter uppträder hyggligt och civilt mot alla som det inte finns några bevis mot. Även om de råkar vara ungdomar.
Jan Wiklund
Ursprungligen publicerat på bloggen Gemensam
Läs mer om brottslighet:
- Katalys har gjort en dålig rapport om gängbrottslighet
- Polisens mjuka metoder är det som fungerar för att bekämpa brottslighet
- Orsaker till brottslighet och vad som kan göras åt saken
- Orsaker till gängbrottslighet
- Förklaringar, orsaker och åtgärder mot brottslighet
- Brottslighetens orsaker 1
- Brottslighetens orsaker 2
- Om brottslighetens orsaker
- En socialistisk kriminalpolitik
- Låt forskning och inte ideologier styra kriminalpolitiken
Köp Randall Collins bok från Adlibris
Köp Randall Collins bok från Bokus
Detta kan enbart förklara de kriminella ungdomsgängen som uppstår i förorter. Gäng som är kortlivade och våldsamma. Det kan inte förklara de kriminella mc-gängen, de släktbaserade kriminella gängen eller gäng på etnisk bas.
Polisen kan agera mer eller mindre bra, vilket förstås kan ha sina konsekvenser, men i vårt land är det mycket svårt att se att de exkluderade områdenas gängkonflikter har sin grund i misstro mot polisen.
De exkluderade områdenas gängbildningar uppstår, enligt min uppfattning, i huvudsak ur en situation av hopplöshet och misstro mot samhällets förmåga (och samhället består av så oändligt mycket mer än polis och andra rättsvårdande instanser) vilket leder till mycket liten framtidstro. Framtiden blir då att ”ta saken i egna händer” vilket för några (på det stora hela tämligen få) leder in i kriminalitet. Då dessa gäng, och särskilt bland de där den stora mängden våld förekommer, inte är särskilt väl organiserade blir konflikterna många och konfliktlösningsmetoderna primitiva.
Polisens förmåga påverka denna grundproblematik är i det närmaste obefintlig.