Den bedrägliga titeln på propositionen ”Ett hållbart mediestöd för hela landet” kunde inte dölja vad det handlade om. Att föredragande för det utskott som slutbehandlat frågan var Sverigedemokraten Victoria Tiblom angav tonen.
Äntligen skulle detta ”mediala monster” som gynnat socialdemokratiska så kallade andratidningar, alltså de näst största tidningarna på orten, samt kanaliserat en ”älv av pengar” till tidningar ”i olika nyanser av rött” bort. Det var något, underströk Tiblom, som Sverigedemokraterna drivit under lång tid och som nu till sist blivit verklighet. Reservationer från Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet båtade föga. Förslaget drevs igenom av de blåbruna till punkt och pricka.
Därmed blir presstödet i november det sista som utbetalas till de tidningar som varit berättigade. Det nya så kallade mediestödet utgår ifrån helt andra grunder. Det är inte ”rättighetsbaserat” utifrån upplagesiffror utan ska avgöras av en ny tjänstemannanämnd som har att ta andra hänsyn där lokal nyhetsförmedling sägs prioriterad.
Opinionsjournalistisk, rikstäckning, medial mångfald av olika perspektiv hör inte till hänsynen. Det samlade stödet som ska utgå till redaktionella resurser blir dramatiskt lägre och fördelas så långt medlen räcker. Många som tidigare beviljats stöd blir därmed utan.
En bestämmelse om övergångsstöd i fem år för pressorgan som uppburit det tidigare stödet framställs som ”generöst”. Men beslut om sådant stöd tas först av den nya nämnden i slutet av mars eller början av april och riskerar att inte utbetalas förrän i maj. Det kan då bli retroaktivt, men för många mindre tidningar, som Internationalen, är det knappast möjligt att överbrygga så många månader.
Att ta lån inför utsikten att ändå till slut inte beviljas ett begränsat övergångsstöd är ett mycket stort risktagande. Samtliga anställda på Internationalen är varslade om uppsägning.
Andra tidningar, som Dalademokraten, skär ned antalet tjänster och vänsterpressen brottas med fortsatta utgivningar. Daniel Färm på Aktuellt i Politikens (S) utredde i september följderna av det nya lagförslaget under rubriken ”Mediestöd eller mediedöd”, ännu med förhoppning om justeringar av de nya bestämmelserna.
”Förslaget riskerar att resultera i en politiskt framkallad katastrof”, menade han. Efter utskottsbehandlingen inför riksdagsbeslutet stod det klart att den nya mediestödslagen inte förändrats i något avseende utan skulle bli vad ETC kallade ”mediedödslagen”, som inte har ett dyft att göra med något ”hållbart mediestöd för hela landet”. Tvärtom drabbas nu hårt just den så kallade ”landsortspressen” och Sverigedemokraternas frontalangrepp mot alla ”nyanser av rött” riskerar att skörda nya skalper.
Mediedödslagen utgör ju inte heller den enda blåbruna attacken, tvärtom. När Svenskt Näringslivs propagandacentral Timbro i fjol lanserade strategin att ”erövra kommandohöjderna” lyftes facket, hyresgäströrelsen, PRO, folkbildningen och A-lotterierna fram som prioriterade sektorer att undergräva för att kraftigt försvaga arbetar- och folkrörelserna. Tidöregeringen har därpå bit för bit tagit sig an uppgiften. Avskaffandet av presstödet bör ses i det sammanhanget.
Det stora genombrottet för Sverigedemokraterna i opinionen bland näringslivets toppar som rapporterats senaste veckan har här skrämmande likheter med en historisk parallell. Det var just genom att Fritz Thyssen och den tyska storindustrins ledare i början av 1930-talet tog ställning för Hitler och skänkte mångmiljonbelopp för nazistpartiets finansiering som dessa kunde vinna makten. Strömkantringen gick den gången fort. Utvecklingen på flera håll i dagens värld demonstrerar att hastigheten i den politiska utvecklingen inte är lägre.
”Jag tror ni är de sista som varslar”, förklarade nyligen en kollega på grannpress som tvingas lägga ner vid årsskiftet. Kanske för att vi har försökt hålla ut i det längsta. Men remissinstanser, utredningar och opinioner har inte lyckats hejda ”paradigmskiftet”. Vad som inför offentligheten presenterats som ett stöd åt lokal nyhetsförmedling och modern teknikneutralitet handlar i grunden om slå undan benen på demokratisk mångfald och kritiska opinioner.
När Socialistisk Politiks styrelse möttes i helgen beslutades att Internationalen kommer att fortsätta att utges med eller utan presstöd, i huvudsak som webbtidning med undantag för särskilda satsningar. Strävan är att vidmakthålla en liten anställd kärna för att garantera planering, regelbundenhet och kvalitet. Finansiering ska ske genom prenumerationer och insamlingar. En stor del av innehållet kommer att produceras på ideell basis.
Så Internationalens snart femtioåriga historia tar inte slut här, utan påbörjar en ny period – inför nuets stormtider.
Håkan Blomqvist
Tidigare publicerat på Internationalen
Läs mer:
- Kanske kan det förlorade presstödet vändas till nåt bra
- Initiativ för att stärka vänstern på nätet
- Extremhögern större på nätet än vänstern
- Vänstern bör blogga mer
- Varför vill vänstern inte sprida sina åsikter?
- Mediestödet dödar vänsterpressen
- Ett mediestöd som tystar vänsterpressen
- Största alternativa nyhetssajterna i Sverige
- Största alternativsajterna i oktober
- Vänstersajternas utveckling över tid
- Hur ser vänstersajternas läsare ut?
- Vänstermedia är beroende av Google och Facebook
- Hur får vänstersajterna sina besökare?
- Vår affärsmodell bygger inte på statens generositet
