Ser det forntida ut? Ett trettiotal dagstidningar landet runt som tillhörde A-pressen – arbetarrörelsens regionala och lokala tidningar. De var S-präglade förstås, men länge lokala motvikter till ortens eller länets ekonomiskt starkare borgerliga press. Storhetstiden var de första decennierna efter kriget då de ännu hämtade läsekretsstyrka från de många aktiva i arbetar- och folkrörelserna.
Under 1970-talet utmanades de från vänster och på 80-talet från höger fram tills hela A-presskoncernens nedläggning 1992. Några av de få överlevande tvingas nu slakta ambitioner, skära ned och säga upp. Alltmedan regionalpress som ingår i de stora privata koncernerna planerar att räkna hem det nya mediestödet till ”allsidig lokal nyhetsförmedling”. Borgerliga perspektiv maskerade som ”objektiva”.
Sverigedemokraternas stormanlopp tillsammans med det övriga högerkopplet mot ”alla nyanser av rött”, som SD så pedagogiskt formulerade saken, hoppas kunna radera ut de sista spåren av alternativen.
Så motståndet måste omgruppera sig och söka mer eller mindre obanade stigar igenom ”paradigmskiftet”. Det är vi många som gör just nu, genom insamlingar, ideella krafter och tekniska lösningar. För Internationalens del befinner vi oss just nu på väg ut i den nya terrängen.
Stöd
Vi behöver förstås allt stöd vi kan få, ekonomiskt, trogna läsare, ryggdunk och säkert en hel del överseenden. Plus förstås glada och kämpande, rasande och eftertänksamma, upproriska och tjuriga tillrop. Skriv gärna till oss, om allt mellan himmel och jord – i brev, bild, prosa och vers – som kan sporra Internationalen vidare genom dunklet.
De flesta av Internationalens skribenter har sedan långliga tider bidragit ideellt, och avser att fortsätta. Ekonomisk support från läsarna har vi alltid varit beroende av, och nu lovar många både små och stora donationer. Så alla kan göra något.
”Men, det här med att bara ge ut digitalt är väl ingen bra idé”, menade nyss en trogen läsare som vill ha en papperstidning till fikat, som i alla år. Nejvisst, men det är kniven på strupen. Och förhoppningsvis kan vi efterhand få råd att trycka papperstidningen igen, åtminstone då och då. Själv är jag pappersfanatiker, men har vid stigande ålder upptäckt en fiffighet med digital platta, där texten ju kan förstoras!
Hur som helst, nu kastar högeroffensiven om förutsättningarna. När vi för över ett halvsekel sedan startade månadstidningen Mullvaden som blev veckotidningen Internationalen var det ingen av oss som hoppades på guld och gröna skogar.
Gentemot det borgerliga samhällets övermakter var det ytterst bara vår egen gemensamma vilja och energi som gällde. Så är det också nu när storkrigen och klimatkrisen vältrar in över människorna – men också myriader av motkrafter och alternativ världen över för mänskligare lösningar i solidarisk och vad vi kallar socialistisk riktning.
Håkan Blomqvist
- Skriv till Internationalen
- Prenumerera själv och värva nya prenumeranter
- Stöd insamlingen till Internationalen Swish: 123 539 3053
Ursprungligen publicerat i tidningen Internationalen
Läs mer:
- Hur agerar vänstertidningarna för att överleva?
- Vänstertidningarnas finansiering
- Vänstermedias tillkortakommanden
- Vänstermedia och pengarna
- Konkrets affärsmodell bygger inte på statens generositet
- Ett mediestöd som tystar pressen
- Nu ska ”kulturmarxismen” krossas
- Kanske kan det förlorade presstödet vändas till nåt bra
- Mediestödet dödar vänsterpressen
- Vi behöver bli mer punk om vi ska bryta högerns mediemakt.
- Ökenvandring
- Vänstermedias framtid – återfödelse eller kollaps
