Ett: Följande är inget försvar för kravaller, bilbränningar, våld eller attacker mot polis och andra. Om det ens behöver sägas.
Två: Det handlar inte om att urskulda religiösa fanatiker eller lättkränkta män med ”våldskapital”.
Tre: Yttrandefrihet, inklusive kritik av religionen tillhör rättigheter som folket tillkämpat sig sedan franska revolutionen, inte minst genom arbetarrörelsens kamp.
Fyra: Det var inte länge sedan socialister, liberaler och kulturradikaler kunde dömas till fängelse för hädelse när de ifrågasatte, kritiserade eller rentav skymfade religiösa symboler.
De tiderna ska vi inte ha tillbaka.
Men yttrande- och religionsfriheten – inklusive frihet från religion – har inte ett smack att göra med Rasmus Paludans Koranbränningar. Paludan och hans högerextremistiska kamrater bara plundrar yttrandefriheten på dess demokratiska innehåll för att provocera fram motreaktioner från människor i utsatta områden. Där diskriminering och fattigdom, religiös tro och försvar av en gnutta värdighet kan kombineras med social frustration, inklusive drogmissbruk och kriminalitet.
En lättantändlig materia för dem som vill utså hat och förödmjukelse. Alltså själva syftet för Paludan med kumpaner i avsikt att skandalisera Islam och invandrarområden som främmande för ett civiliserat samhälle.
Dessa avsikter är helt öppet deklarerade – och ingen bieffekt av rätten att häda eller dylikt. Ska de ändå tillåtas?
Polisen och ordningen
Idag ligger besluten om allmänna sammankomster på polisen. För inte heller länge sedan, på 1960-talet, upplöste polismakten gärna icke tillståndsgivna manifestationer – och tillstånd gavs lika ogärna vänsterdemonstrationer för vietnamesiska FNL eller annat. Dåtidens aktivister kunde räkna hem otaliga bulor från polisbatonger för att de bara ställt sig med ett protestplakat.
Vänster- och solidaritetsvågornas 1970-tal förändrade det. Demonstrationsfriheten grundlagsskyddades. Även icke tillståndsgivna demonstrationer skulle tillåtas – förutsatt att ordningsproblem undveks. Något för polisen att bedöma.
Men det fanns förstås gränser, där annan lagstiftning övertrumfade, typ hets mot folkgrupp. Nazidemonstranter med judehets på plakaten kunde ofta räkna med att gripas eller åtminstone motas bort. Alltså genom en politisk bedömning.
Att idag, i vår värld med dess komplexa politiska och kulturella relationer sammanflätade med social och etnisk segregation, agera ”business as usual” är som att servera konflikter på bricka för dem som vill skada.
Polisstrategi är en sak – samhällsstrategi en annan. Att åhöra polismäns försök att förklara ”den svenska yttrandefriheten” för upprörda människor är nästan hjärtskärande. Polismakten är ingen plattform för demokratiska samtal, utan statens våldsmonopol. Och det är ren politisk feghet när ryggradslösa politiskt ansvariga loggar ut för att slippa ta i den heta potatisen. Men det handlar också om politiska och ska vi säga ideologiska styrkeförhållanden.
Politiska och ideologiska styrkeförhållanden
Om nazister skulle få för sig att bränna Torarullar utanför Malmös synagoga skulle de stoppas. Acceptansen för antisemitism från det politiska systemets sida är, lyckligtvis, låg. Och skulle en aningslös – eller bruntonad – polisledning tillåta det hela i yttrandefrihetens namn, skulle protester och säkerligen kravaller vänta om hörnet. Antifascister och demokratiaktivister skulle inte tillåta en upprepning av 1930-talet.
Men här är vi idag när det gäller hatfyllda provokationer mot Islam och människor med världen som bakgrund i socialt misshandlade områden. Det är de politiskt ansvariga som måste sätta stopp för rasistiska och islamofobiska våldshetsare av Paludans typ. Och visa att samhället bemöter människor av olika tro med respekt.
Tron på ett samhälle för alla är överordnad andra, personliga och existentiella övertygelser. Den tron måste vi försvara mot dem som gör allt för att splittra och trasa sönder mänsklig gemenskap. Oavsett vad som utvecklade sig i förra veckans kravaller och hur, är det politikens ansvar att stoppa förgiftande hatpredikanter av Paludans typ.
Som en första senkommen lärdom om demokratins mening.
En ledare från tidningen Internationalen
Läs mer:
- Nooshi Dadgostars värdelösa uttalande om upploppen
- Polisen skyller ifrån sig när det gäller upploppen
- Upplopp i Norrköping och Linköping
- Upploppen delvis ett resultat av en inkompetent polis
