Rasmus Fleischer om Ukraina

Publicerad denFörfattareAnders_S

Rasmus Fleischer har kommenterat den debatt om kriget i Ukraina som pågår inom Socialistisk Politik (SP) i Sverige på sin blogg Copyriot. Detta då det är en debatt som är intressant för många inom hela vänstern och inte bara för medlemmar i SP. Fleischer är forskare och lärare i ekonomiska historia på Stockholms universitet och skriver i bland annat ETC.

Debattens ena sida står för ett principiellt stöd för alla folks rätt att försvara sig och ett stöd för vapenleveranser till Ukraina så att de faktiskt kan försvara sig. Denna sida företräds bland annat av denna blogg men också av många andra. Den andra sidan i debatten företräder en uppfattning där fred till varje pris är linjen. För att uppnå det kräver de i praktiken Ukrainska eftergifter. De menar att detta är en principfast linje.

Men ärligt sagt är det inte en anti-imperialistisk linje och inte heller en linje till stöd för alla folks rätt till självförsvar. I praktiken är det i allt väsentligt istället en inställning som innebär ett stöd till den ryska imperialismen och den fascistiska regimen i landet. Det är som jag ser det en reaktionär linje.

Rasmus Fleischer om Ukrainakriget

I sin kommentar med rubriken Eftergiftspolitik mot Ryssland är verkligen ingen väg till fred citerar han ett inlägg av Jan Czajkowski som publicerats på denna blogg. Han skriver vidare:

Så långt Jan Czajkowski, vars inlägg publicerats på Anders Svenssons blogg. Jag vill återge även textens andra hälft, men först ge lite kontext. Såvitt jag förstår är såväl Czajkowski som Svensson medlemmar i organisationen Socialistisk politik (SP) som tidigare hette Socialistiska partiet (SP), sprunget ur sjuttiotalets bokstavsvänstergrupper RMF och KAF. Vi talar alltså om den svenska sektionen av Fjärde internationalen, som företräder en trotskistisk tradition även om dagens SP – som huvudsakligen gått in i Vänsterpartiet – knappast är så dogmatiska. Snarare är mitt intryck att SP företräder något av vänstersocialismens mittfåra i Sverige. Inte för att jag har så jättestor insyn i vad de gör, utöver att jag faktiskt är prenumerant på dess rätt läsvärda teoritidskrift Röda rummet.

Av flera inlägg på Svenssons blogg framgår att det finns något av en klyfta inom SP, i fråga om hur man ska ställa sig till Rysslands invasion av Ukraina och till det väpnade motståndet. Att debatten förs någorlunda öppet är en bra sak, för jag tycker den har relevans även för oss som inte har någonting att göra med den trotskistiska traditionen.

Jan Czajkowski är, såvitt jag förstår, en veteran inom svensk trotskism. Redan 1981 var han medlem i Kommunistiska arbetarförbundet (KAF) och skrev i dess tidning Fjärde internationalen. Än i dag skriver han regelbundet i Internationalen, som alltså nu ges ut av Socialistisk politik (SP).

[…]

Man behöver inte intressera sig för trotskistisk interndebatt för att finna inlägget läsvärt. För precis som Jan Czajkowski påpekar – de två linjer som framträder inom den lilla vänstergruppen SP har på nåt vis även en motsvarighet i de skilda linjer som förs bland regeringar inom EU. Tyskland, Frankrike och Italien verkar just nu gå mot att pressa Ukraina till någon form av kapitulation, där man accepterar att överlåta territorium till Ryssland. Är detta något som vänsterkrafter bör applådera, i fredens namn? Nej, säger Jan Czajkowski – och jag instämmer i allt han säger här.

[…]

Motsvarande skiljelinje återkommer även inom hela andra vänsterfalanger. Senaste jag noterade var ett uttalande från arrangörerna till den beryktade technofestivalen Fusion (som såvitt jag förstår har en tydlig förankring i Tysklands vänsterautonoma miljö).

Visst, de är tydliga i att Putin-Ryssland bär hela skulden för den katastrof vi ser i Ukraina. Men samtidigt ser de sig av någon anledning nödgade att kritisera det (mycket begränsade) tyska vapenstödet till Ukraina. Festivalarrangörerna skriver att de stridande parterna måste tvingas till förhandlingsbordet, för att det enda alternativet är “den fullständiga förstörelsen av delar av Ukraina”.
Jag måste säga att det är en mycket olycklig analys.

Ett av grundfelen är att den utgår från tanken på att “kriget” helt enkelt skulle bottna i en konflikt mellan Ryssland och Ukraina. Så är det inte. Symmetrin är falsk. Vad som har skett är att Ryssland har invaderat Ukraina, men den ryska aggressionen måste ses i ett större perspektiv än så – den har exempelvis riktat sig (och kan åter komma att rikta sig) mot Georgien, och har inget givet slutmål. Att ge Ryssland en seger, eller ens en delseger, i Ukraina är att bjuda in till fortsatt krig.

Vi vill ha fred. Men tyvärr finns det inga eftergifter i världen som Ukraina kan göra för att verkligen skapa fred, när Ryssland har slagit in på sin nuvarande väg. Jan Czajkowski är inte fel ute när han drar paralleller till västmakternas eftergiftspolitik mot Hitler under 1930-talet.

Det är också så att den världsorganisation som SP är en del av, Fjärde Internationalen, tagit ställning för den linje som jag och Jan Czajkowski företräder. Det är alltså majoritetslinjen inom den politiska tradition vi tillhör. En tradition som inte på något sätt är dogmatisk och sekteristisk utan öppen och inkluderande. Precis som SP vilket Fleischer ju konstaterar i sin kommentar.

Läs mer om Ukraina:

 

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.