Sen Jens Lapidus bok Snabba cash kom ut år 2006 har det kommit en mängd romaner som handlar om de kriminella gängen och deras värld. Jens Lapidus har själv skrivit Aldrig fucka upp (2008), Gängkrig 145 (2009), Livet deluxe (2011), Mamma försökte (2013), VIP-rummet (2014), Sthlm delete (2015), Top Dogg (2017) och Mr Ett (2022). Han har också skrivit en SF-bok och en mängd barnböcker.
Jag har bara läst de tre första och Snabba cash är den klart bästa av de tre. De kändes inte inte som så trovärdiga i alla lägen. Mycket lite påminner om den värld som ger sig till känna i utredningar om narkotikabrott och mord. Verkligheten verkar både tråkigare och fattigare samtidigt som den är farligare men mindre våldsam än den värld som deckarna målar upp. Där syns det vara både mer glamoröst och mer våldsamt än vad verkligheten ser ut att vara. Men kanske har jag fel på den punkten.
Utifrån Jens Lapidus böcker har det producerats tre filmer. Snabba cash (2010), Snabba cash 2 (2012) och Snabba cash – Livet deluxe (2013). Netflix har producerat en TV-serie med namnet Snabba cash som är en slags uppföljning baserad på samma universum 10 år senare. Serien började sändas 2021, en andra säsong började hösten 2022.
Verkligheten
Inte heller påminner det om det som kommer fram i böcker om verklighetens gäng och gängkriminall. Böcker som Familjen (Johanna Bäckström Lerneby), Mitt ibland oss (Evin Cetin och Jens Liljestrand), Tills alla dör (Diamant Salihu), Svensk maffia (Lasse Wierup & Matti Larsson, 2007), Svensk maffia 2 (Lasse Wierup & Matti Larsson, Liam av Liam Norberg från 2005, Insidan, brotten, pengarna, tiden från 2009 som också skrivit av Liam Norberg eller några av de många andra böcker om verklighetens gängbrottslingar som getts ut. Det är en mycket stor mängd böcker. Betydligt fler än deckarna. Och verkligare. Den tråkiga men farliga verkligheten.
Gangsterromanen
Lapidus böcker har i alla fall satt tonen. Andra författare har följt efter i samma genre. Gangsterromanen. De har också kopierat Lapidus stil.
Pascal Engman har skrivit en lång rad framgångsrika deckare. De handlar har polisen Vanessa Frank i huvudrollen. Några av hans böcker kan nog trots att en polis är huvudpersonen sägas vara gangsterromaner. Kokain som gavs ut 2021 och X från 2022.
Kokain är en spännande och lättläst bok men den lider av klara trovärdighetsproblem och känns liksom inte äkta. Det är samma problem som de Lapidus-böcker jag läst lider av. Men jag har ännu inte läst ut den så jag kanske borde vänta med en kommentar. Det finns dock andra som läst hela boken.
Ett par andra gangsterromaner är FTL av Rouzbeh Agah som gavs ut 2013 samt Brinnande kåk (2022) av samme författare. De har jag inte ens börjat läsa än men nåt gör att jag tror att de lider av samma trovärdighetsproblem och bristande verklighetskoppling. Det är i alla fall vad vissa recensioner tyder på.
En annan bok som verkar vara i samma genre är Yuusuf och gänget : en roman om gängkriminalitet av Lars Edqvist från 2020. Samtidigt verkar den dock var skriven på ett helt annat sätt. En annan slags gangsterroman är Ett ärligt liv av Joakim Zander från i år.
Kanske kan nån eller några av Christoffer Carlssons deckare som exempelvis Den enögda kaninen från 2011, också ses som gangsterromaner. Men då inte av den vanliga sorten utan mer om klassiska svenska rövare på landet och i småorter.
Äldre gangsterromaner
För länge sen kom det också ut ett antal deckare i samma genre. Grundbulten (1974), Lyftet (1976) och Rävsaxen (1978). En trilogi om den kriminell Kennet Ahl skrivna av Lasse Strömstedt och Christer Dahl under pseudonymen Kenneth Ahl. Lyftet har också filmatiserats med samma titel år 1978. Dessutom har vi Storfräsarna från 1979 av Lasse Strömstedt och Allan Westberg. Under pseudonymen Kenneth Hal gavs även böckerna En dag på polisskolan (1979), Slutstationen (1980), Mordvinnare (1987), Hämndemännen (1991) och Högriskbegravning (2006).
Renzo Aneröd har också skrivit några gangsterromaner, Löftet: en roman om den understa världen (2004) och Vildsvinet (2007) som skrevs ihop med Karwan Faraj.
Även Ingemar Olsson två böcker Ekorrhjulet (1978) och Flipperspelet (1979) borde kunna betecknas som gangsterromaner.
Några andra som skrivit en gangsterroman är Per Odebrant och Joel Ohlsson som skrev Fähundarna som gavs ut 1977.
Längre söderut i Sverige har vi Jörgen Hansens Möllevångsdeckare från 1990-talet, Baksmälla (1990), Snedtändning (1991), Överdos (1992), Hallick (1993) och Maffia (1996). Johnny Kalderstam är en annan som skrivit böcker i samma genre, Fultjack (1988).
I stort är gangsterromanen ovanlig i Sverige även om en del personer ibland får för sig att det är nåt vanligt. Det är det inte.
Läs mer:
- Glättig bild av brottslighet
- BMW-ligan
- Örnligan, Liam Norberg och Milan Sevo
- Laglöst land, hanterare och infiltratörer
- Hells Angels: En uteslutens berättelse
- Björndansen – boken om Militärligan och familjen Sumonja
- Populäraste böckerna på Sveriges hårdaste fängelser
- Inget nytt i boken om släkten Ali Khan men en bra bok
- Åklagare och advokater om organiserad brottslighet och mc-klubbar
- Brotten som skakade Sverige
- Basbok om organiserad brottslighet
- Ett par böcker om gangstervärlden
- Kriminaldraman i Sverige – har gangstern tagit över?
- Gangsterromaner
