De rusande priserna på matvaror har knappast undgått någon, åtminstone inte bland den stora majoritet där ett besök i livsmedelsaffären alltmer förvandlats till en ångestfylld upplevelse. Att Tidölagsregeringen tycker att det räcker med ett vänligt samtal med sina vänner direktörerna för matmonopolen säger mycket om vilka deras uppdragsgivare är.
Dessutom bidrar staten själv till prisökningarna, för varje hundralapp som matkassen blir dyrare tar staten in tolv extra momskronor. Förmodligen är detta den mest regressiva skatten av alla, det vill säga den som slår mest mot de som har minst. Detta skulle riksdagen i princip omedelbart kunna göra något åt. En avskaffad moms på livsmedel, tillfällig eller permanent, skulle i ett slag sänka priset på mat med tolv procent.
Visst, det skulle ge fler kronor åt dem som köper oxfilé än ärtsoppa men eftersom låginkomsttagare måste lägga en större del av sina inkomster på mat skulle det ändå ha en tydlig klassprofil.
Sänkt matmoms
Ska en sänkning av matmomsen verkligen synas i kassan och inte bara leda till att företagen höjer priserna, krävs också att det kombineras med statlig priskontroll. Detta kan också göras snabbt med gällande lagar och har också använts tidigare. (Se artikel om detta på sid 10 – 11) En avskaffad matmoms skulle minska statens intäkter med runt 30 miljarder, något som i sig är fullt rimligt för att alla ska kunna sätta mat på borden. Men för att kompensera detta tapp i en tid när den gemensamma sektorn går på knäna finns det många onödiga och slösaktiga läckor i skattesystemet som enkelt kan täppas till.
Välfärdsstaten byggde bland annat på en sorts allians mellan arbetarklassen och mellanskikten. Folkflertalet betalade solidariskt och hade också samma rättigheter utifrån behov. Allt detta har förändrats sedan en lång tid. Skattepengar används i stället alltmer för att gynna överklass och övre mellanskikt. Ett av flera exempel på det är bidraget för det som kallas ”hushållsnära tjänster” eller RUT (Rengöring, underhåll, tvätt).
Ta bort RUT
På 1930-talet fanns det i Sverige fortfarande ungefär 50 000 hembiträden i städerna och tiotusentals pigor inom lantbruket. Dessa yrken försvann sedan alltmer efter 1945. Det blev allt ovanligare att städa andras hem och passa andras barn. Utbyggnaden av förskolor var en del av den utvecklingen. Men också de minskade klassklyftorna. Allt färre ”valde” – då de inte var tvungna – att arbeta i andras hem, samtidigt som färre också hade råd att köpa denna (nu dyrare) arbetskraft.
Men 2007 infördes RUT som innebar att den som köpte ”hushållsnära tjänster” kunde göra avdrag från sin skatt för halva arbetskostnaden. Ett av flera tecken på hur det gamla klassamhället började återvända. Köpare av RUT-tjänster är kraftigt koncentrerade till hushåll med de högsta inkomsterna. Nästan hälften av utbetalningarna går till den tiondel av befolkningen som har de högsta högsta inkomsterna. Rätt självklart eftersom det är de som har mest pengar över som kan köpa dessa tjänster.
För två år sedan utökades RUT av S, MP, C och L och taket för avdrag höjdes från 50 000 till 75?000 per år med ökad kostnad för staten som följd – 7,4 miljarder kronor för 2022 och i Tidölagets budget för i år ligger ytterligare 600 miljoner. Detta samtidigt som den gemensamma välfärden står inför hot om stora nedskärningar.
Ett avskaffat RUT-bidrag täcker inte ensamt upp en avskaffad matmoms men är ett steg på vägen mot ett mer rättvist skattesystem där de som har mest får bidra med en större andel
En ledare från tidningen Internationalen.
Läs mer:
- Den svenska livsmedelshandeln och matjättarna
- Sveriges stigande matpriser
- Matjättarna – Axfood AB
- Matjättarna – ICA-gruppen
- Stoppa de extrema prishöjningarna på mat
- Matjättarna – Coop
- Matjättarnas makt orsak till Sveriges skyhöga matpriser
- Mathandlarna – Lidl
- Mathandlarna – Bergendahls
- Skamlösa borgare driver på mot ruinens brant
