Att partyknarkande skulle driva gängvåldet är en myt

Publicerad denFörfattareAnders_S

En orsak som nämnts till de narkotikarelaterade skjutningarna är det så kallade ”partyknarkandet”. Dvs att narkotikabrukare från rikare områden, som använder narkotika i rekreationssyfte vid särskilda tillfällen, ges skulden för döden i de fattigare förorterna.

Detta är en teori som drivs av reaktionära poliser och debattörer såväl som av vänstermänniskor. De reaktionära poliserna använder det som argument för hårdare straff, hårdare tag och öka repression mot folk som är ute och roar sig. Det blir ett argument för avlyssning av folk utan brottsmisstanke och för fler personkontroller. En polisiär taktik som är känd för att minska förtroendet för polisen och öka våldet i samhället.

Vänsterns anledning till att hävda är att partyknarkandet är boven är ett slags förvridet klasstänkande utifrån att en sund arbetarklass inte missbrukar och att överklassen även när det gäller detta är skurkarna. Det hela blir i denna vänstertappning också en argumentation för hårdare tag och fler personkontroller om de bara sker mot överklassen med mer.

Problemet är verklighetsbeskrivningen är falsk. Partyknarkandet driver inte gängvåldet. Helt enkelt för att det är så litet att det har en ytterst marginell påverkan på våldet eller ens narkotikamarknaden. Våldet är en konsekvens av personliga vendettor, konkurrens om pengar och liknande.

Våldets orsaker och narkotikan

Våldet uppstår främst som ett resultat av konkurrens om förtjänsterna av brott. Större delen av våldet beror därför på andra saker än konkurrens om narkotikamarknader då gängen tjänar mycket mer pengar på svartarbete och bedrägerier. Men även konkurrens om narkotikamarknader förstås.

Men partyknarkandet är en så liten del av narkotikabruket och därmed också en mycket liten del av de motsättningar som leder till gängrelaterat våld.

Det är högkonsumenter och de med problematiskt bruk som står för den absoluta huvuddelen av konsumtionen av narkotika. Enligt en undersökning utförd vid CAN baserad på intervjuer med personer i åldrarna 17–84 år 2021 hade totalt tre procent använt cannabis de senaste 12 månaderna.

Totalt hade 10 miljoner konsumtionstillfällen förekommit. Knappt hälften av användarna hade brukat cannabis en till fyra gånger under året medan en dryg tiondedel uppgav att de brukat narkotika över 100 gånger. Denna tiondedel av alla cannabisanvändare stod för tre fjärdedelar av alla konsumtionstillfällen. Till detta kommer att högkonsumenter antagligen använder mer narkotika vid varje konsumtionstillfälle p.g.a. ökad tolerans.

De är alltså en liten del av narkotikabrukarna som står för större delen av konsumtionen. Det är denna del av narkotikamarknaden som därför är orsak till de flesta konflikter som sker på grund av motsättningar kring narkotikamarknaderna.

Vård och avkriminalisering

Denna grupp kan inte påverkas med hårdare straff utan behöver vårdåtgärder för att deras missbruk ska kunna behandlas. Genom att eget bruk är kriminaliserat så innebär det att de inte får tillgång till den vården. Det är också dessa personer som när de inte kan få vård står för större delen av narkotikakonsumtionen och som därmed göder gängen.

Om missbrukarna kunde få tag på narkotika på annat sätt skulle förmodligen gängens makt minska. Vilket också som konsekvens innebär att våldet kanske minskar. När avkriminalisering av eget bruk införts eller till och med innan dess så bör samhället också se till att det finns sprututbytesprogram överallt såväl medicinsk marijuana, substitutionsbehandling (finns på många ställen), legaliserad hemmaodling av cannabis för eget bruk samt heroinförskrivning.

Missbrukarna av narkotika slipper vara beroende av gängen och dessutom får de tillgång till adekvat vård. Sannolikt minskar då även våldet.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.