Förorter har aldrig varit intressanta för makten. Lizette Romero Niknami har skrivit en artikel i tidskriften Kontext med rubriken Dagen förorten slutade vara intressant. Men det är inte riktigt vad artikeln handlar om. För den handlar i huvudsak om rapp. Det som kallas gangsterrapp. Och artikeln är dessutom behäftad med en del fördomar som i detta stycke:
Jag slås av det ibland när jag sitter på tunnelbanan i Stockholm och hör innerstadspojkarna kalla varandra för bror, eller spela upp hiphop från sina telefoner. De är attraherade av förorten. Orten har en kraft som graviterar ut mot vita svenskar. Ett tag gick det inte att gå ut på en nattklubb i Stockholm utan att se vita killar med adidasbyxor på sig, eller vita tjejer med stora hoops i öronen och inbakade flätor.
Förorten fascinerar. Eller kanske är det snarare bilden av förorten, som har blivit en symbol i svenska medier för allt från exotism och fattigdom, från billig frukt till fara.
Precis som om vita ungdomar inte skulle kunna vara från förorterna. För det kan ju mycket väl vara så att de vita ungdomar hon ser på tunnelbanan och nattklubbarna också är från förorterna. Och inte några rika ungdomar från innerstaden. De har därmed självklart samma kläder som andra från förorterna. De ingår i samma arbetarklasskultur.
Förtrycket mot arbetarklassen
Sen kommer dock Romero Niknami in på det enda intresse som överklassen och makthavarna har för förorterna. Nämligen som föremål för åtgärder som syfta till att förtrycka arbetarklassen. Det är i förorter visitationszoner är tänkta ska införas. Det är arbetarklassen, främst de med invandrarbakgrund, som ska kontrolleras i inre gränskontroller.
Arbetarklassområdena fungerar som testraketer på hur fri- och rättigheter för hela Sveriges befolkning ska kunna inskränkas. Att inrikta sig på de svagaste (arbetarklassen med invandrarbakgrund) är lättast. De är sämst organiserade och motståndet mot repressionen blir då också svagare.
Sen tycker Romero Niknami uppenbarligen också att hon måste slå mot vänstern och då är hon tillbaka där hon började. Hos rappen. Och hur de som hon ser som progressiva beskrev gangsterrappen och varför de sen också övergav den. För mig är flertalet av de personerna dock inte progressiva och inte vänster.
Och sen menar hon att det faktum att rappen och hiphopen försvann från kultursidorna betyder att det bara var intressant på grund av kopplingen till och skribenternas fascination för våldet och skjutningarna. Vilket iofs troligen är sant. Och att intresset hos kulturskribenterna försvann när skjutningarna även drabbade vita områden. Hon menar att mordet på Einár ledde till det tappade intresset. Jag delar inte den uppfattningen.
Köpta spelningar
Utan intresset från rappen och rapparna försvann när det framgick att deras popularitetssiffror var falska. Köpta spelningar på Spotify gjorde att deras betydelse och antalet lyssnare överdrevs kolossalt. Det visade sig att kriminella nätverk och gangstergäng köpte spelningar för svarta pengar vilket gjorde att artisterna tjänade mer pengar varav en del skulle gå till gängen.
Rappartisterna blev på så vis beroende av gängen och omvänt. Andra gäng fick därmed intresse av att döda de rappare som fungerade som konkurrentgängs penningtvättare. Det kunde bli oenigheter om fördelningen av pengarna vilket i sin tur kan leda till att en rappare blir mördad av det gäng han är allierad med eller ingår i.
Och när det gäller gängvåldet har det alltid till viss delar varit vitt. En tredjedel av de inblandade i gängmord, sprängningar och skjutningar har alltid varit personer med traditionella svenska namn.
Och kanske den som skriver om rappare och förorter samt utger sig för att veta mer om detta än vita medelklasskribenter borde ha koll på rapparnas ålder. C. Gambino var en vuxen man, 26 år gammal, när han sköts ihjäl. Han mördades inte innan han hunnit växa upp som Lizette Romero Niknami påstår.
Läs mer:
- Rapparen Einár mördad
- Misstänkt mördare av Einár häktad i annat ärende
- Bombdåd mot misstänkt Einár-mördare
- Sicarion från Dalennätverket
- Spotify, rapparna och de kriminella gängen
- Rapparna, gangsterrappen, gängen och våldet
- Svensk gangsterrapp och gängvåld
- Mord i parkeringshus på Selma Lagerlöfs torg i Backa
- Varför mördades C. Gambino – en rappare med ofläckat rykte
- Mordet på C. Gambino – två män anhållna
- Mordet på C. Gambino – två personer häktade
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Alldeles oavsett om rappen varit inblandad i penningtvätt och alldeles oavsett om kulturskribenter av den ena eller andra anledningen tappat intresset är och förblir rappen en kulturöppning. Kulturyttringar är alltid intressanta då de uttrycker sådant som inte med enkelhet, eller inte alls, kan beskrivas i sakprosa. Rappen ger därför en möjlighet att djupare förstå bakomliggande orsakssamband. Även om många texter är råa och våldsförhärligande (och vissa ren förfärliga i bokstavens mening) innehåller de något vi inte har råd att, bara sådär, kast bort om vi i grunden vill förstå problematiken.