Efter någon sorts inledning fortsätter nu läsanteckningarna till boken Stum tvang av Søren Mau. Boken är, som framgår av undertiteln en marxistisk undersøgelse af kapitalismens økonomiske magt, en undersökning av kapitalismens ekonomiska makt. Närmare bestämt en filosofisk undersökning som knappast bygger sin sak på empiri (baserat på sinnesavtryck, upplevelser), utan i stället rör sig framåt genom begreppsanalys och en viss grad av idéhistorisk kontextualisering (att sätta in något i ett sammanhang).
Väl genomfört, tycker jag så här långt. Samtidigt har den akademiska filosofin (som alla akademiska discipliner) vissa inneboende svagheter eller blinda fläckar.
För att kunna tala om “ekonomisk makt” eller om “kapitalismens makt” krävs det alltså först en grundlig analys av begreppet “makt”. Detta görs i kritisk dialog med filosofer och sociologer som definierat makt på olika sätt. Begreppsanalysen kommer att leda vidare till en något mer konkret frågeställning om hur snävt eller brett maktbegrepp som krävs för att man på meningsfullt vis ska kunna tala om “kapitalismens makt”.
Maktteorier
Kapitel 1 sammanfattar några återkommande drag hos “mainstreamteorier” om makt. Jag uppfattar det som att detta är de maktdefinitioner som ofta tas för givet, men utan att formuleras rakt ut, i alla möjliga samhällen där man talar om “makt” men kanske främst inom samhällsvetenskaperna. Typiskt för mainstreamteorierna är:
- Att makt förutsätter mänsklig agens (mänskligt handlande).
- Att man utgår från individuella människors preferenser (vad människor föredrar) och intentioner (syfte, vilja). Det går visserligen att tänka sig kollektiv agens (kollektivt handlande), men då är kollektivet inget som finns i egen kraft utan bara som ett aggregat av individer.
- Att makt i grunden är dyadisk (tvåtalig), en relation mellan två parter, A och B, en över- och en underordnad aktör.
- Att makt “utövas i separata interaktioner” (växelverkan, samverkan, samspel), mellan de två parterna (snarare än att vara strukturell); en form av empirism (att all kunskap ytterst sett vilar på sinneserfarenhet).
- Att de två parterna A och B är “oavhängigt konstituerade (skapade) aktörer”. De äger var sin identitet som är oberoende av maktförhållandet.
- Slutligen accepterar dessa teorier indelningen av samhället i skilda sfärer: staten, det sociala och ekonomin. När statsvetare vill se makten tenderar de att blicka mot staten. Sociologerna tittar hellre mot det sociala (intersubjektiva relationer, ickeekonomiskt handlande). Gemensamt bidrar de till att dölja ekonomin som maktsfär. För den hör till ekonomerna, vilka tenderar till att definiera ekonomi som frånvaron av makt.
Ett kontroversiellt alternativ till dessa mainstreamteorier finns som bekant hos Michel Foucault, som blir föremål för några sidors upplysande och nyanserad diskussion.
Foucault
Søren Mau att Foucaults maktteori alls inte är någon ren diskursteori (så som maktteorierna hos en Laclau/Mouffe, tidiga Butler “och andra konstruktivistiska idealister”). Hans tankar om diskursiv makt är bara en del av maktteorin, i praktiken en ideologiteori (alldeles oavsett att Foucault avfärdade ideologibegreppet för att markera sin distans till althusserianerna).
Foucaults maktteori lyckas enligt Mau undvika alla mainstreamteoriernas vanliga fallgropar. I stället för att se makten som en relation mellan A och B, handlar makt för Foucault om “hur vissa handlingar strukturerar fältet av andra möjliga handlingar”. Ekonomin är för Foucault ingen ontologiskt (metafysiskt) separat sfär, lika lite som staten är det.
Foucault formulerade sin maktteori i termer av metod: att rikta uppmärksamheten mot konkreta tekniker, mot “maktens mikrofysik”, i stället för mot samhällets övergripande strukturer. Men denna metod kommer till priset av att inte kunna se klasser och egendomsförhållanden. I sina banbrytande analyser av fabriksdisciplinen kan Foucault inte svara på varför arbetarna trots allt fortsätter att dyka upp vid fabriksportarna varje morgon.
Hans fokus på det konkreta visar sig således vara otroligt abstrakt, i det att mikronivån isoleras från den bredare, sociala kontexten.
Marxism
Karl Marx å sin sida formulerar sig vid en mängd tillfällen om hur makt (Macht eller Herrschaft) som något som inte bara kan utövas av individer eller för den delen av samhällsklasser. Han talade även om makten hos ting och hos sociala former: maskineriets, pengarnas, värdets, kapitalets makt.
När senare marxister har försökt att greppa det där med kapitalets makt har de i allmänhet fallit in i att reproducera en vedertagen motsättning mellan två sorters makt. Våld eller ideologi. Tvång eller samtycke. Repression eller diskurs. Hård eller mjuk. Somliga marxister har betonat den ena sidan, somliga den andra. Hela utgångspunkten för Søren Maus projekt är att lägga ut “ekonomisk makt” som en tredje form av makt, vid sidan av de två vedertagna.
Rasmus Fleischer
Texten ursprungligen publicera på Copyriot. Något redigerad, bland annat har jag lagt till en del förklaringar av en del av de or Fleischer använder inom parentes. Förklaringarna blir ibland mindre exakta än det ursprungliga ordets betydelse i sammanhanget. #Anders_S
Läs mer om makt:
- Maktens latenta ”ondska” och potentiella ”godhet”
- Dela och kontrollera den farliga makten
- Makt och arbetardemokrati – till mörkrets hjärta
- Kapitalägarnas ökade makt och flexibla arbetare
- En socialistisk politik för ekonomisk demokrati, makt och ägande
- Klass i Sverige: Ojämlikheten, makten och politiken
- Omorganisering – ett sätt att förändra maktförhållanden
- Kampen om makt är inte ”oförutsägbar”
- Marx förnyad i nordiska tappningar
