Allt fler barn begår mycket allvarliga brott som skjutningar och sprängningar. Ibland leder det till mord. Sådana brott förtjänar hårda straff skriver Annie Crona i ETC. Det gör det inte alls. Barn förtjänar aldrig hårda straff. Straff leder nämligen inte framåt. De leder inte till ett bättre samhälle eller att barnet får ett bättre liv. Istället leder det till ett sämre samhälle, ett odemokratisk samhälle, en polisstat.
Barnet som har begått det grova brottet får inskolning i en ökad grov brottslighet istället för hjälp vilket också Crona nämner som ett stort problem. i fängelse, på SIS-hem och HVB-hem får barnen en kriminell identitet. Men barnen som mördar behöver hjälp. Inte straff. De är oftast begåvningshandikappade, eller har någon form av personlighetsstörning eller diagnos. Det är dessa problem som borde åtgärdas och det kan inte ske i fängelse eller en på dagens HVB-hem och SIS-hem som saknar de resurser som behövs.
Överfulla fängelser
Sen skriver Annie Crona om de överfulla fängelserna som gör det omöjligt att bedriva rehabiliteringarbete där. Så långt är det rätt. Men det verkar som om hon tror att fängelserna är överfulla på grund av den grova brottslighet. Så är dock inte fallet även om fler dömts för grova brott de senaste åren på grund av de knäckta krypterade kommunikationsnätverken. Men det är inte därför alla fängelser är överfulla. Anledningen till att det sitter så många i fängelse är att de fylls av personer som inte är brottslingar utan missbrukare och brukare av narkotika. De är överhuvudtaget inte några kriminella och de borde inte sitta i fängelse.
Danmark
Crona tycks också av villfarelsen att Danmark har hårdare straff än Sverige. Det är en skröna och en vandringssägen som inte är sann. Danmark har i verkligheten lägre straff än i Sverige. Dessutom har de precis lika mycket mord som Sverige i förhållande till befolkningen. Våldet i de två länderna är alltså jämförbart och lika omfattande. De har till och med ungefär samma antal gängkriminella i förhållande till befolkningen som i Sverige. Men de mycket få barn som mördar. En grundanledning till det är att Danmark inte rustat ner eller privatiserat den sociala välfärden, vården och omsorgen på det sätt som Sverige gjort. Det tar Crona upp på ett bra sätt.
Sverige har dessutom höjt straffen rejält, framförallt för unga. Det har lett till att de gängkriminella vänt sig till allt yngre personer för att utföra mord. För att lyckas med det driver de bland annat HVB-hem vilket är möjligt på grund av privatiseringar.
Läs mer:
- Danmark och Sverige har lika många gängkriminella
- Dålig kriminalpolitik – fängelsestraff för unga
- Danmarks gänglagstiftning medför inga fördelar
- Svenska journalisters fantasier om Danmarks ej existerande hårdare straff
- Övervakning och inlåsning hjälper inte mot brottsligheten
- Allt fler unga döms för mord – orsaken är en korkad lagstiftning
- Det är regeringen som skapat de minderåriga mördarna
- Kriminella driver HVB-hem
- Fängelser fungerar som plantskolor för kriminella gäng
- Fler och längre fängelsestraff
- Ett enkelt och billigt sätt att tömma fängelserna
- Sverige har inte fler mord än andra nordiska länder
Upptäck mer från Svenssons Nyheter
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.
Kriminalpolitiken har under mycket lång tid förskjutits från vård och rehabilitering till straff och vedergällning. Brottslingar som på 1970-talet tveklöst skulle blivit föremål för psykiatrisk vård döms nu istället till livstid, ett straff som mycket väl kan innebära 20 år eller mer ”bakom galler”.
Att nu straffa barn och att döma ungdomar, som inte nått myndighetsåldern, är bara nästa steg i utvecklingen och på något ”barbariskt” sätt en helt naturlig utveckling av den kriminalpolitik som utvecklats under åtminstone de senaste 30 åren. Vårdande och rehabiliterande åtgärder har näst intill upphört. HvB-hem och SiS-hem är enbart förvaringsanstalter utan någon egentlig förmåga att ägna sig åt det de borde.
Den fråga jag ställer mig, men där jag faktiskt inte hittar något entydigt svar, är hur denna utveckling bort från vård och rehabilitering kunnat ske. Handlar det om att människans hämndbegär är mycket starkare än vad som kunnat förutses? Handlar det om samhällelig oförmåga att etablera de institutioner som krävs? Handlar det om brist på kompetens?
… jag har som sagt inte svaret, resurser är förstås en komponent men jag är helt övertygad om att det finns orsakssamband som är djupare rotade än så.