Hans Kirk – Daglejerne

Hans Kirk (1898–1962) är en av mina favoritförfattare och när jag är i Köpenhamn brukar jag passa på att leta efter hans böcker på antikvariat. Mitt senaste förvärv är Daglejerne (Daglönarna) från 1936. Där skildrar Kirk industrialismens ankomst till en by på den danska landsbygden och några daglönares förvandling till industriproletärer. Läs mer…

Jan Guillou – Slutet på historien

Titeln på Jan Guillous roman Slutet på historien är väl vald. Boken utgör nämligen sista delen i dekalogen ”Det stora århundradet”, som skildrar såväl en enskild familjs historia under 1900-talet som några av huvuddragen i den sociala och historiska utvecklingen under detta århundrade. Läs mer…

Jag har torkat nog många golv: En biografi om Maja Ekelöf

Nina van den Brinks Jag har torkat nog många golv: En biografi om Maja Ekelöf är en utmärkt bok. Dels ger den en fyllig bild av en spännande persons liv, dels placerar den in detta liv i relevanta politiska, sociala och litterära kontexter. Läs mer…

Om Zlatanbiografin ur ett klassperpektiv

Idag deltog jag i Lundensiska litteratursällskapets panelsamtal om Cristine Sarrimos nya bok Det spökskrivna jaget: Zlatan, marknaden och läsarna. Förutom Sarrimo och jag deltog även Annika Olsson, som också skrivit om David Lagercrantz Zlatanbiografi, om än från delvis andra utgångspunkter. Läs mer…

Magnus Nilsson om Kristian Lundbergs Yarden

Lundberg vill utan tvekan vittna. Men hans vittnesmål är speciellt – det är i hög grad ett vittnesmål om vittnandet. För samtidigt som han betonar att det han skriver är sant och autentiskt så skriver han på ett utpräglat litterärt sätt, på ett sätt som riktar uppmärksamheten mot litteraturen lika mycket som mot de egna erfarenheterna. Läs mer…

Majgull Axelsson och folkhemmet

För några år sedan gav jag en kurs om folkhemmet och litteraturen. Vi började med att fundera över vad det egentligen innebär att föreställa sig samhället som just ett folkhem. Bland annat läste vi Per-Albin Hanssons folkhemstal, där det goda samhället beskrivs som en familj. Läs mer…

Kjartan Fløgstad – Fangliner

På 1930-talet anklagades arbetarförfattare ibland för ”råhet” av borgerliga kritiker. Om dessa kritiker läst Kjartan Fløgstads novellsamling Fangliner (1972) skulle de nog fått dåndimpen. Här skildras nämligen arbetare som just ”råa”: de super, begår hor, svär och slåss, utan att skämmas det minsta. Läs mer…

Ferrantes Neapelsvit och arbetarlitteraturen

Elena Ferrantes Neapelsvit (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet) älskas av läsare världen över. Många kritiker har också varit väldigt positiva. Därför har det redan sagts hur mycket som helst om böckerna. Något som man dock fortfarande kan diskutera är om de ska betraktas som arbetarlitteratur. Läs mer…

Tommy Sundvall – På äventyr i senkapitalismen

Jag har alltid gillat serier. Länge hade jag dock svårt för svenska ”alternativserier” – särskilt de som är naivistiskt tecknade. Men när jag började läsa Henrik Bromanders serier insåg jag att det finns guldkorn även i den genren. Läs mer…

Édouard Louis – En kvinnas frigörelse

I sin nya roman, En kvinnas frigörelse, skriver Édouard Louis om sin mor och om sin relation till henne. Han berättar om det våld hon uthärdade i decennier i en fattig arbetarfamilj i en by i norra Frankrike, innan hon – liksom Louis – lyckades slå sig fri. Läs mer…

Tove Ditlevsen – Ungdom, Barndom och Gift

Tove Ditlevsens självbiografiska romaner har plötsligt blivit internationella hits och höjs till skyarna av kritiker i såväl München som New York. Det är utmärkt, inte minst för att det fått Natur & Kultur att satsa på nyutgåvor och en nyöversättning Läs mer…

Karnstedt och realismen

Arbetarlitteraturen har ofta kopplats samman med realismen, och även om arbetarförfattare i alla tider också använt sig av andra litterära verktyg så får man nog säga att just realismen, åtminstone sedan början av 1900-talet, varit arbetarlitteraturens paradgren. Samtidigt har den utsatts för kritik. Läs mer…