Svensson - Varmt och rättframt från vänsterflanken
Hans Kirk (1898–1962) är en av mina favoritförfattare och när jag är i Köpenhamn brukar jag passa på att leta efter hans böcker på antikvariat. Mitt senaste förvärv är Daglejerne (Daglönarna) från 1936. Där skildrar Kirk industrialismens ankomst till en by på den danska landsbygden och några daglönares förvandling till industriproletärer. Läs mer…
För snart 20 år sedan wallraffade Kerstin Fredholm som svartarbetande piga i Stockholm, företrädesvis hos överklassen på Östermalm. I boken Fint hemma, som kom ut 2005, redovisar hon sina erfarenheter. Läs mer…
Idag deltog jag i Lundensiska litteratursällskapets panelsamtal om Cristine Sarrimos nya bok Det spökskrivna jaget: Zlatan, marknaden och läsarna. Förutom Sarrimo och jag deltog även Annika Olsson, som också skrivit om David Lagercrantz Zlatanbiografi, om än från delvis andra utgångspunkter. Läs mer…
Lundberg vill utan tvekan vittna. Men hans vittnesmål är speciellt – det är i hög grad ett vittnesmål om vittnandet. För samtidigt som han betonar att det han skriver är sant och autentiskt så skriver han på ett utpräglat litterärt sätt, på ett sätt som riktar uppmärksamheten mot litteraturen lika mycket som mot de egna erfarenheterna. Läs mer…
För några år sedan gav jag en kurs om folkhemmet och litteraturen. Vi började med att fundera över vad det egentligen innebär att föreställa sig samhället som just ett folkhem. Bland annat läste vi Per-Albin Hanssons folkhemstal, där det goda samhället beskrivs som en familj. Läs mer…
I sin nya bok (som bygger på hennes tidigare forskning) gör litteraturprofessorn Åsa Arping en rad nedslag i samtidslitteraturen för att se vad den säger om klassamhället. Läs mer…
Maria Hambergs bok Till min allra bästa vän är en mycket välkomponerad roman. Handlingen är förlagd till olika tider och miljöer: en sjukhussäng i samtiden, London på 1960-talet, en svensk arbetarklassfamilj Läs mer…
På 1930-talet anklagades arbetarförfattare ibland för ”råhet” av borgerliga kritiker. Om dessa kritiker läst Kjartan Fløgstads novellsamling Fangliner (1972) skulle de nog fått dåndimpen. Här skildras nämligen arbetare som just ”råa”: de super, begår hor, svär och slåss, utan att skämmas det minsta. Läs mer…
Elena Ferrantes Neapelsvit (Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går och Det förlorade barnet) älskas av läsare världen över. Många kritiker har också varit väldigt positiva. Därför har det redan sagts hur mycket som helst om böckerna. Något som man dock fortfarande kan diskutera är om de ska betraktas som arbetarlitteratur. Läs mer…
Thomas Melles roman 3000 Euro skildrar en kärlekshistoria på samhällets botten, mellan den skuldsatte och hemlöse Anton och den ensamstående mamman Denise som arbetar som snabbköpskassörska och spelar in porrfilm. Läs mer…
Jag har alltid gillat serier. Länge hade jag dock svårt för svenska ”alternativserier” – särskilt de som är naivistiskt tecknade. Men när jag började läsa Henrik Bromanders serier insåg jag att det finns guldkorn även i den genren. Läs mer…
Robert Åsbackas Kistmakarna har fått fin kritik, och det förtjänar den. Den är nämligen en synnerligen rik roman.
Mest av allt är den en politisk roman, och närmare bestämt en kritik av en socialdemokrati som tappat både fart och riktning. Läs mer…
Den norska – men delvis i Sverige utbildade – författaren Sarah Smith Ogunbonas debutroman Globus, handlar om en ung kvinna vid namn Hazel. Läs mer…
I sin nya roman, En kvinnas frigörelse, skriver Édouard Louis om sin mor och om sin relation till henne. Han berättar om det våld hon uthärdade i decennier i en fattig arbetarfamilj i en by i norra Frankrike, innan hon – liksom Louis – lyckades slå sig fri. Läs mer…
Tove Ditlevsens självbiografiska romaner har plötsligt blivit internationella hits och höjs till skyarna av kritiker i såväl München som New York. Det är utmärkt, inte minst för att det fått Natur & Kultur att satsa på nyutgåvor och en nyöversättning Läs mer…
Arbetarlitteraturen har ofta kopplats samman med realismen, och även om arbetarförfattare i alla tider också använt sig av andra litterära verktyg så får man nog säga att just realismen, åtminstone sedan början av 1900-talet, varit arbetarlitteraturens paradgren. Samtidigt har den utsatts för kritik. Läs mer…
Nobelpristagaren John Steinbecks Vredens druvor (1939) är antagligen den mest kända amerikanska arbetarskildringen någonsin. Den handlar om fattiga migrantarbetare som skördar frukt i Kalifornien. Det gör också en av de mest uppmärksammade samtida amerikanska arbetarromanerna: Helena María Viramontes Under the Feet of Jesus (1995). Läs mer…
David Ericssons bok, Döden är inte nog, är en kärleksroman. Men den är också en skildring av 80-talets Stockholm ur en ung byggnads- och transportarbetares synvinkel. Läs mer…
För inte så länge sedan gav Pelle Sunvisson ut romanen Svarta bär, där han gestaltar sina erfarenheter av att wallraffa som ukrainsk bärplockare i norra Sverige. I sin nya bok – Svenska palmen – berättar han om ett annat under cover-projekt. Läs mer…
Jag ska egentligen inte prata om det här är en (relativt) fristående fortsättning på Sara Beischers debutroman Jag ska egentligen inte jobba här från 2013. Läs mer…