Den befängda och oseriösa legaliseringsdebatten. Debatten om avkriminalisering och legalisering av cannabis och narkotika är ofta helt bisarr och befängd. Anhängarna av nuvarande lagstiftning vill ha högre och högre straff även för den minsta mängd narkotika.
De bryr sig inte om att missbruk borde betraktas som en sjukdom på samma sätt som vi gör med alkohol. Inte heller bryr de sig om att en del av gängvåldet troligen har en koppling till narkotikahandel.
Narkotikarelaterade dödsfall
De pekar på att Sverige har en lägre andel brukare av narkotika än andra länder i Europa och hävdar att det beror på den restriktiva politiken. Troligtvis har del delvis rätt i detta. Men samtidigt nonchalerar de Sveriges höga dödstal när det gäller narkotikarelaterad dödlighet.
En dödlighet som är kopplad till bruk av opioider (heroin, oxykodon, tramadol, buprenofin och metadon med mera). Samtidigt är bruket av opioider litet i Sverige jämfört med de flesta andra länder. Men dödligheten är hög och det är med all sannolikhet kopplat till den restriktiva narkotikapolitiken.
Icke-kriminella i fängelse
Att Sveriges fängelser är överbefolkade av personer på grund av den restriktiva narkotikapolitiken bryr de sig inte heller om. Inte heller bryr de sig om att det leder till att personer som tidigare inte varit brottslingar skolas in i det kriminella livet och blir fullfjädrade kriminella. Fängelserna och andra anstalter för att straffa de som dömts för eget innehav eller eget bruk av narkotika fungerar på grund av detta som de bästa miljöerna för de kriminella gängens rekrytering.
Genom den restriktiva narkotikapolitiken tvingas oberoende små langare och importörer liera sig med stora kriminella gäng, nätverk och organisationer för att få skydd mot polisen och andra kriminella. Det bidrar till att de kriminella gängen stärks och får lättare att rekrytera nya personer.
Vi kan lugnt säg att anhängarna av den restriktiva narkotikapolitiken blundar för de negativa effekterna av denna. Deras argumentation är oseriös och enkelspårig. Den restriktiva narkotikapolitiken leder till att gängen stärks. Icke-kriminella personer skolas till brottslingar på olika institutioner och anstalter. Förbudsivrarna och deras krav på hårdare straff gör det bara värre och värre.
Legaliseringsanhängarna
Tyvärr är legaliseringsanhängarna ofta inte ett dugg bättre. De vägrar acceptera att Sverige med stor sannolikhet har ett lägre bruk av narkotika på grund av den restriktiva narkotikapolitiken, De påstår ofta att bruket av narkotika ökar i Sverige vilket inte är sant. De menar också att den påstådda ökningen beror på att de kriminella gängen kontrollerar försäljningen. Det är inget annat än nonsens. Främst på grund att det inte finns nån ökning av bruket.
Dessutom påstår legaliseringsanhängarna ofta att gängens kontroll över narkotikahandeln är det som driver gängvåldet. Det är inte sant, inte rent generellt. Det finns ingen som helst koppling mellan cannabishandel och gängvåld. Helt enkelt för att vinstmarginalen inom cannabishandeln är låg och att det finns mängder med grossister och detaljister vilket gör att marknaden inte går att kontrollera och att det därför inte finns nåt att strida om. Köparna är främst arbetarklass och fattiga. Samma förhållanden styr även handeln med annan narkotika förutom kokain och i viss mån ecstasy (MDMA).
Gängkonflikter
De våldsamma gängkonflikterna handlar om det som innebär stora vinstmarginaler och det som rör stora pengar. Fördelningen av vinster från svartarbete, bedrägerier och rån samt handel med kokain där vinstmarginalerna är stor. Kokain köps dessutom av rika personer från andra sociala miljöer än annan narkotika och därför behövs det ordentliga kundregister vilket kräver central kontroll.
Gängvåldet drivs också på av att det finns oorganiserade kriminella nätverk utan struktur och ett ordentligt ledarskap. Med mer maffialiknande kriminella gäng minskar våldet trots att brottsligheten egentligen blir värre och de kriminella grupperingarnas makt ökar.
Legaliseringsanhängarna menar också gängens makt minskar med legalisering och på den punkten har de förmodligen rätt. De påstår ofta också att bruket minskar. Men det finns inget som tyder på att en legalisering minskar bruket. Snarare tyder nog det mesta på att bruket ökar. I alla fall vad det gäller cannabis.
Dessutom hävdar legaliseringsförespråkarna ofta att gängvåldet kommer att minska med en legalisering. Det är inte en trolig utveckling så länge legaliseringen bara gäller cannabis. Detta då våldet främst har med helt andra saker att göra.
Genom sitt sätt att argumentera och felaktiga påståenden bidrar legaliseringsanhängarna faktiskt till att deras förslag och idéer inte tas på allvar. De gynnar på så sätt sina motståndare. Det tycker jag är synd.
Jag är själv anhängare av avkriminalisering av eget bruk och innehav för eget bruk för all narkotika. Dessutom är jag inte motståndare till en legalisering av cannabis och kokain även om jag inte ännu är övertygad om legalisering av kokain. Men en legalisering av kokate och kokablad tycker jag vore helt rimligt redan idag.
Men den en befängda och oseriösa legaliseringsdebatten gör ingen människa glad.
Läs mer om avkriminalisering och legalisering:
- Avkriminalisering och legalisering av cannabis
- Avkriminalisering och legalisering – vänsterpartiets kongress
- Legaliserad cannabis i Tyskland – avkriminalisering i Sverige?
- Självklart är avkriminalisering av eget narkotikabruk bra
- Legalisering och avkriminalisering
- Legalisering och avkriminalisering av narkotika
- Avkriminalisering av droger och knarkrelaterad dödlighet
- Avkriminalisering av narkotikainnehav för eget bruk är nödvändigt
Hur det ser ut i världen kan ni läsa här.¨
Läs mer om narkotikabruk:
- Narkotikabruk i Sverige – ingen ökning
- Narkotikabruket bland svenskar ökar inte
- Antalet narkotikabrott säger ingenting om narkotikabruket
- Antalet anmälda narkotikabrott säger ingenting
Läs mer om gängvåld:
- Cannabis och gängvåld
- Att partyknarkande skulle driva gängvåldet är en myt
- Bekämpa gängvåld utan att beröra narkotikafrågan
- Gängvåldets orsaker – narkotikahandeln
- Gängvåldets orsaker – polisens repression och utanförskap
- Om gängvåldets orsaker – avregleringar och privatiseringar
- Gängvåldets orsaker – misslyckade förändringar av polisen
- Om gängvåldets orsaker – misslyckad narkotikapolitik
- Gängvåldets orsaker – modernismen
- Vad tjänar de kriminella gängen sina pengar på?
Om någon sorts ”ordning” skall kunna bringas i denna fråga måste en klar distinktion göras mellan (1) legalisering av narkotika och (2) avkriminalisering av missbrukares innehav för eget bruk.
Då erfarenhet och forskning visar att omfattning av missbruk och drogers tillgänglighet är starkt kopplade till varandra kan legalisering knappast motiveras med mindre än att ett ökat missbruk blir konsekvensen och därigenom ökat mänskligt lidande. För mig är och förblir därför legalisering en omöjlighet och det oavsett vilken illegal drog det handlar om.
Att döma missbrukare för eget innehav är att sparka på den som redan ligger. Här är det vårdinsatser som krävs och inte straff, för mig är detta en grundläggande humanitär fråga. Sedan måste förstås rättsväsendet hitta praxis för var gränsen, i mening innehavets storlek, går för ”innehav för eget bruk”. Detta senare borde dock inte vara en oöverstiglig utmaning.
En viktig målgrupp för personer vars liv skulle underlättas enormt av att marijuana legaliseras är alla personer som lider av olika neurologiska sjukdomar. I Sverige lever minst en halv miljon människor med livslånga neurologiska sjukdomar eller skador kopplade till hjärnan och nervsystemet. Bland dem finns svåra sjukdomar som Parkinsons sjukdom, ALS, Alzheimers, epilepsi och MS, men också folksjukdomarna stroke, restless legs och demens, samt svår huvudvärk som migrän.
Idag lider uppskattningsvis mer än 15 000 personer i Sverige av MS (nästan 2 per 1 000 invånare). Över 600 personer i Sverige insjuknar varje år. Alla 15 000 skulle fåt ett mycket bättre liv om de kunde röka marijuana av sorten Indica.
Vi ”vanliga” och friska personer kan inte ens föreställa oss den smärta som majoriteten av ovan nämnda personer lider av varje sekund, varje minut, varje timma, varje dag, varje vecka och år av deras liv. De flesta friska personer skulle omedelbart ringa 112 och be om ambulans om de bara fick en liten försmak av det helvete som neurologiska sjukdomar eller skador kopplade till hjärnan och nervsystemet orsakar. Deras smärta är ofta outhärdlig, förlamande och förintande. Tiotusentals är sjukpensionärer och många sitter i rullstol eller ligger i sängbundna.
EN STOR DEL AV DESSA PERSONER SKULLE KUNNA FÅ EN ENORM SMÄRTLINDRING OM DE FICK MÖJLIGHET ATT RÖKA MARIJUANA AV SORTEN INDICA.
Viktig att förstå att dessa personer INTE får något normalt rus av att röka marijuana… effekten för dem är att de för en kort stund blir smärtfria. I övrig känner de ofta mycket lite eller ingenting alls.
Tyvärr så är hela debatten om marijuana så förlamande för samhället att läkare varken vågar eller vill skriva ut ”medicinsk marijuana” idag till dessa sjuka. Istället låter man dem lida 247.
Marijuana är ingen ”undermedicin”, all behandling, precis all medicinsk behandling, har fördelar som måste avvägas mot nackdelar. Skall marijuana användas i medicinskt syfte, vilket sannolikt kan hjälpa vissa patienter, måste det ske utifrån förskrivning från läkare och med preparat som godkänts enligt gängse regelverk för läkemedel. Att detta skulle kräva legalisering är en grav missuppfattning. Det finns en rad godkända läkemedel med narkotiska substanser som kan skrivas ut av läkare efter noga avvägning och för speciella sjukdomstillstånd.
En sansad sammanställning av situationen finns i Läkartidningen:
https://lakartidningen.se/opinion/debatt/2024/02/medicinsk-cannabis-dags-for-sverige-att-uppdatera-sina-riktlinjer/. Denna andas en positiv grundsyn om det hela sker under ordnade former.
Dessvärre används ofta det medicinska argumentet av drogliberaler som vill legalisera urskiljningslöst vilket skulle leda till ett ökat missbruk. Utifrån möjligheten att förskriva GODKÄNDA läkemedel innehållande marijuana (på samma sätt som andra läkemedel innehållande narkotiska substanser) äger det medicinska argumentet ingen vikt för legalisering utan utgör snarare ett drogliberalt svepskäl för något annat.
Det du skriver stämmer tyvärr inte. Min fru har sekundär progressiv MS (SPMS), sitter i rullstol och slutade arbeta för många år sedan. Hon har en sådan smärta varje sekund av dygnet att hon för ca 7 år sedan inte ens märkte att hon då hade brutit ett ben i handen. Det dröjde flera veckor innan det upptäcktes. En frisk människa hade åkt till närmaste akut direkt med tydliga smärtor och en obrukbar hand. En frisk person hade gipsats och fått sjukskrivning direkt. Min fru märkte inget av den brutna handen utan fortsatte att städa, laga mat, köra rullstol m m i flera veckor med en bruten hand… Det säger en del om hennes kroniska smärta i HELA KROPPEN och den smärttröskel hon har jämfört med friska människor.
Enligt de specialister (och de är MÅNGA) som behandlar henne så säger de läkare som arbetar med smärta att en frisk människa skulle OMEDELBART svimma om de utsattes för den smärta min fru har konstant varje sekund. Trots denna smärta i hela kroppen så har hon under alla år vägrats en fungerande smärtbehandling av SAMTLIGA läkare hon har träffat… och hon har nog träffat +100 läkare de senaste åren. Hon har lärt känna flera personer i liknande situation och slutsatsen är glasklar: INGEN LÄKARE vågar/vill använda det regelverk som finns idag.
Så tyvärr… det du skriver har inget med verkligheten att göra.
Jag kan omöjligt förstå varför det skulle vara bättre att i drogliberal anda legalisera, och riskera att ett stort antal människor hamnar i missbruk, än att under ordnade former utveckla medicinsk användning av marijuana. Den av mig refererade artikeln i Läkartidningen, som jag ser som sansad, efterlyser just förändrade riktlinjer utifrån den kunskap och de förutsättningar som föreligger. Hur skulle detta kunna vara fel?
Det finns en anledning till att läkemedel lyder under strikt kontroll och att godkännande baseras på evidens från omfattande studier. Människokroppen är en synnerligt komplex organism innebärande att det finns en mycket stor variation mellan individer och deras reaktion på olika läkemedel. Varje läkemedel har biverkningar och läkemedelhistorien innehåller dess värre allt för många exempel på när kunskapen om biverkningar uppdagats allt för sent med följden att många människor skadats eller avlidit.
Utifrån dessa tankar menar jag att en legalisering i drogliberal anda vore fullständigt ansvarslös.
Läste du ingenting alls av det jag senast svarade till dig? Du lever i en fantasivärld…hoppas verkligen inte att du är lärare.
Det är väl snarare du som inte läser. Du skriver.
” NGEN LÄKARE vågar/vill använda det regelverk som finns idag.”.
På detta svarar jag:
”Den av mig refererade artikeln i Läkartidningen, som jag ser som sansad, efterlyser just förändrade riktlinjer utifrån den kunskap och de förutsättningar som föreligger”
Det är alltså behovet av förändrade regelverk jag pekar på samtidigt som jag står fast vid att vetenskaplig evidens är helt nödvändigt när det gäller medicinsk behandling och läkemedel.
Den låga och tramsiga kommentaren om min yrkesroll undviker jag att kommentera. Den säger mycket mer om dig än om mig …