Svensson - Varmt och rättframt från vänsterflanken
I en artikel i ETC utgjuter sig Lotta Ilona Häyrynen om turister, turism, sommargäster och badgäster. De sliter på turistorternas resurser och turistorterna förvandlas till kulisser för deras behöv och nöjen. Detta utan att betala skatt i de kommuner de turistar i eller har sitt sommarhus i. Läs mer…
Furudal är en glesbygdsort i Siljansringen i Dalarna som lyckats bekämpa avfolkningen. På ett helt annorlunda sätt än närliggande Skattungbyn i Orsa kommun. I Furudal som ligger i Rättviks kommun finns ingen alternativutbildning som dragit dit människor och det finns ingen större inflyttning av människor som säker ett annat liv eller att alternativt sätt att leva. Läs mer…
Världens största saltöken heter Salar de Uyuni och är stor som Skåne, eller som två miljoner fotbollsplaner! Att den ligger i just Bolivia beror på att Anderna här delar sig i två bergskedjor med en instängd högfjällsplatå däremellan (altiplanon). Läs mer…
Två kolsvarta tonårspojkar paddlar oss i en massiv träkanot över gränsfloden. Från Franska Guyana till grannlandet Surinam (före detta Nederländska Guyana). Det var då den enda gränstrafiken, eftersom Surinam var i sluttampen av ett sexårigt inbördeskrig (1986 – 1992). Inga andra turister syntes till (kanske klokare än vi?). Läs mer…
Där Brasiliens på slutet rödleriga kustväg tar slut i nordliga byhålan Oiapoque mötte förr en gränsflod med en oinbjudande, hög, grön, orörd, svårgenomtränglig mur av vild väglös djungel. Den stirrande fientligt på en från andra sidan ån, och sa ”Kom inte hit”. Läs mer…
Jack Kerouacs berömda beatnikbok från 1957 ”On the road” (på svenska ”På drift”) fångar fortfarande på ett överlägset sätt den eviga US-amerikanska längtan efter vägarnas frihet, som Hollywood så gärna skildrar. Dra ut på allfartsvägarna och hitta ett annat nytt bättre liv. Individuell dröm långt före kollektiv kamp. Läs mer…
Kustlösa Bolivia vill ha tillbaka en landremsa vid Stilla havet, som de förlorade i krig med Chile på 1800-talet, men ”ockupanterna” säger nej. Detta är en känslomässig principfråga som enar alla patriotiska bolivianer från vänster till höger. Läs mer…
Sex världsdelar är bebodda, och alla dessa har jag besökt: Afrika, Europa, Asien, Oceanien (Australien), Nordamerika, Sydamerika. Självklart ville jag då också försöka besöka den obebodda och sist utforskade kontinenten – isjätten Antarktis, som nästan är lika stor som närmaste grannen Sydamerika. Läs mer…
På 70-talet var jag bokstavsvänster övervakad av säkerhetspolisen (mer om detta på annan plats). Övertygad marxist-engelsist-leninist-stalinist-maoist. Sålde ”Proletären” vid systemet korsningen Landsvägsgatan-Linnégatan i Göteborg. Kämpande med att änna försöka tjöta på proletär götebosska. Svårt för en som föddes i norrländska Gävle… Läs mer…
Jag har sent omsider förstått att en liten fängelse- eller polishäktesvistelse ger statuspoäng bland andra världsluffare. Så jag borde kanske ha tagit chansen i utkanten av en liten het gudsförgäten håla i South Carolina, där svetten rann, solen stekte och bilar lyste med sin frånvaro Läs mer…
Vi den här tiden i början av åttiotalet hade inte den mexikanska grannstaden Ciudad Juarez på andra sidan gränsfloden Rio Grande förvandlats till det våldsamma helvete av knarkkrig, mord, korruption, slum, och fattiga som försöker nå USA illegalt, som den är idag. Läs mer…
För att se alla Kanadas provinser, territorier och huvudstäder liftade jag drygt 1 600 mil – tio gånger Sveriges längd. Halva den sträckan var mellan Vancouver vid Stilla havet, och St. Johns vid Atlanten. Läs mer…
Håkan Boström, ledarskribent i GP, tror att Marstrand är ett extremt fall av gentrifiering. Han har fel. Marstrand är ett typexempel på utvecklingen i många bohuslänska skärgårdssamhällen. Läs mer…
Att USA är ovanligt religiöst för att vara ett västerländskt land är välkänt. När jag som sextiotals-tonåring bodde i en liten nordamerikansk småstad följde jag ofta med ”min familj” till den obligatoriska söndagsgudstjänsten. Läs mer…
Färjan från japanska Shimonoseki närmade sig Koreahalvön. Den väldiga hamnstaden Pusan (landets Göteborg) mötte med lätt snöblandade sibiriska vindar. Inte precis det man hade väntat sig i Asien – och saknade kläder för. Läs mer…
Mitt första besök på tropikasiatiska Filippinerna utgjordes av en veckas mellanlandning 1978, på väg mellan Tokyo och Bangkok. Då lyckades jag pricka in den stora Mayon-vulkanens utbrott, med blixtsnabba lavaströmmar lysande illröda mot den fuktvarma natthimlen. Ett skrämmande naturfenomen – man kände sig liten och maktlös. Läs mer…
Båtägarna själva är positiva till ett obligatoriskt båtregister. Allmänheten förespråkar förarintyg och åldersgräns för snabb båt. Det visar den senaste båtlivsundersökningen. Läs mer…
Om tredje världskriget bryter ut har en nog det tryggast i Nya Zeeland, världens geografiskt sett ”långtbortigaste” land – ett örike i fred och frihet. Och någon risk för svält lär det knappast bli med tanke på att det går tio får på varje nyzeeländare. Läs mer…
Tvingades jag bo någon annanstans än i Sverige valde jag nog den ”Norge-vackra” bergsprovinsen British Colombia i västra Stillhavskust-Kanada. Där finns en frisk skandinavisk atmosfär parad med amerikansk (”USAisk”) robust pionjäranda. Läs mer…
Under mina många vuxensomrar på Brännö i den göteborgska skärgården återkom ständigt två aktiviteter; ”Dans på Brännö brygga” och krabbjakt med mitt ”låtsasbarnbarn” Lisa. Det senare kan bli betydligt mer riskfyllt i framtiden om den gigantiska kungskrabban sprider sig till den svenska västkusten Läs mer…