Gängkonflikter handlar sällan om knark

Publicerad denFörfattareAnders_S

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har grundläggande fel när hon hävdar att gänguppgörelser i huvudsak beror på strider om knarkhandel. Det är lätt att belägga att hon har helt fel. De våldsammaste gängkonflikterna i Sverige handlar bara i ett enda fall om knark. Orsakerna är i allmänhet helt andra, rån som gått snett, osämja om bytet från rån och bedrägerier, personliga saker och kamp om makten i gänget.

Läs mer:
Maktkamp

Kamp om makten i gänget och andra personliga osämjor ligger bakom många konflikter som exempelvis konflikten i det kriminella nätverket i Farsta-Fagersjö, den interna konflikten i Östberganätverket, en intern konflikt i Flemingsbergsnätverket, den interna konflikten i gänget Lejonen, en intern konflikt i Botkyrkanätverket.

Även den långvariga konflikten mellan olika gäng på Järvafältet startade som en intern konflikt i en gruppering liksom den långvariga konflikten mellan Vårbynätverket och Nätverket May. I det fallet tycks också en persons svårigheter att samarbeta med andra ha spelat en stor roll.

Lejonen tog makten i sitt område när att annat gäng misslyckade med ett större rån och åkta fast. Detta medförde en del våld men då motståndarna i stort sett var oskadligjorda av polisen behövdes det inte så mycket.

En tidigare våldsam konflikt i Bergsjögänget berodde på en kamp om makten i nätverket. En trolig maktkamp I Backa spelade roll för vad som hände där men det hade också en väsentlig koppling till konflikterna i Biskopsgården och förmodligen också till Landvetterrånet.

Läs mer:
Rån och bedrägerier

Starten på konflikterna på Järvafältet var en osämja i ett kriminellt nätverk som uppkom efter ett rån. I konflikterna i Biskopsgården i Göteborg var starten en personlig osämja kring en kvinna samt problem med uppdelningen av bytet efter Landvetterrånet. Det senare spelade troligen också en roll för starten på den våldsamma konflikten i Tynnered.

När det gäller konflikterna i Biskopsgården har även fördelningen av inkomsterna från ett par större bedrägerier spelat roll liksom en personlig konflikt mellan två personer om en så kallad knarklur med ett kundregister. En knarklur tycks också ha spelat en roll i den interna konflikten i Östberganätverket.

Konflikten mellan Mekky-grupperingen och nätverket kring Dani J beror ursprungligen på en konflikt om fördelningen av inkomsterna från flera olika bedrägerier. Även andra nätverk och gäng var inblandade i det hela och det hela ledde till att flera grupper lierade sig med nätverket kring Dani J. Därmed så blev fler inblandade och precis som andra våldsamma konflikter utvecklades det hela till fler konflikter. Konflikterna har sen spritt sig till andra delar av Skåne såväl som till Köpenhamn.

Läs mer:
MC-gäng

Det typiska för konflikterna som finns och funnits i Örebro, Linköping och Norrköping är att det handlar om mc-gängskrig. De har i stort sett handlat om att hindra ett nytt mc-gäng, No Surrender MC, från att etablera sig i Sverige. Motståndaren har främst varit Bandidos MC och gäng lierade med dem. Detta krig har sen också fört med sig konflikter mellan Bandidos MC och lokala kriminella nätverk. Även i Skåne finns det liknande inslag i konflikterna men där handlar det att Satudarah MC etablerat sig. Tidigare har det också funnits andra mc-gängsrelaterade konflikter i Skåne.

Narkotika

Egentligen tycks det bara finnas en enda större gängkonflikt som utan tvekan beror på bråk om narkotika. Konflikten mellan Bredängsnätverket och Östberganätverket.

Det typiska är annars att flera olika kriminella nätverk samarbetar kring narkotikahandeln när det gäller import och grossistverksamhet. Något som har framgått tydligt i de många åtalen och rättegångarna med anledning av det material polisen fick tillgång till från avlyssning av Encrochat och SkyECC samt FBI-fällan ANOM.

Den andra delen av Dadgostars påstående är att de rikas knarkbruk är orsaken till konflikterna om knarket är lika osann den. Problemet med detta är fattiga använder betydligt mer narkotika än rika. Framförallt gäller det narkotikaklassade läkemedel (benzodiazepiner och tramadol) och amfetamin som är de vanligaste drogerna efter cannabis. Tramadol är dagens motsvarighet till tidigare generationers sniffning och GHB-missbruk. Det är också de tre drogtyper som omsätter mest pengar efter alkohol.

Läs mer:
De rikas narkotika

En enda narkotikaklassad drog används mer bland rika än bland fattiga. Det är kokain och medelklassen journalister älskar därför att skriva om den. Sannolikt är det den drog de oftast kommer i kontakt med och det är lättare att skriva om sånt de själva känner till än om annat. Det är detta som också skapat den missuppfattning som Dadgostar tycks dela med många andra. Att drogbruk är nåt som överklassen sysslar med.

Samtidigt är det uppenbart att kokain är den enda drog som orsakat större gängkonflikter. Det finns inga naturliga beröringspunkter mellan langarna och kunderna när det gäller kokain. Knarklurarna med kundregister och telefonnummer som kunderna känner till är väsentliga för kokainhanteringen. Dessutom är kokain dyrt och även för små mängder handlar det om mycket pengar. En kokainknarklur är därmed värd en hel del. Mycket pengar ger upphov till konflikter. Det är också därför bedrägerier och välfärdsbrott oftare orsakar gängkonflikter än knarkaffärer.

Så när det gäller en liten minoritet av gängkonflikterna finns det ändå ett visst stöd för Dadgostars tes. Men som helhet saknar hennes  påstående relevans. Hon har helt enkelt fel.

I detta inlägg har jag redovisat de konkreta och direkta orsakerna till gängvåld, men de grundläggande orsakerna är till stor del andra. För att de ska gå att göra nåt åt gängvåldet måste åtgärder vidtas mot dessa grundläggande bakomliggande orsaker.

Läs mer:

Upptäck mer från Svenssons Nyheter

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.